5:e maj: Från tragedi till triumf
Jublet efter cupfinalsegern 5:e maj 2010

5:e maj: Från tragedi till triumf

Den femte maj är ett datum som berör många. Ett datum i fotbollsvärlden där väldigt mycket tycks ske. Allt från att ligan avgörs, till att cupfinaler spelas och för Inter speciellt är det ett datum som sitter fast i ryggmärgen. Såhär den femte maj har Siavoush Fallahi och Danny Hansen sammanfattat två stora händelser i Intervärlden som utspelat sig den femte maj, bara för att för en sekund både ta oss tillbaka till lidandet 2002, glädjen 2010 och det aktuella 2013 med att fantastiskt bra Juventus som kan säkra sin ligatitel, medan Inter havererar längre ned i tabellen. Trevlig läsning och Danny Hansen börjar artikeln med att berätta om den 5 maj 2002.

Det var den 5 maj 2002... Förbannelsen skulle brytas. Allt var upplagt för att Inter åter skulle vinna Scudetton. Det hade gått 13 år sedan tränare Trappatonis Inter dei Record utklassat allt motstånd och tagit hem titeln säsongen 1988/89. Inter hade flera gånger varit nära, inte minst säsongen 1997/98 då det händelserna på Stadio delle Alpi den 28 april satte stopp för en hägrande Scudetto.

Inter hade återhämtat sig från fjolårssäsongen som varit ett stort misslyckande med en femteplats i Serie A och den pinsamma sortin ur Champions League efter matcherna mot Helsingborg. Den nye tränaren Héctor Cuper hade med hjälp av nyförvärv som målvakten Francesco Toldo och försvararen Marco Materazzi  fått ordning på ett tidigare miserabelt försvarsspel. I anfallet var Christian Vieri för första gången sedan han kom till klubben skadefri och under andra halvan av säsongen hade även storstjärnan Ronaldo återvänt från en skada som hållit honom borta i nästan två år.

Under en säsong där först överraskningen Chievo länge toppade tabellen utkristalliserades tre potentiella titelvinnare under säsongens andra halva: Inter, Juventus och Roma. När Inter besegrade Roma med 3-1 hemma på San Siro i den 28:e omgången verkade det som att Inter tog ett stort steg mot en titeln eftersom klubben då gick upp i ensam ledning i tabellen, tre poäng för Roma och fyra före Juventus. Omgången efter ökades försprånget till Juventus till sex poäng och det verkade då som att striden skulle stå mellan Inter och Roma. Efter en hemmaförlust mot Atalanta närmade sig konkurrenterna Inter i toppen men i den tredje omgången från slutet såg det ut som att Inter återigen skulle utöka ledningen. Samtidigt som Inter hade ledningen med 2-1 borta mot Chievo verkade Juventus tappa poäng borta mot Piacenza i en match som verkade sluta 0-0. Inter hade då Roma fyra poäng bakom sig och Juventus fem. På bara några minuter förändrades dock förutsättningarna inför de två sista omgångarna dramatiskt. Först lyckades Pavel Nedved göra mål på Piacenza i den 87:e minuten och därefter kvitterade Cossato för Chievo på Stadio Bentegodi när klockan stod på 45:21 av en andra halvleken. Efter att alla tre topplag tagit övertygande segrar i den näst sista omgången såg tabelltoppen ut som följer: Inter 69 poäng, Juventus 68 poäng och Roma 67 poäng...

Alla tre topplag hade bortamatcher i slutomgången som såg ut på följande sätt: Lazio-Inter, Udinese-Juventus och Torino-Roma. På pappret verkade Inter ha det svåraste motståndet i form av Lazio, som dock haft en besvärlig säsong. Mästarna från 1999/00 låg sjua i tabellen och det enda de hade att spela för var en plats i UEFA Cupen. Bland Laziosupportrarna var det dock många som hoppades på en seger för Inter. Varför? Vid en seger för Lazio fanns det en risk att lokalkonkurrenten Roma skulle passera Inter och vinna Scudetton för andra året i rad och de flesta Laziali var nog överens om att det var värt att offra en plats i UEFA Cupen för att slippa uppleva det. För Juventus väntade en tuff match på Stadio Friuli där man skulle möta ett Udinese som riskerade att relegeras i händelse av förlust eller oavgjort. Roma hade det klart lättaste motståndet eftersom det enda mittenlaget Torino hade att spela för var möjligheten att slippa en omgång i Intertoto Cupen som man redan kvalificerat sig för.

