Landström: Ondskan klär i rödsvart skrud
"När lottningen till årets kvartsfinaler gjordes tyckte jag mig se hornen hos gubben som drog fram AC Milan - FC Internazionale"
Vanligtvis när man tänker på ordet "ondska" inom Serie A, kommer bilder på i ladri upp i huvudet. Vi har den ökända "Ceccarini-dagen", den femte maj 2002 och årets skandal med dopingfallet som uppdagades. De klär sig som fängelsekunder - de är onda.
En annan bild på ondska är såklart bilden på satan himself, vanligtvis porträtterad som röd och svart, vilket osökt för oss in på dagens motståndare AC MILAN.
Jag har egentligen mindre problem med Milan än många andra lag i Serie A. Juventus har alltid varit och kommer att förbli det äckligaste laget i Serie A, i mina ögon. Agget mot Romlagen kommer alltid förbli snäppet värre än de negativa känslar jag hyser mot våra så kallade "kusiner". Dock finns det starka känslor av förakt mot AC Milan. Kanske är det arrogansen från de rödsvartas fans som orsakat det?
AC Milans fanskara består i mångt och mycket av småkillar som bevittnade holländarnas framfart i Milan i början av nittiotalet och då tog laget till sitt hjärta för att de vann så mycket. Det finns även en oändlig mängd av småungar som börjat heja på Milan sista åren på grund av lagets stora framgångar.
När jag sist skrev, det jag just skrivit, blev jag beskylld för att vara avundsjuk. Aj! Den träffade ju... bra? Säg den Interista som inte är avundsjuk på AC Milan? Laget har en överlägsen organisation som i grund och botten är skillnaden mellan lagen. Vi har alla hört historierna som gör att vi skäms som hundar. "Zac" talade om känslan inom Inters organisation kontra Milans. Adani berättade hur han behandlades när han tvingades lämna klubben (efter en säsong där just han var stöttepelaren som stod upp när det blåste som hårdast.) Klart som fan att jag och de flesta andra är avundsjuka på AC Milan. Det är inget att hymla om. Dessutom finns numera Hernan Crespo till Ancelottis förfogande. Argentinaren gjorde sig snabbt till stor publikfavorit på Meazza. Att han ett år senare skriver på för Milan är för mig helt oförklarigt och ännu ett bevis på att fotboll för många är ett yrke - inget mer.
Vi har inte så mycket att stoltsera med sista 16 åren, förutom några ynkliga titlar i Uefa-cupen och några "nära-scudetto-upplevelser". Det vi bankar oss för bröstet och säger får bli att Milan mutade sig ner i Serie B och sedan åkte ner i samma serie helt gratis. Det är det enda roliga vi har att argumentera med. Men å andra sidan är det ju rätt roligt. Dessutom är vi då fanimej inga medgångsfans. Visst har vi haft massa kidz som dyrkade Euronaldo och sedemera bytte till att heja på Real Madrid. I grund och botten är vi dock en stor skara luttrade interisti som sett det mesta sista åren. Vi är vana att allt går åt helvete, ändå finns vi i stor skara med världens bästa sportsajt Inter.it och en hel drös svenskar som ordnat en stor svensk fanclub med flertalet resor. Och vi är stolta. Trots att i rossoneri försöker trycka ner oss hela tiden.
När lottningen till årets kvartsfinaler gjordes tyckte jag mig se hornen hos gubben som drog fram AC Milan - FC Internazionale. Bara ren ondska kan lotta fram en sådan match. Inter har haft en strålande bra säsong i Champions League och nu stöter vi på Milan, som vi har en bedrövlig statistik emot sista åren. Årets två Serie A matcher mot AC Milan är redan avklarade och återigen stod de rödsvarta där med flest poäng från de två matcherna. Rättvist var det inte, men fotboll handlar inte om rättvisa. Fotboll handlar om att bolluslingen ska hitta nätet bakom motståndarens målvakt.
När Vieri missar de två chanser han fick i första matchen (som en Vieri anno 2002 hade satt) vinner man inget derby. Annars hände det inte mycket mer i första matchen, förutom att Kaka fixade gula kort på Inters spelare i en rasande fart. I andra matchen fick jag gnugga mina ögon både en och två gånger. Christiano Zanetti tunnlade Gattusso... och tillsammans med Cambiasso ägde Inter mittfältet och matchen. Några bra chanser skapades dock inte och tillslut fick vi se ännu ett bevis på att ren ondska finns: Kaka får ett skott på sig som styrs in bakom en hjälplös Toldo efter en hörnsituation. Dessutom har snorungen mage att säga "det var med meningen". Den största skurken var dock Emre som stod och sov och upphävde offsiden.
Efter den matchen haglade kvädesorden i vårt forum. Varje liten brat från vårt avlånga land tycktes vilja komma in på vårt eminenta forum och befläcka det. Dock vill jag nämna undantaget, ty det finns faktiskt en sympatisk rödsvart i vårt avlånga land. Signaturen "Mixet" visar upp en väldigt orödsvart attityd och kan alltid diskutera på ett värdigt sätt.
Ikväll är det dags. Nervositeten börjar göra sig obekvämt påmind. Personligen börjar illamåendet redan 19.00 ikväll. Med åttaåriga rötter i Skellefteå är jag rädd för att bevittna ännu en svartgul fadäs som kan vara fullbordad när nästa holmgång börjar 20.45. Oundvikligen kommer tankarna in på Mohamed Kallon när jag tänker på kvällens match. Hans friläge, när det sist begav sig mellan de två milanolagen i Champions Leage, har rullat i mitt huvud oräkneliga gånger sedan våren 2003. Tio centimeter högre lyftning mot en utrusande Dida i slutsekunderna hade sänkt AC Milan och vi hade sluppit se Javier Zanettis hjärtskärande tårar.
Ni märker: "Om" är vi blåsvartas favoritord. Om inte Ceccarini gjort si, om inte Kallon gjort så. Ikväll vill jag tvätta bort det där förbannade ordet ur vår vokabulär. Det måste vara vår tur nu. Alla våra anfallare är skadedrabbade, vilket inte bådar gott. Men ifall godheten ämnar besegra ondskan någon gång är det bannemig dags nu! Onskans elva står på Giuseppe Meazza 20.45 ikväll. Och de har inte blåsvarta tröjor.
ANDIAMO VINCERÀ !
