AS Roma - U.S Lecce, 2-0
Roma tog tre absolut nödvändiga poäng på Stadio Olimpico efter mål av Burdisso och Vucinic. Ranieri ges, på gott eller ont beroende på vem man frågar, möjligheten att rädda sitt jobb. Missar Totti Il Derby della Capitale? Är det i så fall en katastrof eller en välsignelse i förklädnad?
Lecce är ett tämligen dåligt lag. Roma är en ganska rädd klubb. Roma imponerade inte ikväll heller. De bländade inte åskådarna med sitt spel. Men kvällens match påminde faktiskt om förra säsongens succé på ett sätt: Roma imponerade inte, de bländade ingen – men de tog tre poäng. Det var ju faktiskt precis så man pressade Inter in mot målsnöret i våras.
Ranieri avnjuter säkert ett glas champagne då och då. Han har levt med en pumpande fotboll istället för ett hjärta i bröstet hela sitt liv – men om någon säger champagnefotboll så tror han förmodligen att han har hört fel. Det är väl inte ett ord? Det är två ord som inte har med varandra att göra. Man kan inte spela fotboll på fyllan. Prata inte strunt. Därför ställde han upp med en nästan chockerande väntad startelva:
Ständiga Totti och Borriello på topp.
Vucinic, De Rossi, Brighi och Perrotta på mittfältet.
Riise, Juan, Burdisso och Cassetti bildade backlinje.
Äntligen friska Julio Sergio var tilbaka i målet.
Det var i alla fall så elvan blev presenterad för oss, men verkligheten bjöd nog snarare på en 4-3-3 eftersom Vucinic ständigt var spelbar långt uppe till vänster.
Matchen blåses igång och Roma är tvehågset. Försöker ta initiativet i matchen men har svårt att vårda bollen, svårt att hinna flytta fram nog mycket folk i anfallen och dessutom svårt att försvara sig när Lecce närmast motvilligt sticker upp i ett anfall eller två. I den tionde minuten smäller det plötsligt till i Sergios ribba. Varken han, Roma, publik eller undertecknad förstår riktigt vad som har hänt. Om man får tro reprisen så har tydligen en viss Corvia smällt en volleyspark rakt i målställningen, men själv är jag fortfarande skeptisk.
Roma svarar genom en frispark av Totti som träffar huvudet på Borriello och så när går in i mål. En stund senare tilldelas Roma ytterligare en frispark och Totti sparkar med full kraft bollen rakt i muren. Det måste vara den tjugofjärde raka frisparken som sparkas rakt in i muren av Totti. Har han helt glömt bort hur han i sin ungdom brukade böja bollen över och runt muren? Är inte det, i så fall, lika konstigt som att glömma bort hur man cyklar?
Vi närmar oss en halvtimme spelad och Roma får i ärlighetens namn sägas dominera matchen, men utan att briljera. Lecce ser inte alls övertygande ut men lyckas ändå komma till ett par farligheter, nästan uteslutande på grund av slarvigt eller icke-existerande försvarsspel av hemmalaget. Vucinic är ständigt spelbar ute på sin vänsterkant, mest, vad det verkar, till följd av att Lecces backlinje vägrar att markera honom. Men han saknar ”de sista procenten,” som det heter nu för tiden. Han får ofta med sig bollen men har inte den knivskarpa beslutsamheten och tekniken som han visade upp under slutet av förra säsongen. Men att han ska starta varje match, det står bortom all tvivel.
Det sista som händer i den första halvleken är att någon tokfan spränger en bomb, exakt när Burdisso ska nicka mål. Kanske är det därför han inte träffar rätt. För att han verkligen kan nicka, det ska han eftertryckligen bevisa senare under kvällen.
Halvtid. Roma, genom främst Vucinic och Borriello, har kommit nära att göra mål minst tre gånger. Samtidigt har Sergio gett sig ut på ett både obegripligt och dessutom helt fantastiskt obegripligt äventyr mot hörnflaggan till, som tveklöst borde ha resulterat i ett Leccemål. Men, förra säsongen hade man under liknande omständigheter känt sig trygg i vetskapen att Romas mål skulle komma, förr eller senare. Nu sitter undertecknad istället och är fullständigt övertygad om att Lecce kommer att spräcka nollan genom att Juan trillar på bollen i ett försök att göra en sulfint.
Det första som händer i den andra halvleken är också, naturligtvis, att Lecce håller på att kontra in ett mål. Men Lecce är inte ett lag i harmoni. Spelarna visar stor nervositet i de avgörande lägena. Sedan håller matchen, sakta men säkert, på att tappa livsgnistan. Cicinho har bytts in istället för Cassetti i halvtid, men ingen märker någon skillnad. Brassen försöker ta något slags offensivt initiativ tio minuter in i den andra halvleken. Det slutar med att han filmar. Han lurar varken domaren eller någon annan på arenen och ingen i Roma ser intresserad ut av att försvara på den efterföljande Leccekontringen. Det är symptomatiskt för Romas säsong. Inget hjärta. Ingen glöd. Ingen tur.
Matchen går på konstgjord andning. En lördagskväll kan ju vara så rolig. Hur blev det så här tokigt egentligen? Nu kom dessutom Simplicio in. Är han ett offensivt geni, fast att ingen har förstått det utom Mister? Är någon snäll och räcker mig vinflaskan, det här behöver man ju inte ens… MÅL!!! Mål! Mål! Mål! Vänsterbacken Riise har med sin målsökande vänsterfot hittat Burdissos vackra, beslutsamma panna. Äntligen mål! Men nu backar väl Ranieri hem och kvitteringen kommer som ett brev på posten.
Men istället fortsätter faktiskt Roma att försöka spela fotboll. Lagen skapar ett par chanser var och Borriello är närmast med en nick som träffar ovansidan av ribban. Även Vucinic fortsätter att spela en framträdande roll och man får känslan av att han bara måste göra mål, förr eller senare. I den 76 minuten händer det äntligen. San Mirko får en fin boll från Totti ut mot vänster, tar den med sig i farten och sätter säkert 2-0 lågt i de bortersta nätmaskorna. Av hänsyn till sin förra klubb visar han ingen glädje, men i smyg måste det ha känts underbart.
Men glädjen som Romafansen kände övergick snabbt i förvirring. Är Totti utvisad? Vad har hänt? Vi som följde matchen på bet365.com fick aldrig någon riktig förklaring. Olivera kapar Totti och bör få ett gult kort. En lam knuff från kaptenen är sedan det enda som skymtar förbi på en grötig repris. Det ser inte ut att vara en allvarlig förseelse. Båda spelarna får rött direkt. En överklagan lär redan vara inlämnad och bör ha goda chanser att bifallas. Men Totti, 34, är fortfarande inte gubben som knyter näven i fickan. Istället jagar han Ruben Olivera in i spelargången och ett gäng kostymer måste hålla i honom för att han inte ska riskera en längre avstängning.
Med båda lagen reducerade till tio man händer sedan inte mycket. Menez får några avslutande minuter och tillsammans med Vucinic och Borriello skapar han ett vackert anfall som borde ha resulterat i ett andra mål för Mirko.
Matchen slutar 2-0 till Roma. Nu måste helt enkelt laget åka till Basel och ta tre poäng för att inte Champions League-äventyret ska vara över för den här gången. På söndag väntar sedan Lazio. Då avgörs förmodligen både Ranieris framtid och Romas fortsatta säsong.
Möjligen missar alltså Totti derbyt. Vad anser du? Är det en bra eller en dålig sak?