Söndagen den 5 maj 2002 var en solig dag i Italien och förutsättningarna för att spela fotboll var de allra bästa. Ligan skulle avgöras. I Udine rivstartade Juventus och Trezeguet genom att ta ledningen när klockan stod på 1:08. Del Piero utökade sedan ledningen till 2-0 i den elfte minuten och vid den tidpunkten var Juventus nya mästare. När Laziomålvakten Peruzzi minuten senare misslyckades med att plocka ned en hörna på Stadio Olimpico och Vieri höll sig framme var Inter tillbaka i ledningen av tabellen. En ledning man först tappade när Lazios Poborsky gjorde 1-1 med ett skott från nära håll efter 20 minuter och sedan återtog när Luigi Di Biagio nickade in en hörna från samma sida som vid Vieris mål. Inters ledning verkade stå sig fram till halvtidsvilan när den nuvarande Interspelaren Dejan Stankovic slog ett inlägg från höger som först nickades undan av Ivan Cordoba innan Vratislav Greško gjorde misstaget som gjorde honom till den den minst populära spelaren i Inter under 2000-talet. I vad som kom att bli hans sista match i Inter valde slovaken att försöka nicka hem bollen till målvakten Toldo, vilket uppfattades av Poborsky som kunde göra sitt andra mål för dagen. I halvtid var Juventus, som kontrollerade sin ledning mot Udinese, mästare före Inter och Roma.

I den andra halvleken påbörjade ett skakat Inter en hektisk, men frustrerad, jakt på mål. Istället gjorde Diego Simeone (som kom till Inter 2003) mål för hemmalaget genom att nicka in en frispark. Inter fortsatte sin jakt på mål och radade upp chanser. Vid ett tillfälle var det till och med nära att Lazios Giuseppe Favalli (ännu en spelare som gick till Inter senare) gjorde självmål. Tränare Héctor Cúper fortsatte nervöst att röka på tränarbänken och bytte i den 60:e minuten in mittfältaren Stéphane Dalmat mot Conceição i hopp om att målen skulle komma.

Med tjugo minuter kvar att spela var Juventus mästare och Inter låg kvar på andra plats. Den positionen övertogs dock av Roma när Antonio Cassano gav Roma ledningen i Turin i den 68:e minuten. Inter fortsatte jakten på mål och i den 72:a minuten byttes Emre in istället för Cristiano Zanetti. Minuten senare, när César (som kom till Inter 2006) dribblade bort Zanetti och slog ett inlägg som Simone Inzaghi nickade in för 4-2 var det över för Inter. Ronaldo, som under sommaren såldes till Real Madrid, hade inte lyckats göra mål och i ett sista desperat försök byttes han ut mot Mohammed Kallon i den 78:e minuten. Inter gjorde inga mål och Intersupportrarna fick vänta ytterligare några år på att få fira en Scudetto. Den 5 maj 2002 grät vi Interisti och på de oförglömliga tv-bilderna kunde vi se att Ronaldo gjorde det också, där han satt på Inters avbytarbänk...

Det var den 5 maj 2010(Siavoush Fallahi)... Vi var få Interisti som var helt säkra på att Zlatans två mål mot Parma i sista omgången 2008 hade ändrat Inters mentalitet. Även om laget tog hem ligatiteln året efter relativt enkelt, så var det nu dags för sanningens stund, en chans på en trippel. Det skulle påbörjas på ett datum och på en arena som än idag ger kalla kårar. Men låt oss ta det tillbaka lite.

