A.S. Roma 2012/2013 under luppen
Gästskribent Nemrud Kurt med forumalias "gladiatore giallorosso" ger sin syn på årets upplaga av A.S. Roma lagdel för lagdel spelare för spelare.
Målvakt: Marteen Stekelenburg
Stekelenburg har inte varit den stensäkre målvakten vi trodde på och har nästan delat romanisti i två läger. Är det återigen fel på försvaret eller är det Stek som släpper in för enkla bollar. Mitt svar är att det sitter psykiskt. Stekelenburg vet att han egentligen är en världsmålvakt som håller i ett bättre lag än Roma, och efter fjolårssäsongens katastrofala försvar har han kanske klandrat sig själv för många mål, kanske förbannat sitt försvar så mycket att hans spel präglas av frustration. Då sjunker självförtroendet. I grunden en klassmålvakt. Hoppas att han kontinuerligt kan hitta sig själv igen.
Vänsterförsvar: Federico Balzaretti
Balzaretti har varit precis den injektion vi önskat, förutom i matchen mot Juventus. Dock verkar samarbetet med Totti ha kommit av sig en aning, men kanske var det bara för enkelt motstånd på försäsongen, som bjöd honom på vänsterkantens ytor där han fick bollar av kaptenen. Har en fantastisk fysik och lysande kondition. Inger pondus och trygghet trots att han ser klumpig ut.
Högerförsvar: Ivan Piris, Rodrigo Taddei
Piris har fått oförtjänt mycket skit, men med den klyschan åt sidan så har han varit underkänd. Men vad hade vi förväntat oss egentligen? Han har ingen konkurrens på sin position förutom en gammal Taddei, han är ny i klubben och landet, han är totalt oprövad - och så ska han gå in direkt i startelvan i ett glödande Rom. Inte lätt. Med det sagt så håller han nog ändå inte, och då även Taddei gör bort sig för ofta framförallt i stora matcher så skulle jag gärna se Burdisso på högerbackspositionen där han faktiskt spelat förut.
Mittförsvar: Leandro Castan, Nicolas Burdisso, Marquinhos
Är mäkta imponerad, som alla andra, av Leandro Castan. Följsam, läser spelet, placeringssäker och mycket trygg i sin spelstil. En riktig klippa som vi får hoppas att det här är hans förmåga och att han inte spelar på toppen av den. Burdisso var väntat nog inte den frälsare vi blossade upp honom till men är ändå en duktig mittback. Marquinhos är hyperintressant och var som en spindel senast. Med rätt coachning kan han bli hur jävla bra som helst.
Defensivt innermittfält: Daniele De Rossi, Michael Bradley
Jag ska vara skoningslös: Jag är mycket besviken på De Rossi. Hur kan det vara så svårt att konsumera sin EM-form och ta med den till säsongen i laget han älskar? Det verkar snarare via hans utstrålning som att han känner sig tvingad att stanna för att inte bli häcklad och hatad, men att han egentligen har tankarna på vad som kunde ha hänt om han valde annat. För exakt ett år sen var han briljant, så fort han signade nytt vek han ner sig. Och detta är alltså en av världens bästa mittfältare utrustad med förmågan att lyfta sina lagkamrater. Därför anser jag att Zeman gjorde rätt som bänkade honom. Skärpning! Detta medan det lilla vi sett av Michael Bradley bådar gott. Jag var, liksom många härinne, positivt inställd till värvningen av Bradley på grund av flera aspekter: han kan ligan, han var billig, han är mångsidig och han är bra för PR i USA. Vill se mer nu!
Innermittfält: Pana Tachtsidis, Alessandro Florenzi
Bland säsongens absoluta utropstecken, båda två. Tachtsidis kombinerar fysik med bollskicklighet som påminner lite om Zlatan fast som central mittfältare. Stångas med allt och alla, vinner boll - och fördelar den sedan vidare med sin känsliga vänster. Ständigt framåt, ständigt i djupet. Något seg, av naturliga skäl: Han är stor! Någon som också är stor men på ett annat sätt är Florenzi som blommat ut till en sann fröjd för ögat. Vilken intensitet, vilja och bollbegåvning vi har. Ett riktigt guldkorn som respektlöst slagit sig in i startelvan.
