Är Berardi redo för Juve?
Det är ingen hemlighet att Juventus är ute efter yttrar under sommaren. Det ska helst vara spelare som även kan användas som anfallare för att göra det lättare att variera mellan 3-5-2 och 4-3-3. Samtidigt som man är ute efter ett namn med internationell rutin där Alexis Sanchez verkar vara huvudspåret har man redan en guldklimp till förfogande. Åtminstone till hälften. Jag pratar givetvis om Domenico Berardi.
När Berardi smällde in gårdagens hattrick var det hans tredje dito den här säsongen. Ett smått otroligt resultat för en nittonårig debutant i Serie A. Med två omgångar kvar av ligan har han stått för 16 mål och 4 assist. Det på bara 27 matcher. Mycket tyder på att det rör sig om en talang utöver det vanliga. Den stora frågan är om han är redo för större utmaningar redan nästa säsong.
Ett argument som många av kritikerna till att hämta honom redan i sommar har är att han fortfarande behöver stå på tillväxt. Även om hans målfacit den här säsongen är fantastiskt är det också viktigt att ta upp det har funnits långa perioder utan mål. Mellan matchen mot Livorno i januari och mötet med Chievo i slutet av april spelade Berardi nio matcher i rad utan att näta. Under samma period blev det bara en assist. På samma sätt som matcherna mot Sampdoria, Milan och Fiorentina bevittnar om en fantastisk högstanivå har det funnits flera lågvattenmärken. Därför kanske det är lika bra att ge honom ett år till som ordinarie för att låta honom förbättra lägstanivån som ordinarie?
Ett annat problem som har tagits upp är hans temperament. Under säsongen som varit har han dragit på sig nio varningar och ett direkt rött kort. Det sista efter att bara ha varit på plan i 50 sekunder. Ambågen på Molinaro gav honom tre matchers avstängning och det var i ett läge där Sassuolo behövde honom som mest. Behöver han mogna lite innan kraven på honom ökar?
Det finns även flera argument på varför en investering redan i sommar känns som en bra idé. Ett av dem är exemplet med hur man hanterade Paul Pogba under hans första år i klubben. När fransmannen värvades från Manchester United beskrevs han som en blivande världsstjärna. Det trots att han bara hade tre inhopp i Premier League under bältet. Jag var skeptisk till hur mycket speltid han skulle få. Framför allt när man tänker på hur vass konkurrensen på innemittfältet både var- och är. Med facit i hand var det ett genidrag att ge honom chansen.
Pogba spelades in i laget i ett lugnt tempo. Han startade sin första match i den fjärde omgången mot Chievo. Därefter fick han hoppa in i slutskedet av matcher både i Serie A och i Champions League stora delar av hösten. Under december 2012 hade han tränat med truppen i flera månader och fick plötsligt starta tre matcher på tolv dagar. En i Serie A, en i Champions League och en i Coppa Italia. Han var fortfarande inte ordinarie men hade spelat till sig massor av erfarenhet i egenskap av rotationsspelare. Tack vare det började han plötsligt betraktas som ett seriöst hot till en plats från start. Någonting som kändes helt oaktuellt ett par månader tidigare.
Berardi skulle mycket väl kunna uppleva liknande resultat, även om Sanchez värvas. Att hämta honom under förutsättningarna att han ska se och lära inledningsvis, precis som Pogba, är någonting helt annat än att kräva resultat direkt. Säsongen är lång, vi slåss på tre fronter och alla kommer att få speltid. Han skulle säkerligen få fler minuter från start i Sassuolo men där får han inte träna med lika bra spelare. Vikten av det ska heller inte underskattas i en talangs utveckling.
En annan egenskap som gör att det känns som att han kan vara redo för större utmaningar redan nu är bristen på rädsla han visat upp i de stora matcherna. Fyra mål mot Milan är skrivet i historieböckerna. Ytterligare ett hattrick och en assist i tidigare nämnd match mot Fiorentina. Han kvitterade även borta mot Roma under hösten. Där fler andra talanger spelat bra under mindre tillställningar men vikit ned sig när strålkastarljuset är som starkast har Berardi klivit fram. Det om något kännetecknar en blivande campione.
Vad jag tänker? Jag är fortfarande kluven. Hade man bytt till 4-3-3 på permanent basis är jag övertygad om att han hade fått rikligt med speltid. Då hade han huvudsakligen bara haft en ytter att konkurrera med. Om vi däremot fortsätter med 3-5-2, vilket känns mest logiskt i Serie A blir det plötsligt svårare. Tévez och Llorente, möjligtvis Sanchez och sannolikt även Giovinco. Fyra namn som han måste fightas mot om två platser. Pogba var i varje fall första reserv under sin debutsäsong. I vilken rangordning på bänken hamnar Berardi om vi spelar 3-5-2?
En sak som jag däremot vet är att jag älskar hans spelstil och karaktär. Han har målskyttet som gör honom till en poängspelare. Han har speluppfattningen som gör att han kan bidra även utanför straffområdet. Han har känslan i vänsterfoten som gör honom till ett farligt frisparksvapen. Han har kylan som gjort att han är hundraprocentig från straffpunkten efter sex försök den här säsongen. Han har självförtroendet som på egen hand klarade av att sänka Milan och Fiorentina.
Det är inte en fråga om han kommer att representera Juventus. Det är en fråga om när.
