Krönika: Är Totti rätt man att bygga landslaget kring?
I efterdyningarna av fotbollskriget mellan Roma och Juventus så infinner sig en fråga - är Francesco Totti rätt person att bygga landslaget kring? Rent fotbollsmässigt håller han förstås verkligen måttet - i sina bästa stunder är Totti en av världens bästa spelare, alla kategorier.
Självklart kan jag också förstå att Romakaptenen kritiserar domarens insats. Att Juventus får två mål felaktigt godkända är naturligtvis två för mycket. Och det är förståligt att man som hemmaspelare inte kan se den förmildrande omständigheten, nämligen att Juventus faktiskt fick ett fullständigt korrekt mål bortvinkat och att det inte var fel att blåsa straff, om man utgår från att domslutet kommit när det faktiskt var straff och inte tvärtom.
Nej, Francescos frustration är fullt begriplig, men det som däremot inte går att förstå eller försvara är Tottis osportsliga uppträdande. Redan när spelarena hälsar på varandra inför matchen gör han bort sig totalt genom att vända bort blicken och vägra att hälsa på Emerson. Vi pratar trots allt om en fullvuxen man här, född för nästan 30 år sedan. Och när sedan själva matchen inleds så vet jag inte hur många gånger han väljer att attackerar domaren. Efter ett tag räcker det tydligen inte heller att bara käbbla utan kapten Totti sparkar t o m iväg bollen mot domaren. Det är en incident som inte bara kunde utan borde ha renderat i ett rött kort.
Mellan allt tjafsande så hittar Totti också gott om tillfällen att ägna sig åt fula efterslängar. Och då är det inte frågan om en stjärna som tröttnat på att bita i gräset och vill ge igen på sin bevakare utan om att utdela smällar för utdelandets skull. Som lagkapten bör Totti fungera som föredöme, en enande kraft som samlar sina styrkor. Han väljer att göra precis tvärtom, nämligen att föregå med sämsta möjliga exempel och inspirerar de två övriga medlemmarna i Romas ruggiga offensiva trio, Montella och Cassano, så att även de båda till slut ser det som sin huvudsakliga uppgift att slå ut med händerna och gnälla på allt och alla. Jag försvarar inte domaren i den här enskilda matchen, han var rakt igenom bedrövlig, men frågan är faktiskt om Totti inte var ännu sämre. Ännu mindre professionell i sin yrkesutövning och med ett omdöme som sviktade i ännu större utsträckning än domarens. Skulle jag komparera adjektivet "korkad" efter matchen Roma - Juventus så blir böjningen "dum, domaren, Totti".
Jag dristar mig därför till att ifrågasätta om Totti verkligen är den ledstjärna som landslaget ska byggas kring. Ska man gå enbart efter vad karln presterar med fötterna så blir svaret ett tveklöst ja, men räcker det? Vi minns ju alla hur det gick i EM - när Totti blev avstängd efter att ha spottat på sin danske bevakare. Just den händelsen är redan tämligen genomtuggad och det finns inte mycket mer att säga än vad som redan har sagts, men det som sedan skedde när huvudpersonen själv försvann från Trappatonis Totti-centrerade-bygge var att landslaget spelade upp sig i matchen mot Sverige. Dels blev spelet mindre stereotypt, alla bollar behövde inte längre gå via nr 10, och dels drog alla åt samma håll. Att flera spelare blommade ut när Francesco försvann kan naturligtvis bero på den prekära situationen, men det är också helt klart att Totti är måttligt populär bland vissa spelare. Gli Azzurris kapten Cannavaro tillhör inte beundrarnas skara. Och många spelare, t ex Nesta, Zambrotta, Gilardino och Pirlo, för att nämna några, har en annan inställning till sin roll i landslaget än vad Francesco Totti har.
Nu råder det förstås gigantisk brist på kreativa offensiva mittfältare i Italien och att Totti rent tekniskt sett är det bästa alternativet som trequartista står utom allt tvivel. "Det Zlatan kan göra med en boll kan Totti göra med en apelsin" är ett klassiskt citat. Frågan är dock om Totti är lika klyftig. Och då menar jag inte som Zlatan, utan som apelsinen.