Offensivt mittfält: Miralem Pjanic
Förtjänar sin egen kategori. Snälla, kära, lilla Miralem - jag tror på dig. Vi alla tror på dig. Alla vet att du när som helst kan och borde explodera. Alla vet att ditt tillslag är av yttersta världsklass, att ditt glid i steget och snabba rörelser och låga tyngdpunkt ger dig förutsättningar för att bli den spelfördelare du alltid var menad att bli. Är det möjligen så att så länge Totti huserar på dina ytor så kan du aldrig utvecklas och ta det sista steget? Möjligen. Men du måste börja leverera nu. Visst var det en hel del poäng du stod för ifjol, men du kan mer. Så mycket mer.
Vänsteranfall: Francesco Totti
Odödlig. Totalt odödlig. Bollkänslan tillhör fortfarande världsfotbollens absolut bästa, bollkontrollen är briljant, som bollmottagare är han urstark. Styr laget i en svävande, fri roll som i fornstora dar och tystar allt och alla gång efter annan. En gudabenådad fotbollsspelare ut i tåspetsarna, ut i varje hjärncell och synaps, med det pumpande hjärtat av guld som enbart slår för la Magica. Om han bara började skruva in sina frisparkar...
Högeranfall: Erik Lamela, Nico Lopez
Il Coco visade äntligen tendenser senast på att formkurvan pekar uppåt. Har ett driv som är helt oförutsägbart trots att han är så extremt vänsterfotad, en vänster som han lysande nog använder till att placera bollar vid bortre stolproten - ifjol och nu. Dags att visa alla varför han är bättre än El Shaarawy och Coutinho.
Nico Lopez är en otroligt spännande talang som vi redan fått en försmak på. Verkar totalt orädd och räds inga uppgifter, hoppade ju in i premiären mitt i en kokande häxkittel som krävde mål - och målade. Har framtiden för sig.
Centralt anfall: Pablo Daniel Osvaldo, Mattia Destro
Inför säsongen förutspådde jag att Destro skulle kunna bli årets flopp. Äh, det vore taskigt och orättvist att säga att jag hade rätt om det. Han försöker, han sliter och har likt Giroud oflyt i avslutningsmomenten trots att båda är naturliga målgörare med sann näsa för mål. Dock är jag löjligt förtjust i Destros konkurrent, vår lejonkung tillika världens snyggaste fotbollsspelare (jag är kille..). Osvaldo har lite av allt och att han gjorde två mål i samma match för Italien kan han väl ta med sig till Roma-tröjan? Synd, otroligt synd, att han precis som ifjol går runt skadad i ett viktigt skede av säsongen. En underskattad anfallare och mycket skön karaktär.
Tränare: Zdenek Zeman
Jag är född -91, och har således ingen större koll på Zemans förra sejour mer än att han fick Totti att blomma ut och serverade efterföljaren Capello alla godbitar på silverfat så att denne bärgade scudetton. Men att folk härinne tror att Zeman ska ändra på sitt livslånga 4-3-3, trots att han i ålderns höst kanske borde grubbla över det, är inte logiskt eller rimligt för fem öre. Vi hämtade Zeman och allt vad han innebär, då får vi ta både smällarna och fördelarna. I år kommer vi inte att vinna scudetton, utan jag ser Champions League-plats som målet. Förutom det ska jag sit back and enjoy the ride, för om jag inte misstar mig så är vi redan det lag som gjort flest mål och släppt in flest - precis som väntat. Zdenek Zeman är en berg- och dalbana, en befälhavare som roterar precis hur friskt han vill - och en äkta man.
