Amedeo Amadei - den lille bagaren som blev kung
Han grävde guld och satte hjärtan i brand. I söndags tog Romas förste fanbärare sitt sista andetag. Amedeo Amadei blev 92 år gammal. Vi minns honom som den lille bagaren – ”il fornaretto” – som blev den åttonde kungen av Rom.
Ända sedan tidernas begynnelse har legenden om Romulus och Remus vibrerat sig igenom den eviga staden. Flera hundra år före Kristus skickades de nyfödda tvillingpojkarna ut på Tibern-floden för att dö. De var söner till en prinsessa som tvingats bli prästinna, till krigsguden Mars som förfört den fördrivna kungens dotter. De fick inte överleva, men gjorde det ändå. En varginna snappade upp dem, tog hand om dem, diade dem tills de växte sig starka. Då tog en herde med sig pojkarna hem för uppfostran och upplysning om deras ursprung. De återvände och återställde ordningen. Den rättmätige kungen återsteg tronen i staden Alba Longa – och Romulus och Remus byggde Rom på en av flodens kullar. Snart blev de osams om placeringen på murarna, snart högg Romulus ihjäl sin bror, snart blev han stadens första kung. Efter honom följde sex stycken. Det dröjde till den 26 juli 1921 innan den åttonde föddes, han som fick namnet Amedeo Amadei.
Drygt tjugo kilometer utanför centrala Rom ligger staden Frascati. Några småpojkar flockas runt en tidning, fastnar på ett urval som får ögonen att glittra. Stadens stora, starka fotbollslag Roma söker ungdomsspelare. Den lille bagarsonen Amedeo snickrar snabbt ihop en ursäkt för pappa och cyklar iväg till uttagningen. Hur det gick? Femton år, nio månader och sex dagar gammal debuterade han för sina drömmars klubb. Det är ett italienskt rekord som fortfarande står sig. En vecka senare hade han gjort sitt första mål. Efter en utlåningsvända i Atalanta återvände han till Roma, och efter en enveten kamp mot giganterna i norr började Roma plötsligt vinna. Inflyttad från högeryttern till anfallsspetsen blommade Amadei ut till en centertank som öste in mål. Säsongen 1941/42 förde han klubben till ligaguld. Roma tog sin första scudetto – och Roma fick sin första fanbärare. Amadei blev hela stadens stolthet, den rödgula fanans bärare. Han masade sig över hundramålsgränsen, landade på 116 fullträffar på 224 matchträffar. När familjens bageri blev sönderbombat under andra världskriget blev fotbollen en ännu starkare drivkraft:
- Bollen gav mig styrka att återuppbygga det som kriget förstört.
Säsongen efter scudetton brakar Roma och Torino samman i Coppa Italia. Amadei har kvitterat Torinos ledning och går nu i täten för Romas forcering. Semifinalen är laddad, men med sju minuter kvar blir den kvaddad. Gästerna från Turin smäller in 2-1 och domaren dömer mål. Linjemannen höjer sin flagga – men ändrar sig. Offsiden försvinner, Roma-spelarna brinner. En av dem heter Vittorio Dagianti. Han sparkar ner linjemannen bakifrån, men av outgrundliga skäl blir Amadei anklagad och avstängd – på livstid. Torino tilldöms segern med 2-0. Romas lagkapten får invänta krigets slut innan rättvisans leende strålar mot honom. 1945 återupptas bollsparkandet i Italien. Amadeis avstängning hävs, men tortyrträsket vägrar släppa greppet om hans gyllene fötter.
Roma står och vinglar på den ekonomiska ruinens brant, viskningarna tilltar i styrka. Är Amadei på väg att lämna klubben? Svaret blir smärtsamt. Kaptenen tar farväl, supportrarna är i sorg. Mannen som krönts till stadens åttonde konung faller offer för kassakistans tomhet när han sommaren 1948 skriver på för Inter. Roma får fyrtiofem miljoner lire – det romerska folket får lika många sår i själen. Då klargör Amadei genast vad som gäller:
- Dagen vi möter Roma kommer jag inte att spela, inte ens om det är en avgörande match om scudetton. Ni kan inte förvänta er att jag ska sätta kniven i min mor.
Alla sagor slutar inte som de ska, men ibland tar de faktiskt bara omvägar till lyckan. Amadei gick visserligen vidare till Inter och Napoli, målen fortsatte trilla in och tillsammans med Silvio Piola är han den ende spelaren som gjort över fyrtio mål för tre olika italienska klubbar – men hjärtat hörde alltid hemma i Rom. Han började visserligen prestera även i landslaget och det först när det vinröda superlaget ”Il grande Torino” tragiskt skyfflades in i dödens famn efter en flygolycka – men hjärtat hörde alltid hemma i Rom. I staden var han älskad, av klubben dyrkad. Han blev uppmanad att kandidera i kommunala val och han röstades in i Romas Hall of Fame-elva när åldern började komma ikapp det bultande hjärtat. Den 24 november 2013 somnade Amedeo Amadei in. Till hans sista vila i födelsestaden Frascati följde representanter från olika idrottsinstitutioner och supportrar med gulröda ränder i ryggmärgen. På katedralen hängde en banderoll – "Rom är stolt över dig" – för att hylla en liten bagarson som hade vuxit fram till att bli en av kungarna i den eviga staden. Den förste hette Romulus och gav den sitt namn, den åttonde hette Amadei och gav den sitt hjärta.
Källor: Corriere dello Sport, The Guardian, Core de Roma, Libero.it, Wikipedia, Svenskafans, Welcome to life.
