Backspegeln (Del 3): Offensiva principer
Gästkrönikören Kevin Nilsson ger sin syn på den vinnande säsongen 2022/2023.
Uppspelsfasen:
Napolis uppbyggnads struktur ser olika ut beroende på hur motståndarna väljer att positionera sig. Man har under säsongen byggt upp från inspark via en 4-1, 4-2. 2-3, 2-4 osv. Den ständiga punkten är Lobotka som positionerar sig centralt framför mittbackarna och
spelar en avgörande roll i hurvida Napoli lyckas slå ut moståndarnas första och andra press linje. Anledningen till att de blir olika sifferkombinationer beror på positioneringen på ytterbackarna där dom antigen väljer att positionera sig framför moståndarens första press och ingår då mer i en back 4a, medans ibland positionera dom sig i linje eller förbi motsåndarens första press och skapar mer en mitt 3a. Ytterbackarna positionerar sig oftast med max bredd i uppspelsfasen, för att dra isär moståndarna och skapa ytor mellan dom. Men det finns även exempel på där man använder en smalare struktur beroende på moståndarna. Dessutom skiljer det sig ifall man väljer att involvera någon utav 8orna i uppspelsfasen och ifall man gör det är det nästan alltid Anguizza som gör det. Det i sin tur attraherar mer moståndare central, vilket ger ytor på kanterna samt ytor central längre upp i plan.Som sagt så är man anpassningsbara och spelarnas utgånspositioner variera utefter hur många spelare moståndarna väljer att involvera i sin press. Napoli eftersträvar numerära
övertag och spelarna är ständigt i rörelse för att hitta rätt vinklar i rätt tid för att kunna bryta linjer med sina passningar.
De flesta lagen har valt att inte kliva för högt på Napoli utan istället inleda sin press halvägs in på Napolis planhalva. Spalleti vill att hans lag alltid ska bygga bakifrån och man gör det via att cirkulera bollen lateralt i backlinjen vilket tvingar moståndarna att förlfyta sig hela tiden och detta skapar luckor mellan dom. Men man är inte beredd att göra det till varje pris utan istället använder sig dom utav strategiska längre bollar redan i denna fasen. Det gör man i lägen då man lyckas attrahera många moståndare i hög press och därmed kan slå ut både en första och andra presslinje med en längre boll och på så sätt skapa en tillgjord offensiv omställning. Uppspelspunkten är nästan alltid en utav de tre anfallarna, men speciellt söker man Osimhen som kan spela tillbaka till rättvända meddspelare.
Hög uppspelsfas/organiserat anfallspel:
Som sagt så pressar moståndarna sällan Napoli högt utan faller oftast tillbacka i ett mellan block. Här ser vi liknande struktur som Spalletis lag använder i uppspelsfasen. Men här är 2-3-2-3 eller 2-3-5 strukturen mer vanlig. Napolis centrala 3a, har haft en näst intill perfekt balans denna säsongen. Man roterar och positionerar sig flytande över större delar av planen. Man kan tycka att spelarna har en stor frihet och absolut det har dom men frihet under ansvar kan man säga. Spelarna får inte göra precis vad dom vill utan det finns en väl koordinerad struktur med många olika principer som är detsamma i deras grundspel. Men också en hel del principer som är upp till spelarna att tolka och besvara i stundens hetta. Som spalleti sa så handlar det inte om formationer eller fasta positioner längre utan att hitta/skapa ytor och sedan använda dom ytorna till sin fördel. Genom relationer till varandra så rör man sig som en enhet och skapar ytor samt täcker upp för varandra. Man kan likna det vid kedjereaktioner eller ringar på vattnet. En slags rörelse utav en spelare, medför möjligheten till en annan slags rörelse hos nästa spelare osv.
Som sagt så finns det en struktur och jag tänkte vi skulle gå igenom de vanligaste sätten Napoli använder sig utav i organiserat anfallspel. Som jag var inne på rör sig spelarna flytande mellan olika bestämda ytor på planen, tex gillar Anguizza att falla ner som höger
back Napolis back 3a. Detta i sin tur gör att Di Lorenzo antigen flyttar upp högt och brett, vilket ger Lozano möjligheten att kliva in i innerkooridor eller själv inventerar från sin högerbacksposition och Lozano kan möta på kanten.
