Fredholm: Ekonomisk policy my ass
Sedan ett par år tillbaka, har vi påbörjat en era där ekonomin ska prioriteras. Det fungerar bra fram tills vi ska sälja spelare. Då lägger vi ned allt arbete som finns och gör det lätt för oss. ”Du får några miljoner utav oss, och vi slipper dig. Deal?”
Vi Interfans har börjat inse fakta när det gäller vårat lag. Vi är inte så rika som vi tror, och ända sedan Facchetti tog över, har vi påbörjat ett projekt där ekonomin ska ligga till grund för att stabilisera läget i laget. Det är därför vi har bevittnat spelare som Cambiasso anlända till klubben. Han kom dit gratis, och det är just det vårat mål de senaste två åren har varit.
Det är en bra policy i mina ögon, och det faktum att vi stramat åt pengarna som finns inom klubben, är bara till vår fördel, då våra direktörer inte kan värva spelare till höger och vänster.
Vi skall dessutom ha påbörjat med ett lönetak. Det lönetaket ligger på 3.5 miljoner Euro. Ytterligare ett steg i rätt riktning.
Hittills låter det lovande och sunt. Det finns dock två olika typer av övergångar. När det gäller att värva spelare, går allt enligt den nya ekonomiska policyn. Allt raseras däremot när det gäller att sälja spelare. Den senaste spelare vi sålde för bra pengar var Hernan Crespo. Hade det inte varit för en galen ryss, kunde vi inte ha genomfört den affären heller.
Vi har påbörjat en vansinnig trend där vi löser ut alla spelare som vi inte vill ha kvar. Vi betalar för att de ska lämna, trots att det finns ett antal intressenter. Detta kommer att bli- och är redan en ond cirkel. Alla andra klubbar vet att om de väntar med att värva spelare från Inter, kommer till slut Inter att släppa spelaren gratis.
Om jag inte missminner mig, var den första spelaren att börja med denna trend Sergio Conceiçao. En spelare med gott rykte trots hans bedrövliga tid med Inter. Vi köpte ut hans kontrakt, och idag är han lagkapten i Standard Liege och en mycket respekterad spelare i den belgiska ligan.
Luigi Di Biagio skulle vara nästa offer. Han infann sig på försäsongsträningen, men blev utfryst direkt när han anlände, och att han skulle lämna var säkert. Han var då en spelare som fortfarande höll mycket hög klass, och med många italienska klubbar intresserande. Vi ger honom några miljoner för att ta sitt pick och pack från Inter, och söka en ny klubb. Han blir en nyckelspelare hos Brescia.
Sedan har vi den mest vansinniga affären under modern tid. När vi släppte Daniele Adani helt gratis. Han kom från en säsong där han hade varit ordinarie i Inter, och stod och bankade på porten till det italienska landslaget. Han var inte önskad i laget när Mancini tog över, och hur svårt kan det ha varit att sälja en sådan respekterad spelare i Serie A? Men, Branca och Oriali orkade inte kliva upp tidigt på morgonen för att sätta sig vid förhandlingsbordet med intressenter, så vi gjorde pinan kort och rev hans kontrakt.
Vi har tyvärr visat under denna säsong att vi inte lärt oss av våra misstag. Ordet rescinde har florerat kring Inter under hela marknaden. Bomben släpptes ner den första juli. Christian Vieris kontrakt är annullerat, och han fick en rejäl slant för detta. En av Italiens mest respekterade anfallare, som fortfarande håller hög klass, får lämna sin klubb helt gratis plus en massa fickpengar på det. Fanns det verkligen ingen klubb som var villig att värva honom för pengar? Självklart fanns det det, men varför ska klubbarna bekymra sig över det, då de är medvetna om hur Inter kommer att agera till slut?
Häromdagen kom nästa idiotiska rescinde. Stephane Dalmat skrev på för spanska Racing Santander, och genast frågade man sig hur mycket pengar vi fick för honom. Ett par dagar senare står det klart att Inter återigen har annullerat ett kontrakt, trots att i alla fall tre klubbar var mycket intresserade över spelaren. Dalmat avslöjar att Inter kommer att betala den lön han skulle få för sitt sista år med klubben.
Ursäkta ordvalet, men vad fan tänker våra direktörer med? Detta är bara ett fåtal exempel på spelare som fått lämna klubben gratis, trots att de har relativt hög status inom fotbollsvärlden. De pengar vi har lyckats att spara in på att inte köpa dyra spelare, har vi slängt bort genom att köpa ut spelare från klubben. Detta förbättrar inte vår klubbs ekonomi, och ännu värre är att vi nu kommer alltid att ha svårt att sälja spelare för bra pengar. Vi fick bl.a. se Emre lämna klubben för ca. 50 miljoner kronor. Markus Rosenberg lämnade Malmö för 46 miljoner kronor. Det är någonting som inte stämmer om man jämför de spelarna, statusen hos de båda samt vilka klubbar som var inblandade i övergångarna.
Jag är helt säker på att vi kommer att fortsätta släppa spelare gratis under denna sommar. Det är främst två spelare vars kontrakt ligger i farozonen då vi inte lyckats med att sälja dem. Jag pratar om Francesco Coco och Edgar Davids. Framförallt Davids är en spelare vars rykte fortfarande är mycket starkt, och ingen klubb skulle tacka nej. De väntar dock på telefonsamtalet från Moratti till Davids agent, som säger att vi kommer att riva kontraktet med Davids.
Vi är alldeles för snälla mot både spelare och andra klubbar. Passar det inte att stanna kvar i Inter, och de vill lämna, ska vi inte ge dem fickpengar för att få lämna. Sätt spelarna på att spendera resten av sitt kontrakt i Primaveralaget. Vi måste börja få tillbaka vår status som en klubb som också kan sälja spelare för bra pengar. Vi behöver inte ens sälja dem för bra pengar. Vi kan inte hamna minus om vi säljer t.ex. Vieri för 20 miljoner kronor. Vi går däremot minus när vi betalar honom för att gå till värsta rivalen.
Vi har värvat bra de senaste två åren när det gäller ekonomin, och när vi väl inser att vi också kan tjäna pengar på att sälja spelare, då kan vi återuppbygga vår ekonomi som blivit förstörd av en galen Moratti och vansinniga löner.
