Atalanta - Roma
4 - 1

Atalanta - Roma 4 - 1, ett fegt Roma förlorade rättvist

Ett Roma som kom till match efter två fina segrar föll platt och Fonsecas facit mot lag som kommit före oss i tabellen blev om möjligt ännu sämre. Efter ledning paus blev vi förnedrat avklädda och flera spelare visade att de inte på långa vägar håller om klubben ska återvända till Champions League.

Spelet blåstes igång och man undrade hur mycket intrigerna i Atalanta mellan Gasperini och Papu Gomez skulle påverka det för dagen gråklädda hemmalaget. Det hann inte ens gå tre minuter innan Dzeko kallt bredsidade in bortaledning efter att Mkhitaryan spelat in bollen från vänsterkanten. En drömstart kanske, men i stället för att bygga vidare på den ledningen föll vi tillbaka och ställde oss lågt medan Atalanta försökte bygga upp sitt eget spel. Givetvis skulle det komma några bra omställningslägen så länge vi var i ledningen och det dröjde inte många minuter innan vi fick vår största chans. Dzeko hittade Spinazzola med en djupledsboll och målvakt Gollini kom helt fel ut utanför straffområdet. Spinazzola stressade fram sitt avslut som slogs över hemmamålvakten, men inte mer träffsäkert än att den tog i stolpen.

Roma fortsatte att vara organiserat när Atalanta hade bollen och då skapade de inga direkt målchanser. Detta är inget nytt för oss som följer Serie A och det är ingen överraskning heller att Gasperini tränar mycket löpning och mycket träning på press och återerövring. När vi fick inkast var det nästan som om det var deras farligaste situationer. De lyfte upp allt och alla och så klart snodde de bollen lika enkelt som man snor godis från en 4-åring utanför godisaffären. Tyvärr fick vi åter se en totalt usel Karsdorp som kanske visade sitt rätta jag efter några godkända insatser. Felpassningar, felbedömningar och felbeslut avlöste varandra och det var enormt jobbigt att se. I Bergamo vet man att det blir tufft och hårt, men det var faktiskt vi som genom Mancini och Ibanez spelade hårdast (och fulast). Det blev väldigt tydligt att vi försökte dra ner tempot i matchen så fort vi fick chansen, allt för att inte hemmalaget skulle få flyt i spelet. För egen del passar inte detta spel oss när vi möter skickliga motståndare som till exempel Malinovsky och Zapata som kan hålla bort eller vända bort spelare och öppna hav så som Mose gjorde under flykten från egyptierna. Våra yttervingar blev ytterbackar och vårt centrala mittfält med Pellegrini och Veretout kunde inte stå emot fysiskt för det tryck som hemmalaget allt som oftast etablerade. Mirante signalerade för att han hade problem med sin ena fot, men ett byte blev aldrig aktuellt. Mkhitaryan låg på lur och löpte fint, men passningsläggarna var inte tillräckligt skickliga så bollarna kom aldrig igenom.

