Äntligen!!!!
Roma går till final i Italienska cupen och Conti vinner sin första vinst
Första timmen av matchen mot Udinese var precis som man vant sig att se Roma den här våren. Laget tar ledning i första halvlek och försöker sedan försvara men agerar som en hönsgård i eget straffområde. En storspelande Curci gör sitt bästa och radar upp diverse kvalificerade räddningar men till slut kan inte ens han rädda backlinjen längre. Och mycket riktigt efter att Mancini fått perfekt träff på Cufrés lyckoträff till inlägg i första halvlek så kvitterade Udinese efter en knapp timmes spel.
Men här någonstans kom en scenförändring Roma tog tillbaka mycket av spelet och skapade allt fler chanser. Man lyckades dock inte göra mål och en förlängning kändes oundviklig. Vilket skulle vara en katastrofal uppladdning för helgens viktiga match mot Atalanta. Men när en helt friställd Mancini fälldes av Udineses unge målvakt Handanovic och Morganti pekade på straffpunkten så tändes ett visst hopp om ett snabbt avslut och finalplats. Totti stegade fram och slog en ganska dålig straff som Handanovic räddade. Men Romas lagkapten var snabbt framme och slog in returen vilket utlöste enorma glädjescener på Romas bänk där Conti och Cassano jublade i armarna på varandra. Och Baris egen Maradona hade plötsligt glömt bort att sura över att bli utbytt och istället bokstavligen lyfte han Romas tränare mot skyarna.
Efter Tottis straffmål så behövde Udinese göra två mål och man förväntade sig att Roma skulle lägga sig på en tokdefensiv. Men inte den här gången, istället fortsatte man att anfalla och scenen när Panucci manar på Pizzaro som blivit utvisad att skynda på är ju obetalbar. När såg man det senast i italiensk fotboll? Det var tydligt att Roma den här kvällen hade bestämt sig för att inte bara gå till final utan man ville vinna och man ville spela positiv fotboll tills domaren blåste av matchen.
I mål så gjorde Curci sin kanske bästa insats någonsin med många helt fantastiska räddningar. Fortsätter han utvecklas efter sommaruppehållet så kan det inte dröja länge innan Lippi slår honom en signal. Det enda riktigt negativa i matchen är ju att det defensiva spelet runt eget straffområde inte fungerade nu heller. Man ligger ständigt för långt ifrån motståndarna som får god tid på sig att ta emot boll och göra något konstruktivt med den. Och många gånger så tappar man helt och hållet bort sina spelare vilket var exemplet vid målet då tre Udinesespelare var fria på sin kant i straffområdet utan en enda Romaförsvarare inom synhåll. Den ende försvararen som höll någorlunda klass var Ferrari som gång på gång fick rensa efter sina kollegors misstag. Tyvärr är det ju så här det varit hela säsongen att endast en försvarare håller måttet.
På mittfältet gjorde ungdomarna Greco och Virga klart godkända insatser och saknaden efter Perrotta och Dacourt var minimal. När man såg Grecos kloka och fina spel var det ju faktiskt så att det var skönt att Dacourt inte kunde spela. Och på topp var det framförallt en helt ny inställning som lyfte laget. Totti och Cassano ville verkligen vinna matchen men vad gäller Montella så var väl kanske hans bästa insats att han fick Pizzaro utvisad. Det lilla flygplanets form lyser i dagsläget med sin frånvaro och att han skall kunna öka på sin målskörd den här säsongen känns väldigt osannolikt. Men jag hoppas innerligen att han visar på söndag hur fel jag har.
I och med att Romas finalmotståndare Inter redan är klara för europeiskt cupspel så kommer Roma få spela i UEFA-cupen oavsett hur det går i finalen som spelas 12 och 15 juni.
Romas laguppställning:
Curci - Panucci, Mexes, Ferrari, Cufré - Mancini, Greco, De Rossi, Virga - Totti, Cassano (Montella 62)