Detta är ett utav Napolis starkaste vapen, nämligen de breda rotationerna. Som sagt roterar dom väldigt mycket genom dessa breda trianglar och diamanter, men kanten och där med max bredd, samt innerkooridor mellan linjerna skall alltid vara okupierade. På högerkantensamspelar Anguizza, Lozano och Di Lorenzo framförallt men Osimhen blir även inblandad här vilket vi ska prata om sedan. Medan på vänsterkanten blir det oftare än diamant form då Zielinski spelar på den sidan och deltar mer i en offensiv roll än Anguizza. Strukturen är väldigt bra då dom både är repeterbara men svåra för moståndarna att föruspå då de ständigt är i rörelse och roterar. Numerära övertag kan skapas genom att spelare ploppar upp där moståndarna inte förväntar sig och detta kan skapa räknefel och numerära övertag. Tack vare de olika nivåerna och vinklarna man hela tiden skapar kan man lösa trånga situationer med kortpassningsspel på ett väldigt vakert sätt.
Men i detta som ser så enkelt och vackert ut ingår det många komponenter som måste göras ifall det ska fungera så bra som det gör. Spelarna rör sig mot bollen med rätt tajming och tempo. Detta skapar ett litet men tillräckligt stort avstånd från sina motståndare för att
vara först på bollen och kunna passa den vidare, vända upp eller liknande. Spelarna är väldigt duktiga på små motrörelser innan man får boll, men även tempoväxlingarna man gör när man möter. Storheten i detta tycker jag man upplever bäst live på plats, via tvn ser man inte dessa små nyanser på samma sätt. Dessutom styr dom tempot med bollen på ett sätt som är väldigt intressant. Hur dom går från det mer långsamma sidledspanningarna, långsamma drivandet av boll, till att spela 1-2 passningar med ett betydligt högre tempo eller rycker förbi sin moståndare eller attackerar en fri yta. Förmågan att kontrollera rythmen är så avgörande för hur progression via ytor kan ske. Bilden nedan är ett bra exempel tycker jag. Här vill man nå en rättvänd Lobotka, men då han är markerad använder man Zielinski som har tjänat en meter från sin markering med en kroppsfint, snabb bounce pass till Lobotka, en linje är bryten och tack vare att Zielinski har attraherat pressen från motståndaren kan Kvara följa in i den pressande moståndarens ytaför att bli spelbar, nästa linje är bruten och en 2v1 situation uppstår på kanten. För det är just själva anledningen att Napoli går igenom Lazio här som gör att det blir en situation, hade man spelat runt hade Lazios försvarare haft kontroll på situationen. Rythmen störs och ändras via den centrala penetreringen istället för flytandes runt. Just attrahera press från moståndarna gör Napoli väldigt bra, men framförallt så följer man den pressen som moståndarna gör och kan utnyttja ytorna som uppstår bakom. För när du kan dra med dig en moståndare, rubba deras struktur uppstår det ytor att attackera. Tittar man på mitt 3an speciellt är de väldigt bra på att löpa ifrån en situation, bara för att dra med sig en moståndare och öppna upp en yta.
Överbelasta mycket och ofta:
Kanske det som jag tycker Napoli gör allra bäst är hur dom överbelastar ytor, för att sedan kunna byta yta till en där man har ett numerärt övertag eller ställs inför en 1v1 duell. Det viktiga är att man har en länk mellan den överbelastade ytan och den underbelastade som man vill utnyttja, samt att den befinner sig mellan lagdelar då det tar för lång tid att spela runt eller en hög boll. Den länken är ofta Lobotka, men de gånger som han är i den överbelastade zonen brukar Anguizza eller Di Lorenzo positionera sig för bytande av yta.
Genom att överbelasta ytor så mycket som Napoli gör, så skapar det en ofrivillig organisation för moståndaren. Det går inte att bibehålla sin defensiva struktur och på det så rör sig Spalettis spelare flytande i olika slags rotationer. Eftersom moståndarna inte kan
bibehålla en struktur blir dom enklare att spela förbi. Bilderna nedan visar hur man väljer att spela in bollen i en överbelastad yta när de flesta hade sagt vänd på spelet. Men genom att göra det skapar man sig ännu bättre förutsättningar. För hade Kim vänt på spelet istället hade Juventus enkelt kunna flytta över och behålla en defensiv struktur. Istället välkomnar man “kaoset” som bara är kaos för moståndarna medan för Napoli är det ett strukturerat sätt att anfalla på.
