Augustsson summerar: Våren (Del 2)
Del två av året som gick. Våren avhandlas.
2005. The Empire Strikes back.
Hösten i ligan innebar otroliga 12 oavgjorda matcher och bara fyra vinster. Skämt med bokstaven X florerade överallt och det var såsom om Mancini inte kunde förlora, men inte heller döda matcher med hans legionärer. 2005 första match blev mot Livorno som vi ganska enkelt vann med 2-0.
En omöjlig vändning.
Den nionde Januari 2005 är ett datum som Interistas borde markera i kalendern. Inter mötte Sampdoria hemma och efter ett konstant hemma tryck stog resultattavlan 0-2 till Sampdoria efter effektivt kontringsspel. Mancinis första förlust var i antågande efter att Kutuzov hade slagit in tvåan bakom Toldo. Många hade börjat lämna San Siro när Martins i 88:e minuten drog in reduceringen. Efter någon mer miss satte sedan Vieri 2-2 och nu trodde alla Inter hade hämtat upp det igen. Men det var inte slut här. Inte på långa vägar. Inter hade bestämt sig och nu fanns det ingen återvändo. Recoba fick den stora äran att sätta vinnarbollen i nätet på tredje övertidsminuten. Inter hade vänt det hopplösa läget på 5 minuter. För någon som vill ha en upplevelse utöver det vanliga, se till att få tag i Scarpinis oförglömliga referat från de sista minuterna. Det hade gått två matcher på 2005 men man hade redan vunnit hälften av de matcher som man lyckades under hela hösten i ligan.
Ut på kryssning igen
Tyvärr kunde Reggina hålla 0-0 hemma efter den största maskningen jag sett mot Inter någonsin (jag hoppas fortfarande att de åker ur ligan eftersom inget lag spelar en sådan tråkig fotboll som dem). Chievo fick som vanligt en pinne av Inter (1-1) och scudetton var i praktiken körd. Men Inter vann en sevärd match borta på Sicilien mot Palermo (0-2) och även i det lilla derbyt mot Atalanta med 1-0. Ett transferfönster stängdes utan att Inter gjorde en enda förstärkning, något som måste betecknas som unikt under Moratti eran. Tardinispöket var på plats som vanligt mot Parma (2-2) innan det var dags för Tottis Roma att bli söndersparkade av Brunråttan Mihajlovic frisparkar. Mihajlovic var förövrigt första val i backlinjen tillsammans med evigt duktige Cordoba. Materazzi som tillslut fick nytt fett kontrakt efter att hotat att lämna klubben något som alla vettiga personer hade jublat över. Borta mot Udinese fick vi med oss , ja gissa vad.. En pinne efter ett 1-1 resultat.
Neeeeeeeej. Tripmätaren stog på 40 matcher.
Det enda som varit något att hänga kvar i den här säsongen förutom cuperna var att Inter hade vägrat att förlora. 40 matcher i liga och cuper kom till sin ända mot ärkerivalerna Milan. Kaka slog in enda målet i en match där Inter var bättre laget. 40 matcher. Pang. Ballongen sprack. Nu trodde inte ens Mancini på scudetton längre utan medgav att ligan var nu en transportsträcka för att säkra CL plats för nästa år.
Poff. Inter börja vinna igen
Vinst mot Lecce (2-1) sedan ett ofrivilig kryss mot Lazio (1-1). Scudetto pressen släppte och laget började på ett sätt spela sämre men började knyta ihop säcken istället, misstagen som fanns i försvaret förminskades och eftersom anfallet fortfarande fungerade så avverkades Fiorentina med 3-2, Bologna 0-1, Cagliari 2-0 och även Juventus fick smaka på det nya vinnande Inter med 0-1. Laget blev kanske självsäkert för nästa förlust, nummer två i ligan kom på övertid på Sicilien mot Messina. Efter det har det blivit hela fyra raka vinster mot Siena 2-0, Brescia 0-3, Livorno 1-0 och mer än turligt 0-1 borta mot Sampdoria. Tredjeplatsen säkrad i den här vevan och Mancini fick tillslut ordning på laget.
Champions league våren
Det blev Porto som ställdes mot oss i CL slutspelet. Bortamatchen såg stabilt ut där Veron visade vilken mittfältstrateg han är. Efter att Toldo hade gjort en av sina numer vanliga tavlor så slutade matchen 1-1. Hemma på San Siro som vissa delar av Nerazzurri Svedesis medlemmar hade turen att se live hade Adriano sin stora show där han gjorde hattrick och skickade Porto ur den finaste av cuper. Många andra bra lag försvann i åttondelen och nu gällde det att få ett lätt lag i kvarten så skulle nog Mancinis lag ha en bra chans att nå final, i alla fall gick snacket så. I Nyon drog såklart Lars-Christer Olsson Milan mot Inter. Självklart. Moratti himself hade gått ut redan tidigare och halvt på skoj halvt på allvar påstått att tiden var inne för att slå ut Milan eller Juventus. Det har skrivits spaltmeter om matcherna så jag tänker inte skriva någon längre analys här, spelmässigt var Inter nog så bra som Milan. Dida gjorde antagligen sin livs match i ena matchen vilket man inte kan påstå att våran defensiv gjorde. I andra matchen tog supportrarna över och visade ut både Inter och all heder i förlorarnas kö genom sitt egen påhittade "Heaven on fire!". Tyvärr kostar det här en stor del av Champions league för nästa säsong då de och alla andra får sitta och kolla matcherna på tv istället.
Italienska cupen = halmstråt
Bologna möttes sextondelsfinalen och där Mr Oba Oba själv sparkade Inter vidare efter sitt hattrick i ena matchen (3-1, 1-3). Atalanta stog på tur och det var en vintersjuk plan i Bergamo som Inter turligt plockade första matchen med 1-0, gissa vem som målade.. Jo Oba. Hemma på San siro gjordes processen kort med hela 3-0. I Maj spelade vi oss vidare genom att slå ut Cagliari med 1-1 och 3-1. Säsongen blir alltså lång då Italienska förbundet har fått hjärnsläpp och lagt matcherna i mitten av Juni. Roma ska mötas i finalen.