Atalanta - Roma 2 - 1, och ett uppgivet bortalag föll väntat utan strid.

När matchen drog igång var det ett på pappret väldigt defensivt Roma som Fonseca ställde på banan. Man kunde också lägga märke till att Fazio var tillbaka, Bruno Peres var högerback, Pellegrini och Mancini var balansspelare på mittfältet och vi spelade med 2 vänsteryttrar och 0 högeryttrar från start. Om Fonsecas position ifrågasattes innan matchen så är den väl i allra högsta grad uppe till diskussion efter den. Det var ingen helplanspress som vi lärt känna säsongens Roma med, utan det var i stället fråga om press runt mittlinjen och ett kompakt lag som Atalanta i kväll skulle forcera. Frågan var egentligen hur vi spelade, var det 4 - 2 - 3 - 1 eller 4 - 1 - 4 - 1? Hur som helst såg vi rädda ut och det verkade inte vara någon som trodde på något i bortalaget.

Kluivert dök i tredje minuten in i boxen efter ett inspel från vänsterkanten och blev omkullvält, men utan åtgärd. Roma verkade stressat och valde att skicka iväg långbollar allt som oftast i stället för att spela sig ur alla situationer som tidigare under säsongen. Det blev ett ställningskrig där våra spelare stängde av vertikala passningsalternativ, men ur ingenting fick Papu Gomez ett totalt friläge mot Pau Lopez, som dock gjorde sig stor och gjorde en av sina topp tre räddningar för säsongen. Mancini fick så klart ett gult kort i situationen som föranledde den lille argentinarens friläge. Minuterna tickade fram och Spinazzola bjöd på en hörna där det inte hände något farligt denna gång. Man satt dock som på nålar och väntade på att vi skulle göra ett misstag, för något etablerat eller organiserat anfallsspel från vår sida var det absolut aldrig fråga om. I minut 20 var vi dock uppe i ett ströanfall där Kluivert rusade förbi några hemmaspelare och gav Mkhitaryan ett skottläge som han dock sköt några meter bredvid målet. Man måste som fotbollssupporter beundra Papu Gomez som ständigt var spelbar och som fick med sig massor av frisparkar och gjorde arbetsdagen för de för dagen vitklädda bortalaget väldigt jobbig. Gomez, vilken lirare och det har han varit i många säsonger nu för Bergamoklubben. Han är inte lång, på gränsen till en mellanstadiekort, men hans aviga rörelser är som att försöka fånga en skrämd höna på en fotbollsplan, i stort sett omöjligt. Han har fin teknik och en stor spelförståelse, Applåder!!

I 25:e minuten kom det en ny hemmahörna och den blev betydligt farligare dock utan att resultera. Minuterna senare blev Mkhitaryan varnad efter en ”trampning” på en bollförande zick-zackande Gomez. Ilicic fick ett skottläge men det skottet hamnade snett och gick förbi Romakassen. I den 37:e minuten fälldes återigen Gomez, denna gång strax utanför vårt straffområde i ett farligt inläggsläge. Toloi avslutade inspelet och det efterföljande flipperspelet med en bicykleta precis utanför Pau Lopez vänstra stolpe. Romas motsvarighet till Papu Gomez var Kluivert, men effektiviteten i deras spel när det gäller effektivitet är milsvidd isär, inte ens jämförbar. Strax innan paus drog en Atalantaback iväg en långboll, men turligt nog läste Smalling situationen perfekt och kunde på brandkårsvis rycka ut och tackla bort bollen framför en framrusande Ilicic. Vi skakade fram två chanser precis innan paus, den första efter att Perotti tagit sig fram längs vänsterkanten och på inspelet sköt Pellegrini ett skott som blockerades. Chockartat så slarvade hemmalaget i sitt passnings- och mottagningssystem på egen planhalva och Dzeko kunde snoppa bollen av Palomino och fick fritt fram mot mål och pangade i 0 - 1. Strax därefter gick signalen för att den första halvleken var slut. Sammanfattningsvis så hade Fonsecas ”gameplan” slagit in perfekt eftersom vi ledde, men spelet gick på kryckor och det kunde lika gärna blivit ett mål eller två i nacken redan innan paus. 

