Livet som Laziale - mars 2005
Livet leker och Lazio lever.
Världens längsta påskhelg är äntligen slut och vi kan återigen andas frisk luft. Helgen där allt kändes meningslöst, helgen där allt kändes som ett hån mot oss laziali har nu äntligen förbytts i en härlig vardag. Vi fick vårt påskägg till slut, och innehållet kompenserade sannerligen det faktum att ägget anlände ett par dagar för sent:
VI LEVER OCH VI ÄR ODÖDLIGA!
Det är ju inte var dag man blir räddad från konkurs sa vi natten till den 24 mars och skålade i champagne. Men heter man SS Lazio och är världens vackraste fotbollsklubb, så verkar det här med att återfödas vara något betydligt mycket mer vardagligt...
Vid tre tillfällen denna säsong har Claudio Lotito räddat Lazio från att gå under. Inom loppet av fem dagar har vi fötts på nytt gånger två. Jag undrar om vi verkligen begrep djupet i situationen. Lazio var minuter från att gå i konkurs vid två tillfällen, från att upphöra att existera som SS Lazio 1900. Minuter från att förlora sitt namn, sina meriter och sin historia. Minuter från att degraderas till Serie C och likt Fiorentina tvingas köpa tillbaka allt man i 105 samlat på sig. Det är svårt att förstå.
Därför följdes beskedet i onsdags natt av en lättnad som man i bästa fall kunde känna igen från sommarens ägarbyte. Livet kunde sent omsider gå vidare utan att man skulle behöva bekymra sig för att förlora en del av det. Nu hade vi ju vårt Lazio, och det räcker gott så.
SS Lazio 1900 är de facto något helt annat än Lazio Soccer 2005 eller FC Lazio. Kärleken till de himmelsblå krigarna från Rom är evig, Lazio älskas utan hänsyn till någon eller några, men det går inte att förneka att en del av identiteten försvinner om vi går miste om vår historia. Vad händer om Lazio Soccer 2005 inte har pengar nog att köpa tillbaka sina meriter? Vad händer om ingen investerare är beredd att satsa pengar på klubben? Var tar vår historia, vår stolthet och själ vägen? Visst, Lazio i Serie C hade kunnat vara den bästa lösningen. Att genomgå en kemtvätt och komma ut som ett helt nytt lag, fast med samma själ och identitet. Om historian och namnet hade kunnat köpas tillbaka och ekonomin balanserats så hade möjligen konkurslösningen varit den att preferera.
Men att leva i ovissheten är på intet sätt bra för hälsan. Att leva med vetskapen att man eventuellt tvingas stanna i Serie C för alltid, utan vår historia och identitet, gör att man bara blir mer och mer tacksam över presidentens avtal med Skattemyndigheten för var dag som går. Vi kommer att vara ett medelmåttigt Serie A- eller B-lag i 23 år nu. Men vi är SS Lazio 1900 och det är viktigare än vilken titel som helst.
Frågan är om det finns fler supportrar än vi laziali som kan identifiera oss med begreppen fullständig kaos och ständig kalabalik. Ända sedan Sergio Cragnottis brister som affärsman uppenbarade sig har vi levt i en upp-och-ner-vänd värld där vi knappt vetat in eller ut. Efter den 24 mars blev vi odödliga. Ingenting kunde egentligen stoppa oss från att gå under, inte ens statsmännen. Efter att ha varit på helspänn under hela mars, och framförallt de sista dygnen, kändes nästan beskedet som kom den där natten som att vinna en titel. Laziali samlades på Roms gator och på Piazza della Libertá och firade. Själv mådde man efter omständigheterna som en kung.
Men bara timmar efter det vi trodde var det slutgiltiga beskedet, så blandade sig det politiska Rom in i leken och hastigt men mindre lustigt var det en fråga om överlevnad eller konkurs - igen. Och det kändes ungefär som att bli av med en titel man precis vunnit och hunnit fira. Lite som säsongen 98/99 då Milan åkte förbi på mållinjen och tog skölden från oss, med skillnaden att det kom en ny säsong då...
Men allt slutade alltså lyckligt på en motorcykel på väg till Tivoli, med advokat Gentile på sadeln. 20 minuter från konkurs, det är ett svårslaget rekord det.
Grazie avvocato, molto Gentile!
***
SS Lazio 1900 lever och det är det angelägna i den 23 år långa plan som president Lotito nu framställt. Nu när de fundamentala problemen (förhoppningsvis) är ur vägen så kan vi fokusera på det sportsliga.
För på planen är framtiden långt ifrån säkrad...
En måstematch av enorma mått stundar på söndag då Igor Protti återvänder till Olimpico tillsammans med sitt Livorno. Och den som sa att italiensk supporterkultur inte handlar om politik kommer att få sig en rejäl knäpp på näsan här...
Som situationen har utvecklat sig blir jag förvånad om Lazio klarar sig kvar i Serie A vid eventuell poängförlust mot de röda från Toscana på söndag - vinner vi inte blir det förmodligen till att kämpa i Serie B nästa säsong. Och det som smärtar mest är att Francesca "la principessa" Totti mycket väl kan få rätt i sin analys. Det kan mycket väl hända att Roma blir laget som skickar oss ur den högsta serien och i samma moment - åtminstone från Rosella Sensis sätt att se på fotbollen - skjuter sig själva i foten.
Lazio-Livorno, Bologna-Lazio, Cagliari-Lazio, Lazio-Juventus, Lecce-Lazio. Lazio- Udinese, Roma-Lazio, Lazio-Fiorentina, Palermo-Lazio
Där har vi de återstående matcherna svart på vitt. De matcher där Lazio får gälla som någorlunda favorit till att ta tre poäng är markerade med fetstil. De övriga matcherna är på pappret alldeles för svåra och här kan vi, med mycket vilja och mindre förnuft, hoppas på tre, fyra poäng. Det betyder att Lazio med ett godkänt resultat de sista omgångarna skulle samla ihop 9 av 27 möjliga poäng. Det skulle i sin tur lämna oss med 43 poäng efter 38 spelade omgångar. Siena, som i dagsläget ligger på den sista nedflyttningsplatsen, skulle då behöva samla ihop 14 poäng av 27 möjliga för att gå upp på samma poäng som Lazio...
Så ja, din comeback är i nödvändigaste laget, Paoletto!
Vi behöver en frälsare. Och i vår heter han Paolo Di Canio, det är mitt tips.
***
Lazio lever.
Tack presidenten.
