Alldeles oavsett ...
... kommer jag att vara stolt på tisdag. För mitt Lazio är inget Disney. Det är en karusell med mycket mer trovärdighet och substans än så.
Vi har en grundare som vi kan namnet på. Vi har en historia som vi vet början på. Vårt födelsedatum är konkret och allmänt känt: 9 januari 1900. Till skillnad från vissa som är en ihopföst samling signerat oppurtunism och historielöshet.
1927 var Lazio den enda större fotbollsklubben i Rom som vägrade att gå med i fascistregimens försök att slå samman samtliga lag i Rom. Vissa andra har det som sin historias början.
Vi har en president som vi älskar att hata. I den gulröda delen är denne knappt på plats i den stad han sägs representera.
Vi tar inga foton med Musse och Långben. Vi har växt ifrån det för länge sen. Vi snor inga straffar från vår kapten. Vi slår dem tillsammans. Ända ner från läktarplats. Ingen är viktigare än den andre.
Ingen väljer att spela i Lazio för pengarna. För ingen bör högakta den som väljer att förbli miljonär i en av världens vackraste städer.
Vi har en tränare som valts med omsorg och tanke. Hans karaktär och personlighet har bringat lugn och trygghet. Vi tror på honom. Till skillnad från den andra sidan där ”projektet” har snurrat från ”Romalona” till ”Zemanlandia” för att slutligen föras vidare med en interimistisk lösning. När vissa valde en tränare som bara kunde anfalla, valde vi en som kunde bådadera. Vi fann det bättre så.
När vi vinner tror vi inte att vi är bäst i Italien. När vi förlorar ser vi det som en del av livet och ingen borde dö för det. Vi tar ny sats med lazialitán i ryggen. Alldeles oavsett.
