Resekåseri: Bella notte (Inter-Porto)
Oh this is the night, it's a beautiful night And we call it bella notte
Nerazzurri Svedesi har varit ute på resande fot igen och den här gången var siktet inställt på åttondelen mot Porto på Guiseppe Meazza. Från bl.a. Borlänge, Karlstad, Karlskrona och Jönköping vallfärdade folk till Skavsta för samling inför avresa en måndagseftermiddag. Tjugotre stycken närmare bestämt som ville uppleva en upplevelse utöver det vanliga.
Vi kom ner till Milano på kvällen och första målet var att åka ut till Niguarda området som ligger norr om centrum för att bo på vårat hotell Ornesto. Kvällen eller ska vi säga natten avslutades för de flesta på en närliggande restaurang där en och annan öl och glas vin slank ner i förväntningsfulla strupar.
På morgonen var det dags för att åka ut till San Siro för att bekanta sig med arenan och för många gånger var det här den första gången man har sett den "live" så att säga. Jag var själv inte med eftersom jag hade uppdraget att hämta biljetterna av våran egne Milano diplomat Henrik. Men jag kan tänka mig att det var en stor sak för många att för första gången kliva in till templet San Siro och att ett "holy shit" uttryck låg i luften.
Efter att biljetterna var bärgade (och tur var väl det annars hade jag nog inte kunnat skriva den här texten), så hittade jag två överblivna Nerazzurri Svedesi resenärer fortfarande på San Siro. De hade handlat som värsta sytanterna och kom stolt spatserande med var sin gigantisk flagga. Vi tog lunch vid en restaurang inte alltför långt ifrån stadion som hette Pastarito som tydligen är en konceptrestaurang med bra pasta och priser. Nästa mission var att hitta något ställe att ladda på inför match men det var en svårare sak än vad man kan först tro. I Italien så stänger de flesta restauranger mellan klockan 15 till runt 19. Inte för jag vet vad de gör när låset går igen, men det är säkert inte många knop.
Vi hittade en pub "Belsebea" alldeles närliggande som gladeligen tog emot oss, de var så glada så att de bjöd på mat, även om det verkar vara en tradition på sådana ställen i Italien.
Samling med alla vid hotellet någon timme senare, och sedan bar det iväg till puben.
Notering 1. Man ska leva som man lär, och det är med viss skam att säga att den ende som var försenad till det mötet var jag. Mannen som några timmar innan hade skanderat vikten att hålla tiden.
Vid puben monterade vi våran numera erkända banner med nackas porträtt och med texten 2002, som var det året då Sveriges bästa italienska supporterklubb bildades.
Notering 2. Nerazzurri Svedesis beprövade stämningshöjare introducerades än en gång på utländsk mark med den otroligt raffinerade texten ohhh åhhhhhh ååååååååhhhh INTER.
Mot arenan bar det och nu märktes det verkligen att det var match på gång. Folk hejade på oss när vi gick på gatorna mot San Siro och det var många tillrop av typen "Forza Inter" och "La Grande Inter" som mötte oss.
Om nu arenan såg mäktig ut på dagtid i obarmhärtigt solljus så kom nu arenan i än bättre skepnad. Med alla ljusen tända i varje kulvert och ponton så ser den verkligen ut som något som har landat från yttre rymden. Gruppfoto anordnades vid långsidan som vetter mot spårvagnarna. Det var mycket folk i rörelse och man riktigt märkte att intresset var högre än vanligt för en CL match.
Vi klev in på arenan där vi hade biljetter på andra ring långsidan. Klacken var såklart redan där men många avdelningar stog tomma så här en timma före match. Vi monterade upp våran banner och förberedde oss mentalt för det som komma skulle.
Ljudkulissen är hög även en timma före match, men det riktigt exploderade då spelarna kom ut för uppvärmning. Nu var det också mer välfyllt. Det spekulerades vilt om startelvan men med falkögon så såg vi att Cruz var med från start och då insåg vi att Gazzettan hade tippat rätt. Igen.
Notering 3. Priserna inne i San Siro är av sådant snitt så att man tror att man är på världens lyxrestaurang. En Coca cola gick för 5 euro av mannen med låda på magen. Jag försökte få ner priset till 3 euro som var listpriset men det var omöjligt, en gång slog till en försäljare på hans näve efter att jag gett honom 3 euro när han vägrade och retfullt visade fem fingrar. Ocker. Skandal. San Siro.
Redan matchstart började man höra att rösten hos många hade hesnat till ordentligt och det först nu när jag skriver de här orden som min röst börjar gå tillbaka till normalläge. Nu var arenan full förutom längst ner där Porto klacken stog och där de tydligen inte hade sålt några biljetter därför landade publiksiffran på runt 70000.
Tiffot som klacken bjöd på var mäktigt. Italienska flaggan i papperstifo med en stor flagga med Inter ormen vecklades ut över klacken medans en lång banner med Curva Nord släpptes ned mot första ring under klacken. Klacken var på gott humör och det kan riktigt kännas att stämningen är mycket mycket bättre än förra året.
Det gick fem minuter innan Adriano släppte iväg ett skott som jag var säker skulle gå till hörna och medans jag och många med mig kollade ner i den grå betongen så fick bollen en sådan bana att den gick i mål, att sitta och inte fatta någonting när tusentals runt omkring mig hoppade upp i ett gigantisk vrål var liksom att vakna mitt i natten av hink med vatten. När sedan på några millisekunder man fattat vad som hänt (det tar ju lite tid numera) så tömdes de sista röstresurserna.
1-0..
Kejsaren är tillbaka.
Efter målet så kontrollerade Inter hela första halvlek och jag tyckte inte Porto hade mycket att komma med. Under halvlek började de första intrycken sjunka in och man började inse att även den här upplevelsen var tidsbegränsad. En halvlek kvar. Bara.
I andra halvlek tog Inter över manövreringen av matchen och snart igen var det dags för ett vrål. Cruz spelade fram Adriano som snyggt gjorde en yttersida bort mot nättaket. Bakom mig klappade Italienarna mig på ryggen och visade två fingrar.
2-0
Kejsaren strikes back.
Glädjen försvann ganska snabbt på en hörna för Porto, och det roliga var att jag hade känslan precis innan de fick hörnan att det skulle bli mål. Ibland får man sånt och oftast händer det som man fruktar. Jag tror Cruz eller Stankovic missar bollen som går in i smeten och som Costa kan få med sig in i mål. Det blev tystare, stämningen blev nervös. Porto hade gjort det så viktiga målet för dem. Gör de ett till så måste vi sätta en boll till för att gå vidare.
Läs fortsättningen..