90 dagars arbete för 5 minuters gåshud
Nedan följer en berättelse från Inters tifogrupp om vad det innebär att skapa ett tifo inför ett derby. Om vilka uppoffringar vissa personer gör för att skapa en fantastisk inramning till den stora massan. Berättelsen var tänkt att fungera som uppladdning inför derbyt för de som skulle utföra tifot. Berättelsen delades dock aldrig ut eftersom att tifot inte blev av.
ZONA COVO
Tre långa månader. Kyla, is, frost, snö, regn, lite sol och sen den förbannade isande kylan igen.
Kilometer och kilometer runt i Milano, klipp, sy, klistra, finslipa repetera.
Bär fram, bär tillbaka, lyft, släpp och släpa materialet tusentals meter, repetera.
Spraya, färga, rita, rulla och repetera.
Repetera igen innan penslarna ska tvättas i iskallt vatten. Vatten som vid vissa tidpunkter är så kallt att det fryser till is innan det når marken.
Lasta på, lasta av, klipp, klistra, sy. Gör fel, gör om, gör rätt och repetera.
Allt samtidigt som du känner att derbyt kommer närmre. Ibland långsamt, ibland snabbare.
Känslorna växer, hjärtat slår snabbare och adrenalinet börjar flöda i din kropp. Precis som vid varje derby hamnar du i den situationen där du förstår att det är lite kvar till derbyt att du har alldeles för mycket kvar att göra för att tifot ska bli perfekt. Det kommer krävas en omänsklig insats för att allt ska gå bra.
Ryggen gör ont, musklerna strejkar, benen skakar och knäcks så fort du rör på kroppen.
Arbetsdagarna blir mindre och mindre produktiva, de fylls av gäspningar och tankar på nätterna som gått, fyllda av Inters färger.
Paranoia, hallucinationer och din hjärna som spelar dig spratt.
Våra klienter eller chefer på jobbet blir störningsobjekt i koncentrationen för att uppnå målet som blivit livsviktigt 90 dagar innan stadsderbyt.
Sedan kommer du på att allt slit är för fem minuters gåshud.
Fem minuter, inte femtio.
Fem minuter där allt måste fungera perfekt.
Där allt jobb, alla historier, äventyr, misstag, insatser och känslor bakas ihop till att bli den nervositet som hindrar dig från att andas.
Kommer allt bli som vi ville?
Kommer allt vara perfekt?
Kommer det bli ett spektakel som uppskattas av publiken?
Kommer det vara värdigt allt jobb och all kärlek som lagts ned de här månaderna?
Kommer det vara värdigt oss?
Rädsla. Oro. Hopp. Optimism.
Organisation, förberedelser, timmarna innan matchen.
Sen tillåter du dig ett leende samtidigt som du tänker på alla idioter som öppnar munnen och säger att klubben gör tifot, att du är betald, att.. att.. att.
Du ler.
Och du känner dig stolt över vad ren och skär passion har fått dig att göra. Att du i princip har övergivit den riktiga världen för att skapa en inramning till en fotbollsmatch.
För endast fem jävla minuter av gåshud.
För fem minuters gåshud längs hela kroppen, där de 90 dagarnas arbete flyger förbi dina ögon, samtidigt som mer än tiotusen personer rör sig organiserat för att skapa spektaklet
Hjärtat dunkar, andningen stoppas.
Då och då tänker du på att lämna över pennorna, för att du inte klarar av att anstränga din kropp på det här sättet.
Men dra åt..
Du känner dig mer levande innerst inne.
Du känner dig säkerligen mer som en man än alla bankirer som sitter bakom ett skrivbord och förflyttar miljoner från en bank till en annan.
STOPPA UPP!
TIFOT ÄR NU!
Vi har ansträngt våra ryggar mer än vanligt grabbar. För alla, för fotbollen.
Vi rekommenderar mer än vanligt den här gången att ni ska följa instruktionerna för tifot.
Vi räknar med er.
PASSIONERADE SOM ALDRIG FÖRR!
FRAMÅT CURVA NORD!
Det här var alltså de instruktioner som skulle tagga Curva Nord till att utföra tifot i perfektion, på fanzinet som delas ut i klacken inför varje match. Det blev tyvärr inte av. Anledningarna är kända och fortsätter myndigheternas jobb för att döda den italienska supporterkulturen, kommer de också lyckas döda den italienska fotbollen mer än de redan gjort till den här dagen.
