Säsongens...
Det uppskattades förra året så vi fortsätter på samma bana i år igen. Skillnaden är dock att det i år är två skribenter som har slagit ihop sina huvuden samt att det sammanlagt är hela 48 (!) kategorier med knappa tio presenterade per dag - ja, vi är inte riktigt normala - som skall avverkas för att sammanfatta säsongen. Och här kommer dem, säsongens...
...mest ihågkomna
Lazios höst hade varit skit - ostrukturerat spel, inte ens mediokra insatser och håglöshet på ruskigt hög nivå. Sen kom vinteruppehållet. Därefter derbyt. Med en ny tränare och lite andrum skulle mirakel inträffa, men till en början såg det inte bra ut - det fanns många likheter med omständigheterna inför det katastrofala 5-1-derbyt för några år sedan. Trots alla dessa dåliga omen utvecklade sig det hela till något helt annat. Lazio - anfört av en Paolo Di Canio som befann sig på ett helt annat mentalt plan - krossade Roma med 3-1, och en lång svit av plågsamt lidande var bruten. Ingen förstod sig på vad som hände, en derbyvinst var så avlägsen, man hade nästan glömt bort - stryk ”nästan” förresten - hur det kändes. Men det var stort, otroligt stort. Och det är evinnerligen denna derbyvinst som kommer att känneteckna det nya Lazios debutsäsong.
För alltid.
...lägre än Glocalnet
Och knappt hade man hunnit fira derbysegern i önskvärd takt innan nästa derby väntade runt hörnet. Den här gången handlade det om en match där de två romklubbarna hade den angenäma och högst exklusiva möjligheten att sparka ner stadsrivalen i Serie B. Men istället för att ens försöka, så blev det största sveket av dem alla verklighet den femtonde maj 2005. Den passion som så ofta kännetecknar Europas hetaste match var borta och ersatt med en vidrig fuskmentalitet. Ett derby skall vara ett derby, det som Roma och Lazio spelade var en skymf mot hela det romerska folket. Spelarna som hade frälst laziosupportrarna i januari var helt plötsligt inte värdiga att få bära laziotröjan.
Det var lågt. Riktigt lågt.
...tyngsta
Att Lazio skulle rå på Milan på San Siro fanns helt enkelt inte på kartan inför matchen. Nu blev emellertid Rocchi stämplad i bröstet av Stam – vilket hade renderat i utvisning om Stam hade burit en himmelsblå tröja – och Oddo gav oss ledningen i den andra halvleken från elva meter. Romlagsdödaren Shevchenko kvitterade en stund senare och allt, absolut allt, pekade på att matchen skulle sluta oavgjort. Anders Fredriksson på Canal + hade redan börjat analysera innebörden av lagens poäng när helt plötsligt Kakà skjuter i stolpen. Crespo får halvträff framför det vidöppna målet på returen och bollen studsar in i mål via den högra stolpen. På övertid på övertiden. Och den förre laziospelaren hade naturligtvis mage att fira eländet...
Det var tungt. Riktigt tungt.
...mest väntade
Att Lazio har svårt mot lagen från sagostaden Verona är ett välkänt faktum för de absolut flesta. Mot de flygande åsnorna i Chievo brukar dessutom skönspelet utebliva. Efter drabbningen mot ett av Italiens mest intetsägande fotbollsklubbar på Olimpico i höstas så visste alla, inkluderat de som inte följt matchen på teve, vilket sorts matchbild det hade varit; att Lazio inte förmått skapa ett dyft under nittio långa minuter och att Chievos inoljade och uppfräschade catenaccio återigen hade satt käppar i hjulet för ett destruktivt hemmalag. Och likadant skulle det bli i returmötet, då tvärtom Rocchi gjorde matchens enda mål till gästernas stora glädje. Hela fotbollsvärlden visste om matchens brister, hela världen förutom Canal +, som de senaste säsongerna har envisats med att sända varenda minut lagen emellan som ersättare för exempelvis Lazio – Palermo...
...mål
”Massimo Oddo skickade iväg en 60-metersboll till en på djupet springande italienare. Rocchi tog med sig bollen i steget och riktade in kroppen mot mål innan han från vänsterkanten distinkt sköt in ettan bakom Luca Castellazzi.”
Ett perfekt tekniskt utfört nummer av Lazios nummer 18. Målet kan, för er som ännu inte skådat läckerbiten, till stor del liknas vid Di Canios i derbyt, med skillnaden att passningen var dubbelt så lång och att Rocchi tog med sig bollen på volley och avslutade med fel fot. Hade det inte varit för makedoniern Goran Pandevs sanslösa prestation mot Juventus så hade Rocchi varit överlägsen segrare i kategorin.
...englandsinspirerade mål
Det var viktig bottenmatch mot Parma på Olimpico och Lazio hade hittat formen. Publiken fick uppleva det ljusblå hemmalaget rada upp målchanser i den första halvleken. Men bolluslingen ville bara inte in. Inte förrän en blågul parmaförsvarare tog bollen med handen i straffområdet kunde Massimo Oddo ge hemmalaget ledningen från elva meter. Men i den andra halvleken hände något: Parma började helt plötsligt att anfalla och skapade målchanser på löpande band. Mitt i all press bestämde sig Antonio Filippini för att bli engelsman för en kort stund: på en kontring där Antony Seric stod ensam mot Sebastian Frey tog Antonio en löpning – i 110 km i timmen – modell omänskligt lång. När sedan bollen levererades i sidled av nämnde Seric lyckades Filippini på något märkligt sätt glidtackla in bollen som sakta, sakta passerade mållinjen. Sedan blev det den där klassiska engelska ”rycka-sig-i-tröjan, springa-allt-vad-man-har-ut-mot-hörnflaggan-och-se-helt-vild-ut” för hela slanten...
...assist
Ibland är fotbollen oerhört ironisk. Romasupportern Fabio Liverani klev in på planen den sjätte januari med – vad de flesta trodde – blandade känslor. Men det visade sig vara helt fel. Istället briljerade Lazios regista och stod för inte bara en, utan två assister i ren världsklass. Det hela inleddes med en fantastisk nedtagning och vändning i den första halvleken, varpå assisten till en djupledslöpande Di Canio måste ha fått Roberto Baggio att applådera hemma i tevesoffan. Dundersuccén avslutades i den andra halvleken då en enkel – men ack så känslig – lyftning nådde fram till Tommaso Rocchi som stack i precis rätt läge och rundade Pelizzoli. Den kvällen glömmer han nog aldrig, romasupportern.
...duell
”Majestätiska brytningar i en-mot-en-duellerna med motståndarens målgörare. Angrep bollen som en kobra innan den förre Barispelaren hann reagera. Den forne Rosariospelaren har satt sitt namn på fortbollskartan.”
En del spelare har turen eller oturen att alltid förknippas med en speciell prestation. Argentinaren Jose Talamonti är en av dem. I den kultförklarade derbyvinsten - ja, det är ett sådant! - ställdes den orutinerade backen mot den ytterst oberäknelige Antonio Cassano, ett ultimat test för många. Och även för Jose Talamonti. Det blev många dueller som kombattanterna Cassano och Talamonti utkämpade. Men utgången blev alltid densamma. Laziospelaren knep ideligen bollen, till den sydländske humörspelarens fullkomliga förargelse. Ljuvligt vackra syner, gång på gång.
:: :: ::
Videoklipp att komplettera texten med finns på Lazios officiella hemsida.
Artikelserien fortsätter imorgon.
