A Silly Way To Go
Mercaton närmar sig och både oro och förväntningar sprider sig. Nyligen bekräftades att Diakité lämnar oss på fri transfer. Han är därmed ännu ett exempel på Lotitos paradgren, nämligen att inte få betalt för de spelare som lämnar Lazio.
Under åren med Lotito vid rodret har förvisso Lazio gjort vissa bra affärer som exempelvis Kolarov, Lichtsteiner och på senare tid kapet av Klose. Men alltför många gånger har Lotitos tjurskallighet kostat Lazio och oss supportrar mycket i både pengar och frustration. Vi har dessutom hållit oss med en frysbox som till och med hade imponerat på ICA-Stig.
Lotito är enligt många en erkänt hård förhandlare. Men inte en särskilt duktig sådan, enligt mig. Vad Lotito tycks ha missat är att det då krävs att man dels befinner sig i en förhandlingsposition, dels att man gör affärer som är till fördel för klubben. Där har Lotito upprepade gånger gått bort sig, vilket Lazio då som nu får lida för.
Vi minns alla utfrysningen av Ledesma och Pandev efter kontraktsbråk. Laget och dåvarande tränaren Ballardini led av att behöva avstå två av sina största stjärnor och det höll på att gå riktigt åt helvete i tabellen. Lotito tackade enligt uppgift nej till ett bud i hundramiljonerklassen på Pandev och makedoniern försvann gratis till Inter samma vinter efter att ha vunnit mot Lazio i rättegång. Det var en hårsmån från att även Ledesma löstes från sitt kontrakt.
Istället för att göra sig av med den trilskande Pandev och få in en peng, valde Lotito den hårda vägen och trodde sig ha ett case. Han hade fel.
I sommar väntar som bekant avgörandet i skiljedomstol mellan Zarate och Lazio, där argentinaren spelat ut samma kort som Pandev och hävdar att han behandlas orättvist och mobbas av Lazio. Lotito såg inte till att sälja Zarate inför säsongen och inte heller under vintermercaton, när det stod klart att Zarate inte ingick i Lazio på långsiktig basis. Det pratades om att tillräckliga bud uteblev som var i nivå med vad Lotito ville få tillbaka på sin tidigare storinvestering. Agenten klagade över den höga prislappen och hade Lotito istället valt att rea ut Maurito i hade vi sparat in på både irritation och lönekostnader. Nu riskerar vi istället återigen att gå lottlösa.
I fallet Muslera stod det klart att hans agent (ex-romanistan) Daniel Fonseca hade tutat i sin adept att storklubbarna stod uppradade för honom. Men något bud kom aldrig, och det berodde dels på det svala intresset, dels på Lotitos relativt höga prislapp. I slutändan fick det bli en tveksam bytesaffär med Galatasaray i halvt panik som gjorde Lazio kvitt problemet med den missnöjde åsnepojken. Återigen drevs vi av Lotitos envisa vilja att maximera intäkten till det yttersta och hamnade i panik när det inte gick enligt plan.
Den senaste vändan med Diakité och Cavanda sätter återigen fingret på Lotitos oförmåga att reflektera över sin egen roll i det som uppstår i dessa situationer. Att vänta in i det sista med att erbjuda folk lönelyft är en riskabel väg som riskerar att dra till sig mer penningstarkt intresse från annat håll. Så blev fallet här och efter lite hårda ord i media är relationen till spelare och agent bortom all räddning.
Lotito försöker enligt min mening leka Kuba i den moderna fotbollen. Han ondgör sig gärna över giriga spelare och agenter och vill att spelare ska underkasta sig laget Lazio. Det är inget fel i det, men frågan är vilken värld han tror sig leva i?
Lotito tycks inte heller vara villig att anpassa sig till den moderna fotbollsvärlden och agera därefter. En klubb med begränsade resurser måste agera mer långsiktigt och mer distinkt i sina drag och förhandlingar. Om spelare tycker sig ha växt ifrån oss, måste vi se till att casha in för framtidens Lazio. Vi har inte råd att vara sentimentala eller alltför idealistiska. Vi har heller inte råd att stapla nya kontrakt på varandra som andra klubbar.
Att Lotito vill skydda lönestrukturen i Lazio är en sak, men om det inte går, varför inte bryta när det finns något att tjäna? Utfrysningsmetoden har inte gett Lazio (eller någon annan klubb) ett smack. Istället har tränare fått avstå en del av sin trupp, vi har betalt onödiga löner och fått långdragna irritationsmoment i spelartruppen.
Vi får hoppas att Lotito någon gång lär sig av sina misstag och att vi istället får glädjas av ett smart och taktiskt agerande från densamme.
