Inför: Juventus - Real Madrid
Returmöte i Champions League åttondelsfinal. Första mötet i Madrid slutade med 1-0 seger till Real. Inför ett utsålt Delle Alpi hoppas vi på en repris från 2003.
Matchen i Madrid blev nästan på pricken som jag förväntat mig. Real hade det mesta och bästa av spelet och Juventus fick med sin medvetet återhållsamma mentalitet nöja sig med ett antal strödda målchanser. Spanjorerna gjorde allt för att på hemmaplan avgöra åttondelsfinalen genom att skapa en betryggande måldifferens till returen. Juventus försökte å sin sida hålla resultatet på en nivå som gör det möjligt att iscensätta en liknande vändning som när det sist begav sig.
Nog får man säga att de svartvita lyckades med vad man förutsatt sig, 0-1 ifrån första mötet är inget att säga om. Ett bortamål hade givetvis varit guld värt men utgångsläget är ändå överkomligt, om än svårt. Det är tveklöst ett större berg att bestiga den här gången än för två år sedan då Juventus hade med sig 1-2 i bagaget. Real var även vid tillfället ett värre upp och ner-lag än vad man i dagsläget är. Laget är mer homogent nu, framförallt har defensiven förbättrats.
Den matchbild jag förväntar mig se på Delle Alpi skiljer sig ganska mycket från hur det såg ut på Santiago Bernabéu. Att Real tillåts briljera och spela ut sitt offensiva register under samma former som i det första mötet finner jag föga troligt. Dels är naturligtvis Juventus tvingade till en mer attackinriktad fotboll på grund av underläget. Men hemmaplan ska normalt också innebära en betydligt offensivare inställning.
När jag ändå är inne på hemma respektive bortaspel... Det är inte alldeles ovanligt att Real Madrids löjligt självsäkra framtoning förbyts till något betydligt mer mänskligt när laget beträder bortagräs. Ofta brukar man kunna avgöra vilken sida Real-spelarna vaknat på redan under de första 15-20 minuterna (framförallt i ligan). Går något emot laget i början av matcherna kan man ibland se frustrationen sprida sig hos spelarna och mynna ut i någon sorts kollektiv kollaps. Spelet blir väldigt stelt och krampaktigt. Man tycker att ett lag som Real, med så många individuellt skickliga spelare, borde vara immun mot sånt. Icke!
Första 20-25 minuterna av matchen är därför enligt mitt sett att se det oerhört viktig. Jag tror att grunden till ett vidare avancemang läggs någonstans inom den tidsramen. Visserligen räcker det med ett mål i den 90:e minuten (förutsatt att vi inte släpper in något så klart) för att få till en förlängning. Men att gå in med den inställningen känns på förhand dödsdömt. Spelarna måste slå an tonen för matchen direkt, få ett mentalt övertag och sända ut signaler till sina motkombattanter som säger "vill ni (läs: Real Madrid) till kvartsfinal så får ni banna mig också jobba för det!" Tyvärr kan Roma-matchen ha satt sina spår hos spelarna. Både fysiskt och mentalt var det en rejäl urladdning i lördags. Det ska egentligen inte vara några problem att hitta energi till en match av den här kalibern men detsamma trodde man inför Milandrabbningen.
Om Juventus åker ur redan i åttondelen vore det inte bara en missräkning rent sportsligt, utan även ekonomiskt. Enligt klubbdirektör Giraudo har inte Juventus fått någon ekonomisk uppbackning av majoritetsägaren, familjen Agnelli, de senaste tio åren. Trots att klubben är en av de tätaste i Italien, har framgångarna i europacupäventyret en stor betydelse för hur vidlyftig Moggi kan vara på sommarmercaton. I och med stadionbygget är det ännu viktigare att Juventus går långt.