Den andra halvleken tog vid där den första halvleken slutade dvs lågt positionsspel från oss och ett allt mer ökat tryck från hemmalaget. Mkhitaryan slog en djup framspelning mot Dzeko till ett farligt läge, men en hemmaback bröt passningen med en volleybrytning precis framför eget mål. Atalanta kontrade med ett farligt inspel mot en fri Zapata, men bollen var aningen för hårt slagen. Bortalaget andades ut och hamnade i ett passivt tillstånd och på en hörna sekunder senare åkte vi på kvitteringsmålet till 1 - 1. Vi har själva haft flest hörnor av alla lag i Serie A, men har inte gjort mål på någon på flera månader om jag minns rätt. Nu åkte vi på ett klassiskt hörnmål där en skarv vid den främre stolpen mot den bortre där en på hälarna stående Spinazzola skulle ta hand om ytan framför den bortre stolpen. Det gick alltså inte så bra utan Palomino kunde forcera in kvitteringen. Jag kan inte förstå varför man inte har en spelare vid varje stolpe som efter första bolltouch vid hörnan lyfter upp och rättvänd kan spela bort eventuella farligheter. Nu hamnade Spinazzola i ett stillastående läge där han felvänd och stillastående skulle försvara den ytan. Uselt försvarsorganisation!

Nu började Atalanta intensifiera sin press och därmed började Bruno Peres göra allt fler felpassningar. Cirka fem minuter efter kvitteringen började det allt mer ”osa katt” runt bortamålet och Fazio räddade en boll framför egen mållinje. Bruno Peres skulle kasta ett inkast på egen planhalva och i samband med det bytte Atalanta in Pasalic. Vår högerback kastade bollen till Pellegrini som slarvade med tillbakaspelet och en hemmaspelare fick fri gata mot vårt straffområde. Efter några hopslag hamnade bollen hos precis inbytte Pasalic inne i straffområdet och med först en elegant mottagning och ett ännu elegantare avslut i det bortre krysset så var hemmalaget i ledningen. Fonseca agerade i stort sett direkt och Charles Perez ersatte Kluivert. I samband med bytet hade Dzeko fixat ett ypperligt frisparksläge perfekt för en högerfot. Pellegrini drog på för ”Påven och fosterlandet”, men inte bättre än en spelare i division 7 SV Norrland hade gjort. Mitt i muren och man saknade stunderna när Assuncao knorrade in frisparkar i parti och minut från det avståndet. Veretout ersatte Mancini på mittfältet med cirka tjugo minuter kvar. Vi fick en hörna, men som vanligt saknades förmågan att skapa en farlighet och inspelet med ”snö på bollen” plockades lätt ner av Gollini i hemmamålet. Gasperinis försvarsstrategi är enkel och extremt effektiv. Varje gång en motståndare har bollen stormar alltid två spelare fram och sätter tokpress. Allt fler spelare fyller på och ingen tid för att kolla på sin ”radar” ges för det bollhållande laget utan bollen tappas i närkamperna eller passas rakt i gapet på motståndet. Perotti ersattes av Villar och jag måste beundra spelarna för att de visste var de skulle spela, med vilket spelsystem de skulle spela och att de faktiskt gjorde vad de kunde med de förutsättningar som klubben gett dem. Nu hade vi 8 nyförvärv för säsongen på planen och det förstår alla som spelat fotboll att det inte går att utmana ett ihopspelat och väloljat Gasperinimaskineri som inte bara under förra säsongen knep en CL-plats, detta året tagit sig vidare till playoff i CL utan med nästa 100 % säkerhet även kommer att komma topp 4 denna säsongen. Atalanta känns som en fysiskt stark homogen grupp med organisation och självförtroende. De har inte så namnkunnigt lag, men toppar som Papu Gomez, Djimsiti, De Roon, Hateboer, Goosens och Ilicic kan de utmana i stort sett vilket lag som helst. 

Summa summarum så är vare sig spel, placering, organisation eller egentligen någonting positivt just nu. Allt kan inte bero eller skyllas på hela säsongens skadeproblematik, utan det är flera säsongers missbruk när det gäller transfermarknaden, men även hur fysteamet har satt samman sina träningsprogram. Frågetecknen kring Fonsecas position blir krokigare och krokigare och man befarar i samband med den kommande sommaren en ny utrensning De Lux som det eventuella ägarbytet kan komma att medföra. Var det någon spelare som förtjänar godkänt i matchen i Bergamo? Pau Lopez hade som vanligt noll chans att förhindra något av målskotten och när det gäller utespelarna ser jag endast Dzeko som godkänd. Jag har redan avlagt mina profetior för hur säsongen kommer sluta och vilken placering vi kommer att få. Man behöver ingen kristallkula för att spå tiden fram till omgång 38, vi kommer att ta poäng lite här och där, men ute i Europa lär vi inte spela under nästa säsong. Det var ett tag sedan man kollade vår tabellplacering och det lär dröja innan man kommer göra det igen. Det är tungt nu…

Forza!