Atalanta - Lazio
1 - 3

Atalanta Lazio 1-3

Precis som befarat skulle dagens match innebära antingen vinst eller förlust och inget däremellan. Precis så blev det. Ett bättre Lazio tog femte raka vinst i Serie A och hakar på i kampen om fjärdeplatsen.

Matchen i korthet
Matcherna lagen emellan brukar resultera i dramatik. Så blev det även idag. Redan i tredje matchminuten kom Marusic upp på vänsterkanten, drog sig in i banan, mottog en pass och blickade upp mot Gollini med en gassande sol i ansiktet. Det var oklart om Marusic uppfattade och utnyttjade detta eller om han avlossade skottet i en ren förhoppning om att göra mål oavsett. Mål blev det. Marusic distansskott träffade klockrent i högra krysset och ledningen var ett faktum. Likaså känslan av att Atalanta, som så många gånger förr, därför skulle komma att reagera med vrede snabbare än normalt. Istället skulle Lazio i huvudsak föra resten av halvleken och stå för ett par riktigt fina laginsatser. Frågan är dock om det mest nämnvärda var att Patric ådrog sig ett gult kort för att innan halvtid bli utbytt mot Musacchio, som skulle möta samma lag han drygt en vecka sedan var med och förlorade mot i Milan under förnedrande omständigheter.

Andra halvleken började nästan som första. Efter drygt fem minuter uppfattade Reina en situation som bara Reina kan. På en hemåtpass från Musacchio spelade han en långboll mot planens mitt, där Immobile nickskarvade bollen upp i banan till en löpande Correa som kom fri mot Gollini, som han rundade för att sedan peta bollen i mål. Ett mönsteranfall som stavas ’perfektion’. Reina var även inblandad i Lazios nästa målfarlighet. Ännu en långboll mot mitten möttes denna gång av Correa som tog emot, spelade tillbaka mot Milinkovic-Savic som med en direktpass hittade en löpande Lazzari på högerkanten. Med sig hade han Immobile, men kom så nära mål att frestelsen att gå på eget avslut verkade ta över. Denna gång räddade Gollini Atalanta. Istället stod Bergamo-klubben för nästa mål efter ett avslut i stolpen från Luis Muriel, som hittade Mario Pasalic på returen. Kort därefter gjorde Lazio bland annat två anfallsbyten i Perreira och Muriqi som båda var inblandade i matchens sista mål. Milinkovic-Savic stod återigen för en direktpass upp mot en löpande Perreira, som i utkanten av straffområdets vänsterkant spelade bollen in till Muriqi som officiellt kunde göra sitt första mål i Serie A.

Anpassning ger färdighet
Min farhåga var att Gasperini under halvtidssnacket endast skulle behöva påminna sitt lag om att de vet hur man vinner över Lazio, att de gjorde det en halv vecka sedan och att Atalanta skulle komma tillbaka till andra halvleken och enkelt spela ut Lazio. Detta hände inte. Faktum var att Lazio drog fördel av sina lärdomar från tidigare möten och anpassade sitt spel på ett sätt som fick Atalanta att se nästintill uddlösa ut. Till skillnad från tidigare, då Inzaghi envisats med att spela sitt spel som vanligt utan större anpassning, var det tydligt att Lazio spelade med punktmarkering och stundtals intensiv press. Detta var ett smart drag. Trots Ilicic fina dragningar och Pasalic mål var det Lazio som hade matchen i sin hand. En stor skillnad var att Lazio idag hittade djupledsbollar, vilket låg till grund för lagets sista två mål. Precis som diskuterades i införraporten är detta en av Atalantas svagheter, med en högbacklinje som inte är särskilt löpstark. Lazios två djupledsmål visar på stor taktisk skicklighet av Inzaghi. Anpassning ger färdighet.

Dagens bästa spelare
Ibland är det tacksamt att inte ha höga förväntningar på sig, då är det lättare att överraska. Precis så är det med Pepe Reina. Han sågs på grund av sin höga ålder knappt som ett nyförvärv under sommarens mercato. Inget kunde vara mer felaktigt. Som jag tidigare pekat ut bidrar han med en ytterligare dimension till Lazios spel, som saknats under Strakosha. Det innebär inte att albanen i fin form är en sämre målvakt, bara annorlunda. Pepe Reina kan med sin blick, spelförståelse och passningsteknik vara med och avgöra matcher på offensiv planhalva med sina uppspel. Idag gjorde han just det. Detta är unikt.

Det slår mig ibland hur mycket jag tar Ciro Immobile för givet, att han bara ska starta varje match och leverera som alltid. Så bortskämda vi blivit! Immobile är en komplett anfallare som ibland visar upp ett lika fint passningsspel som avslut. Inspelet mot Milinkovic-Savic som nickade bollen i stolpen eller just nickskarven mot Correa är bra exempel på detta. I Ciro Immobile finns något unikt. Kanske det bästa vi någonsin haft.

Milinkovic-Savic är med sin uthållighet ovärderlig för detta Lazio som i år matchas hårt och ställts inför svårare motstånd än på länge. I match efter match har han spelat och som han gjort det. Han passar, avslutar och gör ett och annat viktigt mål – på grund av att han är där hela tiden. Med sin mångsidighet och uthållighet är han faktiskt en av de spelare som skulle vara svårast att ersätta, för att inte säga omöjlig.