Det blev allt mer uppenbart att vi inte ville äga boll för att vi då riskerade att tappa den mot hemmapressen. Nu började det osa lite katt och De Roon drog på ett skott efter hörna som lyckligtvis gick rakt på Mirante. Malinovsky dribblade sig in i vårt straffområde och man kände hur pulsen började stiga. Trycket mot vårt straffområde steg allt eftersom halvleken segande sig framåt och när vi efter lite kortpassningsspel på egen planhalva tappade vi bollen och Pellegrini tvingades att ta ett gult kort för fällning. Frisparken gick i muren och vi ställde snabbt om och Malinovsky tvingades att fälla Pellegrini och så fick även hemmaspelaren ett gult kort. Romero fällde Dzeko både fult och onödigt och så fick även han gult kort. Precis innan paus fick Atalanta genom Malinovsky ett skottläge inne i vårt straffområde, men Ibanez fick sitt ben i vägen. Karsdorp envisades som vanligt med att köra sina mottagningar med fotsulan, men i det hala gräset var det inte bara dumt, utan också i stort sett omöjligt. Som om inte det var nog så stod han för den 8:e dödssynden då han på mittplan passade bollen i sidled och det blev ånyo ett farligt hemmaläge. Precis innan halvtidssignalen ljöd krokade Pessina Dzeko strax utanför eget straffområde. Pellegrini steppade fram, men han är ingen frisparksspecialist, utan Gollini kunde säkert styra undan det försöket till en resultatlös hörna. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Fonseca stått för säsongens mest taktiska halvlek, men skulle han fortsätta med det då vi vid några tillfällen gått rakt i Atalantas (press)fälla? Gasperini såg villrådig ut när han zoomades in, men han visste redan vad han skulle göra. Den läckre, tekniske Ilicic skulle starta den andra halvleken och hans magnifika spel med sin läskigt radarsnarlika speluppfattning skulle förnedra huvudstadslaget å´ det grövsta. Halvleken hade knappt startat innan Karsdorp testade ett tunnelförsök på egen planhalva och bröt därmed mot den första dödssynden (högmod), vilket resulterade i att Zapata kunde slå ett inlägg som Hateboer nickade fram Malikovsky som nästa hittade målet. I inledningen pressade Veretout Ilicic bra, men slovenen läste det och startade sin attacker längre ut mot kanten. Matchbilden blev helt förändrad efter Gasperinis byten och vi kom inte ur våra skyttegravar. Karsdorp och Spinazzola kom inte fram och vi hamnade allt som oftast med en konstant 5-backlinje. Vi satsade på att hålla nollan, men utan någon vidare plan eller hjärta. Tyvärr har vi blivit ett lag med allt för många trevliga pojkar, medan Atalanta öste på både på planen, men även från bänken. Någon ledare blev bortskickad redan i den första halvleken och Gasperini fick ett gult kort av domare Di Bello för att ha haft synpunkter på Pedro som låg kvar efter en tackling. Vi kom upp i banan och fick några halvlägen, bland annat sköt Veretout ett hyfsat vänsterskott som Gollini hade lite problem med att hålla. Atalantaspelarna hade nu under en period väldigt svårt att hålla sig på benen och sökte frisparkar mest hela tiden. Mirante drygade ut lite väl länge vid en frispark och fick korrekt gult kort och Karsdorp lallade runt utan att verka bry sig särskilt mycket vare sig om närkamper eller dueller. Precis när jag tänkte att vi kanske borde skicka holländaren på träningsläger till Diego Simeones Atletico Madrid så fjuttade Mancini bort bollen till Ilicic som tunnelframspelade Zapata som bombade in 1 - 1 via undersidan av ribban. Ilicic fortsatte att spela med minsta möjliga marginaler, men på ett magiskt vis gick allt hem för honom. Mancini åkte på ett onödigt kort då han efter en chansbrytning tvingades hålla fast sin motståndare. Efter 65 minuter tvingades Spinazzola kliva av troligtvis med någon skadekänning och in kom i stället Bruno Peres, en tydlig fingervisning från Mister om hur mycket (lite) han tror på Calafiori. Vi försökte flytta fram styrkorna något och Karsdorp stod för en bra löpning efter passning från Veretout, men på holländarens inlägg ekade det tomt på Romaspelare i offensivt straffområde. Defensivt hade vi slutat att hålla Ilicic under press när han fick bollen och då dröjde det inte länge innan han hittade Gosens som nickade in bollen framför en passiv Karsdorp och en för sent ute Mirante. Nu var det kokta fläsket stekt och värre skulle det bli. Veretout bröt även han mot den 8:e dödssynden då han sidledspassade med den följd att den nyinsatta Muriel fick fri gata och efter att ha rundat Mirante rullade han in 3 - 1. Fonseca böt ut en väldigt passiv och osynlig Pedro och satte in Christante på det defensiva mittfältet. Det blev nästa 4 - 1 också efter en felpassning från Pellegrini, men Ibanez lyckades nicka undan ett chipförsök på mållinjen. Villar och Carles Perez ersatte Veretout och Pellegrini med tio minuter kvar och det märktes att vi har en allt för tunn trupp för att på riktigt allvar kunna utmana om CL-platserna. Kvällens i särklass skickligaste spelare ålade sig igenom Romaförsvaret och med lite flyt, men mest med teknik kunde Ilicic listigt skjuta in 4 - 1 till hemmalaget i helt fel hörn för Mirante, klass!

Det mesta har väl skrivits redan, men man kan lägga till att det hade varit underbart om vi fått in lite förstärkning nu när transferfönstret kommer öppnas upp i nästa månad. El Shaarawy klart, men vi behöver några med grinta som kan lyfta laget till helt andra höjder. Det är ju inte så att motståndarna blir rädda när de tänker på att möta vårt mittfält. Annat var det när vi mönstrade Strootman, Nainggolan och De Rossi, då var det ingen som så fram mot de mötena av våra motståndare.

Misters statistik mot topplagen är fortsatt usel och bara under denna säsongen har vi släppt in 13 mål på 4 matcher (Juventus, Milan, Napoli och Atalanta). Monchi sålde Alisson för mycket pengar och plockade in bland andra Pastore som i sin tur fick nästan tre gånger Alissons lön. Man blir låg vid tanken.

I morgon är det en ny dag och då får vi börja sikta in oss på att slå Cagliari på onsdag för att åtminstone få lite vind i våra hängiga segel.