Inför säsongen hade lagets stora stjärna sålts. Många finger pekades mot Inter. "Zlatan gjorde allt, nu är ni slut." Inter tog in spelare efter spelare, men den sista pusselbiten saknades. En offensiv kreatör och när Wesley Sneijder kom in sista dagen på transferfönstret sa Mourinho: "Det här är det Inter jag har drömt om." När laget dagen efter besegrade Milan med 0-4 så förstod också många Interisti att det här var det Inter vi hade drömt om och som vi hade förtjänat att få se. Ett lag som gick igenom säsongen med en fantastisk mentalitet, som tog segrar i alla turneringar och som när säsongen skulle dra ihop sig stod med möjligheten att ta hem alla tre titlar man var med och slogs om. José Mourinho hade gått ut under säsongen och gått hårt åt Roma, Juventus och Milan. De hade spelare Mourinho ville ha, eller vinnarmentalitet och tradition, men de skulle alla avsluta säsongen med "Zeru titoli". Det första steget skulle mot att undvika "Zero Titoli" skulle tas på ett datum och på en arena som gav kalla kårar. Cupfinalen mot Roma, var planerad till den femte maj 2010, på Stadio Olimpico i Rom.

Inter hade tio dagar innan finalen gått om Roma tack vare två mål från Giampaolo Pazzini. Roma vann det senaste mötet lagen emellan på Olimpico med 2-1 och laget var heltaggat för att ta en titel. Skulle Inter själva bli laget som avslutade säsongen med "Zeru Titoli"? Eller låg fokuset på ligan och den stundande Champions Leaguefinalen. Skulle Roma ta hem den titel som var ämnad för dem medan Inter återigen tog hem ligan? Frågorna var många, men den här gången gav fotbollsplanen det svaret vi Interisti väntat på, men det skulle inte bli enkelt.

Mourinho ställde upp med en startelva där Walter Samuel (byttes in mot en skadad Cordoba) och Materazzi bildade mittbacksparet. Maicon och Chivu spelade ytterbackar. Zanetti, Cambiasso och Motta tuggade gräs på mittfältet. Milito och Eto'o startade i anfallet och Sneijder som var tveksam inför matchen startade som trequartista. Det tog bara två minuter innan man kunde läsa av vad för typ av match det skulle bli. Interägda Burdisso satte dobbarna i låret på den tidigare tveksamma Sneijder, holländaren bars ut skadad och Burdisso blev inte ens varnad. Rizzoli hade tappat matchen efter bara tre minuter och Inter fick klara sig utan sin talisman Sneijder, in kom istället Mario Balotelli som alltid gjort bra ifrån sig mot Roma. 4-3-3 för Inter.

Matchen var högintensiv och chanser skapades, en som tog andra chanser var Mexes som boxade Materazzi både en och två gånger, utan att domare Rizzoli gjorde något. Innan halvlekspausen påbörjade dock Diego Milito sin resa mot de svartblåa historieböckerna. Roma slarvade i uppspelet och spelade till Thiago Motta, Thiago uppfattade att kompisen från tiden i Genoa hittat en bra yta att kontra på och spelade direkt i djupet mot Milito. Ensam omgiven av Romaspelare gjorde Milito det enda möjliga i läget, han tog sig an alla och borrade in bollen i krysset. Innan matchen hann avslutas blev Totti utvisad för en ful spark på Balotelli och Taddei bråkade en del med Interspelarna. Roma såg sitt läge att gå in för knock, men den enda knocken för kvällen signerades av Diego Milito och den femte maj 2010 blev en kväll där historien ändrades. Där en avgörande match på Olimpico i Rom färgades av blåsvart triumf och inte sorg, tårar och förtvivlan. Det finns få så vackra videor från trippelsäsongen, som när Pazza Inter Amala spelas på Olimpico i Rom.

Elva dagar senare tog Inter också hem ligatiteln och trippeln fullbordades den 22 maj 2010. Det första steget mot den legendariska trippeln och historieböckerna togs den femte maj 2010, symboliskt nog på årsdagen av den hemska ligaavslutningen 2002. Zero titoli var inget för Mourinhos Inter och på årsdagen av 5 maj, minns vi den otroliga sommaren 2010. För hur ont än Greskos misstag gjorde, och hur mycket än 5:e maj 2002 sved. Var det inget emot hur mycket vi njöt när vi tog trippeln. Ironiskt nog, så kommer våra svartvita antagonister precis som 2002 kunna fira en Scudetto den femte maj. Den här gången svider det dock väldigt mycket mindre än år 2002. 

Siavoush Fallahi2013-05-05 10:00:00
Author

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?