Lobotka får bollen, kan vända på Di Lorenzo men en boll i luften krävs och det tar tid. Juventus spelarna är mitt emellan bollförande Lobotka och Di Lorenzo, Lobotka väljer att attackera den fria ytan för att attrahera press. Juventus dåliga organisation leder till att
samtliga spelare pressar Lobotka.
Transportera bollen:
En underskattad förmåga som Spalleti spelare har varit väldigt bra på är att transportera bollen. Dels transportera bollen in i fria ytor som tex Kim, Lobotka och Di Lorenzo har varit extremt bra på. Detta i sin tur attraherar press från moståndaren och man kan passa in
bollen i de fria ytorna som uppstår efter att moståndarna försöker pressa bollhållaren. Men framförallt hur bra spelare som Zielinski, Anguizza, Kvaratskhelia har varit på att transportera bollen förbi sina moståndare med en bra första touch, kroppsfint, ett ryck och
sen har man brutit en hel försvarslinje själv.
Längre boll på Osimhen:
Som sagt använder Napoli även längre bollar in bakom moståndarens försvarslinje. Man sätter tidiga långa bollar från målvakt eller egna försvarare upp på framförallt Osimhen. Man väljer nästan alltid höger sida, där Lozano ofta kan båga in och få bollen rättvänd i från ett tillbacka spel av den stora anfallaren. Annars sätter man väldigt gärna bollen över moståndarens försvarslinje och ner i den högra innerkooridoren. Detta ger den snabba anfallaren läge att antigen skjuta själv med sin starka högerfot eller hitta en passning snett innåt bakåt. Men framförallt använder man den längre bollen på ett väldigt bra sätt längre upp i plan. Man överbelastar en kant oftast höger sida, där ytterforward kommer och möter längs sidlinjen ihop med en utav 8orn, vilket drar med sig moståndarnas ytterback och centralmittfältare. Detta skapar en tom yta bakom som Osimhen kan löpa in i och där han kommer ställas 1v1 mot moståndarens mittback. Bollen slås alltid på en touch och man använder sig utav denna varianten speciellt på höger sidan medan man över lag försöker kombinera mer på vänster sida. Detta är mer naturligt då Lozano/politano är båda bra i djupled, medans Kvara gärna driver boll och kombinerar. Att kunna slå längre bollar på ett så metodiskt sätt gör Napoli väldigt svår lästa också och det gör att moståndarna måste hela tiden vara beredd på olika scenarion.
Sista tredjedelen:
Napoli har också varit duktiga på att bryta ner lågt stående lag i sista tredjedeln. Detta är en utav de svåraste sakerna i fotboll och det är egentligen bara mot Milan som man inte lyckas under säsongen. Man använder sig mestadels av samma principer men man har utnyttjat “underlapps” löpningar i innerkorridor välidgt bra för att sedan hitta snett innåt bakåt eller bortre stolpen. Även mycket kombinationsspel med väggpass osv ner in i samma yta. Dessutom har man haft 3-4 spelar i boxen ofta vilket ökar chansen för att göra mål.
Men eftersom strukturen och principerna finnns där har Napoli gjort mål tack vare samma metoder om och om igen.
Offensiva omställningar:
Vid bollvinst försöker Napoli attackera moståndaren snabbt, vertikalt och helst via de tre centrala korridorerna. Antigen via en boll i djupled på en snabb Osimhen, eller så använder spelarna sina förmågor att driva bollen i ett högt tempo framåt. Men om det går vill man hitta spel direkt framåt och gör det gärna på en felvänd spelare i första läget som kan sätta tillbaka på rättvänd spelare som därifrån sedan vill hitta en spelare med momentum framåt. Finns det inte läge att ställa om direkt, återgår man till ett mer lateralt bollinnehav, men man är sällan intresserade utav att byta yta, utan använder gärna sitt snabba kortpassningsspel för att dra till sig press från moståndarna innan man spelar sig ur situationen.
I del 4 tittar Kevin vidare på fasta situationer och avslutar med några väl valda ord.
