Optimisten synar AS Roma Anno 2005/2006
Det är ingen nyhet att man som romanista har en klart ökad risk att drabbas utav diverse stressyndrom, sömnsvårigheter, depressioner, kronisk huvudvärk, illamående, yrsel och ökad risk för hjärtinfarkt och hjärnblödningar. Vad vi inte visste var att det även kan leda till kluvna personligheter.
Jag erkänner, det är mig själv jag pratar om. Som inbiten romanista är man dömd att förr eller senare slås till marken av den bittra verkligheten. Släktet romanisti är egentligen, i grund och botten, ett förhoppningsfullt släkte som drömmer om framgångar och segrar. Ofta går det så långt att vi tror på dessa drömmar, vi hoppas och vi tror. Men, förr eller senare, efter ett antal års hängivet supporterskap så slås man ned till marken. Inte bara en gång, nej, utan flera. Upprepade gånger hinner verkligheten ikapp en och man både slås ned och nedslås utav alla negativa nyhetsbomer som briserar runt en, alla kritiska röster som höjs, kriserna som avlöper varandra på löpande band. De ofta negativa resultaten och de problem som existerar inte bara inom laget, utan även på träningsanläggningen, i styrelserummet och till och med även på läktarna, hjälper inte direkt heller till.
Resultatet utav denna hoppfulla optimism och bittra realitet har i flertalet romanistis fall resulterat i en kluven personlighet. Eller tja, åtminstone i mitt fall, så har två sidor av mig själv visat sig: en obotligt optimistisk sida, och en deprimerande pessimistisk sida. I denna artikelserie i två delar får vardera sidan syna säsongen som snart skall inledas.
Optimisten synar:
1. Nyförvärven
Tre nyförvärv, alla till olika lagdelar, alla gratis. Det är så otroligt icke-Roma att det knappt existerar, men Roma har faktiskt gjort tre smarta värvningar. Shabani Nonda vet alla som överhuvudtaget följt Eurogoals under de senaste fem åren vad han är kapabel till. Mannen är målfarlig, relativt snabb, stark och förmodligen sjuhelsikes revanschsugen efter två misslyckade säsonger i det sydeuropeiska furstendömet. Nonda är bland många fotbollsexperter uträknad; under försäsongen har vårat nya anfallsess visat framfötterna. Dessutom ser han ut att vara i ypperlig fysisk form.
Samuel Kuffour har rutinen och stabiliteten som saknas i Romas backlinje förra året. Han må inte ha åldern på sin sida (blir 30 kommande säsong), men bland backar brukar inte det vara något större problem, se bara på 1982/83 års scudettovinnare med Roma, Pietro Vierchowood (kallad ”Il Nonno”, ”farfar”). Envisa rykten säger att han planerar att lägga skorna på hyllan framåt nästa millennieskifte.
Roma har dock även lagt beslag på en ytter, något som varit en bristvara för Roma ända sedan Cafú och Candelas glansdagar. Taddei är förhållandevis ung, född 1980, och är en liten och ettrig tekniker. Vad som talar för Taddei är hans enorma vilja att spela för Roma; och han har flertalet uttryckt sina känslor om Roma som ”drömklubben för alla Brasilianska ungdomar”. Om han kan leva upp till sina föregångares standard så har vi gjort ett riktigt klipp, det är ett som är säkert.
2. Målvakterna
Antonioli blev Pelizzoli, som blev Zotti, som till sist blev Curci. Kanske har Roma äntligen hittat rätt på målvaktsfronten? Han är ung, spås en lysande framtid och konkurrerade ut både Zotti och Pelizzoli föregående säsong. Visar upp en förvånansvärd stabilitet för sin unga ålder: med en mer rutinerad kollega vid sin sida kan Romas målvaktsfråga vara löst för över ett decennium framöver. Som komplement är drömmen fortfarande Pagliuca, fjolårets klart bäste spelare i Serie A.. Men det kanske är att hoppas på för mycket? Ett komplement ryktas dock febrilt vara på ingång.
3. Försvaret
Här resonerar undertecknad som så att det kan omöjligt bli sämre än förra säsongen. 58 insläppta bollar resulterade i femte plats från slutet i den statistiken. Den största anledningen till detta är förmodligen försäsongen då våra spelare knappt fick lära känna varandra, än mindre träna ordentligt med varandra under klara direktiv, innan de kastades in i hetluften. Med återvändaren Bovo och nyanlände Kuffour stärks försvaret med både rutin och (än mer) ungdomlig entusiasm. Mexès har förmodligen lagt fjolåret bakom sig och kan återgå till att vara en utav fotbolls-Europas största försvarstalanger och om även Chivu till och med kan vara skadefri så har vi faktiskt en imponerande försvarsuppställning. Lägg därtill yrvädret och kämpaandan personifierad, Cufré, den förhoppningsvis revanschsugna Ferrari och våran kanske mest rutinerade spelare och vice-vicekapten, Christian Panucci, och vi kanske kan närma oss topplagen. Kan vi täppa till defensivt är halva slaget vunnet: för offensivt producerar vi nästintill alltid.
