Seger och ett klart försprång

Matchen med stort M. Milan mot Juventus, dödläge i tabellen och endast tre omgångar kvar efter denna. Matchen som kan ha avgjort allt.

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är svårt att sätta ord på enorma känslor som sattes i spel i mitt svartvita hjärta då David Trezeguet (vem annars?) dök upp precis där han ska i precis rätt stund. Att denna match betydde otroligt mycket för lagen stod klart sedan länge. Denna match betydde allt.

Ett "oövervinnligt Milan" har under de senaste veckorna minst sagt fått sätta fötterna på jorden igen. Den första rejäla fingervisningen på att någonting inte riktigt står rätt till kom när PSV stundtals spelade ut Milan hemma på San Siro. I returen en dryg vecka senare gick man med nöd och näppe vidare till CL-final, något som inte alls kändes rättvist. Trots detta har Carlo Ancelotti gång efter annan påpekat att hans lag inte kommer att påverkas av den förmodade tröttheten i seriefinalen mot Juvenus.

Matchen började precis som väntat lite avvaktande. De båda storlagen kände lite försiktigt på varandra för att försöka få en indikation på var motståndarna stod, som sig bör när två giganter bjuder upp till dans.

Att försöka skriva en matchrapport efter en match där man hela tiden har varit som i ett rus är svårt. Det är speciellt svårt att peka ut någon speciell spelare och tidpunkt att belysa. Denna gång är det dock inte så svårt. Alessandro Del Piero. Oj så mycket skit vår kapten har fått mottaga denna säsong, ömsom befogad ömsom mest larvig. Igår visade han minst sagt att han är en otrolig spelare, när allt stämmer.

Detta var helt klart nummer 10:s match. Med en känsla som man inte har skådat allt för många gånger denna säsong och med en otrolig vilja fick han mig att hoppas på en nyrenässans (vilket man dock gör varje gång han visar lite av sin forna magi). Kronan på verket: Mannen slår ett perfekt inlägg genom en cykelspark. EN CYKELSPARK.

Det var i den 28:e minuten det hela hände. Efter att Juventus erövrade bollen efter en löpning signerad Cafú låg Milans högerkant fri. Den första passen slogs till Nedved som satte fart framåt. Efter ett par meter blev han bryskt kapad av Nesta, bollen rullade dock vidare och Del Piero ställdes mot Gattuso. Efter ett par dragningar och en inläggsförsök, som studsade upp i luften, fick Alex på det där perfekta inlägget. Att det var Trez, som gjorde comeback i startelvan efter en längre tids skadeuppehåll, som hittade luckan och sedermera målet är typiskt. Om det är någon som alltid står på rätt plats vid rätt tid i stora matcher, ja då är det David Trezeguet.

Juventus var det klart bättre laget i den första halvleken och resultatet 1-0 var helt rättvist. Milan skapade visserligen ett par halvchanser. Framförallt var det fin djupledsboll som hittade fram till Shevchenko som oroade. Buffon kunde dock avstyra den chansen tillsammans med Cannavaro.

I den andra halvleken gjorde Milan ett par byten och gick över till att spela med en trebackslinje, allt för att få till ett stort tryck mot Buffon. Även om Milan nu ägde allt mer boll uteblev det där riktiga trycket.

Något som enligt kommentatorerna kommer att debatteras mycket är de två "eventuella straffar" Milan borde ha fått. Vid det ena tillfället höll Zambrotta tag i Cafús tröja, vid det andra tog ett skott från den brasilianske högerbacken på Cannavaros armbåge. Collina valde att fria vid båda tillfällena.

Ju längre halvleken led, desto desperatare blev Milan i sina försöka att få till en utjämning. Boll efter boll måttades mot straffområdet, oftast slogs de riktigt bra av Serghino. De riktigt farliga chanserna skulle dock komma när Pippo Inzaghi gjorde entré. Redan efter någon minut var det nära att den trådsmala anfallaren gled igenom. Endast en frenetiskt kämpande Zambrotta gled in mellan målet och bollen. Det var sedan även när att Del Piero fick kröna sin kväll med ett mål, men kaptens nick träffade ribban.

De sista tio minuterna var en ständig kamp. Milan kom i våg efter våg. Juventusspelarna visade stort hjärta och hade säkerligen offrat sina högra händer bara de fick vinna. Den riktigt stora chansen skulle också komma. I den sista minuten var det ytterst nära att Pippo fick in ett närskott efter en Milanhörna. Buffon, som gjorde en utmärkt match, kunde dock avstyra och passade även på att ge ett oss tevetittare ett segervrål.

1-0 i Milano. Det är klar fördel Juventus i kampen om Lo Scudetto.

Björn Dahlberg2005-05-09 22:49:32

Fler artiklar om Juventus

Spelarbetyg efter Juventus 2-2 Venezia: Det här är pinsamt
Inför Venezia-Juventus: Imorgon är en ny dag på jobbet där gamla meriter inte spelar någon roll
Redaktionen söker nya skribenter