Att utkämpa ett krig på två fronter är inte det lättaste. Svårare blir det när både bredd, och på sina områden, spets saknas. För ligaspelets vidkommande skulle det nog bara vara av godo om Juventus inte längre behövde koncentrera sig på europaspelet = större chanser till Scudetton. Fast... låt oss inte uppehålla oss kring sådant som ännu inte skett. Vi byter istället omedelbart spår och går över till hur Juventus bäst formerar sina styrkor för att jämna byggherren Florentino Pérez mannar med marken...
I Nedveds frånvaro måste jag säga att uppställningen med tre forwards ger en mycket bättre balans mellan defensiv-offensiv, än den mer raka 4-4-2 formationen. Bara om Juventus tänker stort och framåt går man vidare till kvartsfinal. (Det verkar också det flesta vara överens om; i nuläget tror 45% (i omröstningen på SF-Juventussida) att det kommer krävas tre mål för att gå vidare.) Så utöver spikade Del Piero-Zlatan på topp, vem ska ta hand om den tredje platsen? Zalayeta säger jag (är långt ifrån säker på att Capello gör det). Varför? "Pantern" opererar över större ytor och är med sin arbetskapacitet ett bättre startalternativ. Han lider inte av samma tillkortakommanden utanför boxen som Trezeguet och skänker därför en bättre balans till laget. Fransmannen står dock redo i startblocken för ett inhopp. Om vi förflyttar oss till mittfältet så är kamphunden Blasi avstängd. Den som ligger närmast att ersätta är Tacchinardi. Det finns dock frågetecken kring hans medverkan då han avbröt träningen i måndags. Övriga lagdelar ser ut som vanligt. Inga skador eller sjukdomar bland dem givna är rapporterade.
Matchen är sedan länge utsåld - 59 000 betalande ger Juventus publikintäkter på omkring 3.5 miljoner Euro. Stadion har normalt en publikkapacitet på runt 67 000 platser, men på grund av säkerheten står ett antal tusen platser tomma. Dessutom tillfaller X antal platser ackrediterade journalister. I La Curva Scirea (curva sud) tar Drughi - allt sedan hemmamatchen mot Udinese den 13 februari - hand om skönsången istället för upplösta Fighters. Dessvärre har nog inte Drughi hunnit organisera sig så pass mycket att man lyckas åstadkomma ett lika vackert tifo som det Fighters välsignade oss med mot Milan (vi får se). En jäkla inramning går man hur som helst miste om. Det är tur att man ska ner och se Juventus senare i vår, för det här är onekligen en match man egentligen inte får missa.
Imorgon är det dags! De sedvanliga ritualerna ska utföras, somliga medvetna, andra inte. En del pumpar Inno Juventus 2002 (Tu sei la squadra del cuore) på repeat, vissa sätter på sig Juventusmundering från topp till tå. Andra dämpar nervositeten med alkohol & cigg. Det finns även dem vars förberedelser består i att inte ha några alls. Och det kanske är lika bra det (framförallt väldigt skönt). Själv ber jag nog en stilla bön innan matchstart (trots att jag inte är särskilt religiös). Vid speciella tillfällen händer det också att jag trycker in en VHS-kassett med någon väl vald match för att frambringa lite positiva vibbar. Det här är definitivt ett sådant tillfälle. Jag behöver väl knappast tala om vilken jag väljer? 3-1 segern mot Real Madrid på Delle Alpi för två år sedan är tveklöst en av de skönaste på 2000-talet. Får vi be om en schackmatt-repris från 2003 tack?! Vi vet ju alla att drottningen (även kallad "den gamla damen"), är den rörligaste och mäktigaste pjäsen på brädet - i det här fallet fotbollsplanen. Låt det för faen inte göras några undantag nu!
Tre Juventusvänliga resultat (lathund):
1-0 (förlängning)
2-0 (Juventus vidare)
3-1 (-"-)
Trolig startelva:
Buffon; Zebina, Thuram, Cannavaro, Zambrotta; Camoranesi, Tacchinardi, Emerson; Del Piero; Zalayeta, Ibra.
