Säsongens...

Del fyra.

...mest skadade
1’ secondo tempo. Substituto: Angelo Peruzzi - Matteo Sereni. Hört den förut?
Aldrig förr har en målvakt skadat sig så mycket, så ofta. Angelo Peruzzi måste ha satt ett rekord av något slag, ibland var det nästan skrattretande. Vid ett tillfälle byttes han ut tre matcher i rad för muskelproblem, två matcher i rad med säkerhet. Vad den sammanlagda siffran ligger på vet nog knappt statistikerna, för det måste vara skyhöga siffror. Lyckligtvis fungerade det ändå, Matteo Sereni är nästan en bättre målvakt. Vad som däremot inte är lyckligt är att Matteo Sereni för tillfället ser ut att lämna klubben i brist på speltid, vem ska då ersätta Peruzzi i halvtidsvilan nästa säsong? Aj, aj, aj.

...mest behövliga farväl
Giuseppe De Mita, Giuseppe Masoni och Ugo Longo - den trio som höll på att köra Lazio i botten. Den förste anlände för att kontrollera GEA:s intressen i klubben medan den andre såg till att Capitalia inte behövde oroa sig. Den tredje satt med sitt leende och ständigt sade att det inte fanns något att bekymra sig över, allt skulle gå bra. Idag är det ett under att Lazio klarade sig, den ende som det finns lite att tacka för är Giuseppe Masoni, utan honom skulle ju trots allt inte Capitalia ha givit den hjälpande hand som behövdes. Men det var inte för Lazios bästa, det var för Capitalias redan investerade pengar - det skall även kommas ihåg. När sedan Claudio Lotito tog över fick de alla gå medan De Mita fick sig en extra känga, och ack så berättigad den var.
Det var sannerligen tre behövliga farväl - så farväl, och kom, snälla ni, aldrig mer tillbaka.

...klappträ
Volfango Patarca är en av de få personer som är Lazio. Det är han som har fostrat spelare som Alessandro Nesta och Marco Di Vaio, det är han som ger småungarna möjligheten att förverkliga sina drömmar. Men en sensommardag förra året knackade en medhjälpare till Claudio Lotito, Giulio Coletta, Lazios ungdomstränare på ryggen och i praktiken sade att Volfango inte var välkommen längre. Sedan dess har den otroligt respekterade tränaren varit i exil hos romklubben Lodigiani, fast turligt nog har laziopresidenten insett vilken skandal det hela var - och fortfarande är - vilket har öppnat upp för en återkomst till sommaren.
Dock inte att glömma samt definitivt aldrig förlåta - Giulio Coletta, vilket klappträ!

...hackkyckling
Redan efter scudettosäsongen var karriären på väg utför för den yngre av de två inzaghibröderna från Piacenza. Ständigt förbisedd och placerad på den kyliga bänken, helt utan att få chansen att visa sina kvaliteter som målskytt. När han väl kom i spel så brukade det oftast sluta med gult kort för filmning eller bedrövliga avslutningar i fantastiskt bra målchanslägen. Mannen fortsatte att filma i helt galna lägen, försökte lobba när det enda rätta var att placera och bråkade öppet med Paolo Di Canio på planen. Det kunde bara sluta på ett sätt. Till slut orkade varken supportrarna eller president Lotito mer, och skickade Lazios hackkyckling nummer ett de senaste åren till läktaren på Marassi i Genoa. Och där lär han stanna.

...dans
Irritationen gentemot Inzaghi eskalerade från supporterhåll ju längre säsongen led och nådde för många sin kulmen under matchen mot Lecce då Inzaghino var i sitt esse. Det hela startade med den berömda lobben, där han fri framför målvakten lobbade bollen rakt i nämndes händer, och Lecce i anfallet efter kunde göra 3-3. När sedan Lazio hade kvitterat Lecces ledning bestämde sig lillebror Inzaghi för att kompensera sin något mindre lyckade insats genom att bjuda Vincenzo Sicignano i leccemålet på "inzaghidansen". Dansen går i huvudsak ut på att fladdra med olika kroppsdelar i ett taktfast rörelsemönster framför motståndarmålvakten när denne har bollen och skall sparka ut. Incidenten är vanlig i Italien och Serie A, men Inzaghis tolkning är – och förblir – unik. Minen från Sicignano säger allt:
”Vad fan sysslar snubben med!?”
Jerzy Dudek, watch out!

...provokative
Nu när kategorin enbart innefattar en match så måste laziosonen Paoletto utses till en överlägsen segrare. Givetvis är det derbyt den sjätte januari som åsyftas - följande gick att läsa i en av lazioredaktionens införkrönikor från i somras:
”Med en tillbakakommen Paolo Di Canio får derbyt ytterligare en dimension. Ett mål, vad händer då? Curva Sud - frukta!”
…och Paolo Di Canio gjorde det som laziosupportrarna önskade: mål och en målgest riktad mot Curva Sud. Säga vad man vill om Paoletto, men alla supportrar – oavsett färg på tröjan – kan ana vilken euforisk känsla som spred sig i en laziales kropp i just det momentet. Dessvärre stoppade inte provokationerna där utan fortskred efter matchen i samband med firandet framför Curva Nord. Och allt som inträffade efter slutsignalen är, oavsett hur mycket man än försöker försvara det inträffade, en mörk historia.

...kulturkrock
Vissa människor går helt enkelt inte ihop. Så är det bara, och det finns dessvärre inte så mycket att göra åt. När Paolo Di Canio – krigarnas krigare – spelade i anfallet tillsammans med Simone Inzaghi – primadonnornas primadonna – var konflikten ett faktum redan innan den hade ägt rum i det verkliga livet. Det hela startade med att Di Canio ”snodde” en straff från den nästan gråtande lillebrorsan i debutmatchen mot Sampdoria, och fortsatte med att Paoletto i ren frustration över att inte ha fått en passning av Inzaghi i matchen mot Lecce lagt sig ner på gräset och visat sin enorma besvikelse. Många typer av fotbollspelare finns att tillgå på marknaden, men frågan är om inte firma Di Canio och Inzaghi är de anfallare som kompletterar varandra absolut sämst i hela världen.

...förnedrande
Juventus försvar var under säsongsinledningen en levande mur. Ingen tilläts närma sig det svartvita straffområdet utan att bli övermannad/e. Under hela säsongen har sedan den domarrandiga backlinjen utgjort Europas bästa försvar. Och just därför måste Goran Pandevs mål på Stadio Delle Alpi i den fjortonde omgången ha svidit något oerhört för fältherrarna Cannavaro och Thuram i mitten. Sällan har man skådat några så bortgjorda som dem i Juventus backlinje efter att Pandev haft lekstuga i offensivt straffområde och gjort ett mål som på allvar konkurrerar om årets snyggaste. Om Thuram och Cannavaro någonsin blir lika bortgjorda som den där eftermiddagen igen, så är det nog dags att lägga skorna på hyllan.

:: :: ::

Videoklipp att komplettera texten med finns på Lazios officiella hemsida.

Artikelserien fortsätter imorgon.

David Rostedt & Johan Wennerström2005-06-13 15:00:00

Fler artiklar om Lazio

SS Lazio Sweden Podcast - När Ingen Tycker Likadant, Vafan Betyder Det
SS Lazio Sweden Podcast - No Pedro No Party