Är du dum på riktigt nu Mauro eller har du bara världens sämsta PR-folk?
Håll i er, blåsvarta bröder och systrar. Nu stormar det som det bara kan göra om FC Internazionale.
Jag ska börja med att klargöra att jag inte såg matchen idag. Har inget att gå på än Livescore-stats, Twitter-feed och forumsfrustration. Men den intrikata situationen som uppstått kring Mauro Icardi hade jag inte kunnat missa om jag så befunnit mig på månen.
Vilken vecka han har haft, Mauro. Han har förlängt kontraktet med fem år, deklarerat sin kärlek till Inter, släppt en självbiografi i en ålder då de flesta precis lärt sig läsa, utmålat sig själv som en omklädningsrumshjälte för att ha vågat konfrontera Curvans ultras, hotat desamma med argentinska torpeder om de inte uppför sig, ordnat Serie As konstigaste straff för säsongen, BRÄNNT straffen och sedan mentalt varit någon annanstans samtidigt som Inter åker på ännu en genant stjärnsmäll hemma i den en gång i tiden ointagliga fästningen Giuseppe Meazza.
Hand upp den som ens kan tänka tanken att det här skulle kunna hända någon annanstans än i Inter?
Icardi river upp känslor, engagerar och splittrar Interfans. En oslagbar poacher med järnpsyke och en naturlig fallenhet för målet som gör honom ovärderlig för klubbens framtid eller en begränsad straffområdesspelare som alltför ofta faller ur matcherna och spenderar mer tid att kontraktsförhandla och Instagramma än leda sitt lag?
Trots sensommarens utdragna rykteshistoria kring det nya kontraktet och Wanda Raiolas ständiga behov att lufta varenda lunch hon ätit med diverse europeiska höjdare i pressen visade Icardi i säsongens inledning att han tagit stora steg. Han spelade med annan pondus, annan närvaro och visade med sina mål och sin hunger att han var på väg att ta nästa steg i sin utveckling mot att bli en riktig världsforward. Han visade att han var värd den där höga lönen, och den givna platsen som det kinesiska Interprojektets solklara poster boy.
Därför blir man så fundersam. Min känsla är att Icardi ofta blåses upp till en bråkstake, när han i realiteten väldigt sällan gjort något divigt, aggressivt eller på annat sätt dåligt gentemot Inter. Visst, det är de ständiga kontraktsdiskussionerna, men tyvärr är det också en del av fotbollen idag som är mer regel än undantag. Maxi Lopez-historien vevas gång på gång till Icardis nackdel, men där håller jag i mångt och mycket med den utmärkta "The Inter Pod" i att Icardi faktiskt till stora delar tagit ett extra stort ansvar i den hastigt uppkomna familjesituationen. Inte heller privat verkar han vara någon som är ute och slirar, Bendtner-style, utan har fullt upp med att baka födelsedagstårtor till bonusbarnen eller skapa Instagramkonton för sin hundvalp.
När saker och ting till slut verkar falla på plats för Icardi, på och utanför planen, går han då i clinch med Curva Nord genom ett kapitel i sin självbiografi. Jag köper inte hans förklaring om att episoden var menad att måla ut honom själv som boven, ur balans och frustrerad. Det MÅSTE kunna förutses, stormen det skulle utlösa. Att som 23-årig lagkapten med starka ord brännmärka sina egna fans som, indirekt, är de som betalar hans nya kontrakt, är helt omdömeslöst. Det är som Icardi lagt ut sin personliga PR på entreprenad och gått på det billigaste alternativet. All PR är bra PR! Inte denna gång, Mauro.
Vi står nu i en situation där Inters form är i fritt fall. Fansen står med dragna vapen mot en Icardi vars halvpudel på Instagram uppenbarligen inte gick hem. Ord står mot ord huruvida episoden med barnet, tröjan och ultrasledaren ens är sann. Zanetti är arg, Ausilio är arg. Det förefaller inte alls osannolikt att Icardi imorgon till och med blir av med sin kaptensbindel. Mängder med distraktioner som i längden bara har en förlorare - klubben Inter.
Jag skulle inte protestera en sekund om Icardi tappar bindeln, han har uppträtt på ett sätt som inte går att försvara som kapten för Inter. Jag är dock villig att ge honom fler chanser. Icardi för mig är ingen diva, ingen dålig människa. Däremot är han naiv och ibland också ointelligent. Hans reaktion på den här situationen kommer att avgöra både hans framtid i Inter och kanske också hans karriär. Jag hoppas få se honom fortsätta dundra in mål för oss, jag hoppas också att fansen inser att macho-manifestationen inte gynnar någon och med tiden viftar med vit flagg... Men Mauro får nog vara beredd på att det tar tid.
Pazza Inter, ännu lite mer pazza än vanligt just nu.
Kommentera gärna, men håll god ton.