4. Mittfältet
Ungdomarna har förhoppningsvis fått ett års rutin på nacken, för nu är det dags att prestera. Aquilani och De Rossi: Det är dags att börja prestera nu. Vi saknade definitivt en regista i fjolårets Roma: om någon utav dessa två herrar äntligen kan blomma ut i den rollen så har vårat statiska mittfält förvandlats till ett kreativt sådant. Med Taddei, Cassano och Amantino (de två senare som förhoppningsvis fortfarande har lust att stanna och kämpa för Roma) som offensiva virvelvindar bredvid Totti i ett 4-2-3-1 system ser det ljust ut inför framtiden. De Rossi, Aquilani, Dacourt, Perrotta och Greco kan alla spela på de två defensiva mittfältsrollerna. Med en regista och en riktig fighter där kan det bära långt för Roma.
5. Anfallet
L’aeroplanino vet vi redan vad han kan, och behöver ingen vidare presentation. Om Totti kommer tillbaka till förrförra årets storform så är vi garanterade en strid ström av mål från lille Vincenzo. Frågan är om den ständige talangen, Corvia, får en ny chans i Roma i och med att Rodrigo Taddei fått överta hans nummer. Om inte så finns det fler Primavera-kungar att tillgå bakom Daniele som inte lyckats blomma ut ännu. Högst på listan utav intressanta forwards står förstås Chuka Stefano Okaka, född 1989, som under De Rossi Den Äldres ledning i Primavera-laget visat upp en ruskigt imponerande repertoar. Reslig som Rooney och målfarlig som Inzaghi, och gör lika mycket mål med huvudet som med fötterna. Dessutom finns ju Nonda att tillgå; och när Nonda och Montella inte längre producerar mål i den gulröda dressen så är jag övertygad om att unga talanger kommer ha klivit fram i deras ställe.
6. Il Dio di Bari
Sen har vi då Cassano. SuperAntonio. Il Dio di Bari. Det största orosmolnet på den gulröda himlen ovanför La Città Eterna. I sina bästa stunder kan han frälsa en hel stad, en annan stjälpa densamma. Beroende på vilket synsätt man väljer så kan Cassano både ses som en tillgång och som en börda, men i sann optimistisk andra så tror undertecknad att Cassano (hör och häpna) tar sig samman och visar upp den professionalism som han faktiskt visade prov på under slutet av föregående säsong. Under första halvan så var det enda han visade upp sin tjurskallighet och psykiskt labila sida, men framåt slutet av säsongen visade han prov på en mer balanserad och stabil Cassano. Under de fyra sista omgångarna var faktiskt Romas ende målskytt just Superantonio, och det mål som etsat sig fast på näthinnan är självklart det för Roma ack så viktiga 0-1 målet borta mot Atalanta. Det är den Cassano, som gör de avgörande målen och matchförändrande dribblingarna, som vi så gärna vill se. Och kan han visa upp de kvalitéerna under det år som kommer och därmed motstå alla problem med kontraktsförhandlingar och missnöjda tifosi så kan Roma mycket väl bli en outsider till lo scudetto.
7. Försäsongen
Problem på värvningsfronten (läs: Don Blatter) eller ej, det har varit en klart lugnare uppladdning inför den här säsongen. Inget OS som stör våra ungtuppar, till att börja med, men viktigast av allt: Vi har faktiskt en tränare med en spelidé, som också är närvarande under säsongsuppladdningen. Förra året så var ju Prandelli borta p.g.a. förståliga skäl under större delen av tiden som ledde fram till första mötet med Fiorentina på Olimpico. Resultatet är vi alla alltför medvetna om. Flera spelare och ledare har i media gått ut och sagt hur stark gruppkänsla laget har numera: Spalletti har antingen gjort underverk med gruppmoralen eller så har Bruno Conti gått och blivit en lögnare. Att vi dessutom bevisar att vi kan hålla samma klass som Juventus vid den här tiden på året inger tillförsikt.
Summa summarum:
I Roma finns potential, stor potential. Egentligen finns det ingenting som pekar på att fjolåret kommer att upprepas, vi kan se fram emot en positivare säsong. Frågan är bara: Hur positiv kan den bli? Som tidigare nämnts, om allting stämmer så kan Roma bli en outsider till lo scudetto. Inter, Milan och Juventus ser ännu starkare ut än förra året, och Fiorentina, Palermo, Sampdoria, Parma (i viss mån efter ägarbytet) och Udinese är alla lag som kommer att sikta högt. Konkurrensen ser tuffare ut än någonsin, men det är bara att hoppas att det är sporrande för det talangfulla Roma som kanske äntligen ska blomma ut. Och om så sker så får motståndarna se upp: Ricominciamo!
