BARI: Tre minuter från Serie A till potentiell degradering
En långläsning om situationen i Bari.

BARI: Tre minuter från Serie A till potentiell degradering

Tre minuter från Serie A till potentiell degradering under endast ett år. En sann karusellsituation för den italienska söderns anrika och viktiga stad Bari. Framtiden kan avgöras redan i sista omgången av vad som kommer bli en ödesmatch i Serie B på fredagen 20:30

Hur hamnar egentligen en fotbollsklubb i en situation där ena säsongen är tre minuter ifrån Serie A, till att nästa säsong riskera degradering till Serie C?  
Som på ett vanligt företag, faller ansvaret i slutändan på det högsta styret. I fotbollsvärlden, den flamboyanta, nonchalanta och ignoranta presidentpampen.  

Och i det här fallet, finns det inte ens någon diskussion om eventuella gråskaliga argument eller andra bortförklaringar.  
Den multiklubbägande presidenten Aurelio De Laurentiis, som äger Napoli och Bari tillsammans med sin son Luigi De Laurentiis, kan på fredag orsaka degradering till klubben som tillhör Italiens nionde största stad. Efter en urusel hantering där potential funnits som på många sätt är unik.  

En potentiell degradering innehåller inte bara trolig sportslig stagnering och ekonomisk förlust. 
Den kan få en av de viktigaste “piazzorna” i Italien att somna om igen på obestämd tid, efter en uppvakning förra året som såg ut att vara för framtiden och historieböckerna.  


Far och son De Laurentiis, som från början hade till 2024 att sälja Bari då regelverket sagt nej till multiklubbägande, har efter omprövning fått särskild dispans med år 2028-29 som ny deadline.
Bild: https://bari.repubblica.it/



Den nyfunna entusiasmen 

Förra säsongen blev sannerligen spektakulär för Bari. 
Det var återkomst i Serie B för första gången sedan konkursen och uteslutningen av klubben 2018.  

Nya vindar blåste längs Apuliens kust tack vare den dominanta föregångna säsongen i Serie C, där man befäste positionen som seriesegrare vilket försäkrade uppflyttning.
En pyramid-position i Serie B, är något som Bari (åtminstone) alltid förtjänar att befinna sig i. Om hänsyn tas till historia, storlek, supportrar och arena.
Och i realiteten, är dessa argument även applicerbara om Baris hemkomst ska vara i Serie A, eller inte. 

Men förväntningarna inför Serie B 22/23 handlade långt ifrån om någon uppflyttningsstrid.
Istället fanns enbart förhoppningen att stanna kvar och hitta kontinuitet igen. Vilket “I Baresi” saknat efter konkurs, omstart i Serie D, flertalet ägarskap och falska förhoppningar under hela 2010-talet.  

Mannen som hade lyckats att få upp Bari, var Michele Mignani.
Tränaren som plockades från Modena 2021, och som inte står för någon offensiv modern processfotboll, men som med sin upplaga av Bari kunde stabilisera laget och skapa ett ramstarkt försvar. Och även utvecklat flera spelare som vi sett blomma ut under årets Serie A (Caprile, Folorunsho, Cheddira). 

På planen, fanns två spelare som verkligen var ledargestalterna.  
I anfallet, Mirco Antenucci.
Han som gjorde flera säsonger med SPAL under deras sejour i Serie A, och som plockades till Bari som den stora stjärnvärvningen inför säsongen 19/20 i Serie C, och blev sedan den viktigaste pusselbiten till uppflyttningen med sina 15 mål. 
Men kanske allra främst, i försvaret, spelade mittbacken Valerio Di Cesare med kaptensbindeln.
Han hade följt med på hela resan, ända från den konkursdrabbade omstarten i Serie D där han lite oväntat lämnat Parma och Serie B för Bari. 
En kapten som inte har någon ursprunglig koppling till regionen Puglia eller staden Bari, men som än idag fortfarande spelar i mittbackslåset, trots 40 år fyllda.  

Med de två viktiga ledarna, kryddat tillsammans med de intressanta unga namnen som målvakt Caprile, ytterback Dorval, mittfältare Michael Folorunsho och anfallarna Esposito samt Cheddira, öppnade Bari förra säsongen oerhört starkt och red verkligen på vågorna som uppflyttningen hade gett.  

Stora Vm-90 byggda Stadio San Nicola med en kapacitet på 60 000 personer, hade nästintill hunnit helt förfalla under konkursen och ägarbytena.
Men nu såg arenan ett publiksnitt på 24 000, och därav även en liten upprustning (sminkning) av det nya napolitanska ägarstyret De Laurentiis.  

Det allra främsta publikmässiga ögonblicket, kom på “boxing day”, när (i paritet till Serie B) storklubben Genoa gästade.
48 877 personer tog sig till stadion, vilket blev den högsta publiksiffran under grundserien i Serie Bs historia.  

Hela staden Bari hade fått en nyfunnen entusiasm, som på senare år blivit mer och mer sällsynt att hitta i Italiens södra delar med det ekonomiska stålbad som de syditalienska klubbarna genomgått under 2010-talet.
Men vid denna tidpunkt för prick ett år sedan, var känslan att Serie A äntligen kunde få ett potentiellt permanent tillskott från södra Italiens tredje största stad. 
Kanske inte just där och då från säsongen 22/23, men åtminstone inom en treårsperiod. 

Bari var på uppgång! 


Bari gick verkligen som tåget. Längst fram i led? Di Cesare och Antenucci. 
Bild: https://www.lacasadic.com/

Definitionen av att falla på mållinjen 

Efter en tredjeplacering i Serie Bs grundserie, kom Bari in till play-off slutspelet som rättmätiga favoriter.
Det blev aldrig något race mot ligatvåan Genoa om en direktuppflyttning, men fortfarande fanns möjligheten att överträffa alla förväntningar. 
Fyra matcher bort och avancemanget till Serie A var säkrat. 

Men i slutändan, som de flesta som följer italiensk fotboll noterade, föll Bari på ett av de mest hjärtkrossande sätt som den italienska fotbollen upplevt under lång tid.  

Play-off finalen mot Cagliari blev på alla sätt och vis, kulmineringen av den entusiasm som pågått i ett helt år.  
58 206 åskådare hade tagit sig till Stadio San Nicola och slagit ett historiskt publikrekord.
Inte sedan säsongen 90/91 när Bari mötte Inter, hade publiksiffran varit så hög.  

Om Bari bara hade löst ett oavgjort resultat i returmatchen på San Nicola, var laget tillbaka i Serie A efter 12 års lång väntan. 
Istället, klev Cagliaris Leonardo Pavoletti fram på tilläggstid med tre minuter kvar, och sköt avancemanget till Sardinien. 

Spöregnet öste symboliskt ner, den eviga sången som sjungits under hela matchen med texten “vinci per noi, ci devi credere” (Vinn för oss, du måste tro på det) tystade, och ett nästintill hemsökt vakuum bildades på San Nicola.  

Förfallet hade börjat.  

(Klicka på video nedan)  

 


Den bedrövliga sommaren och början på förfallet  

Det blev aldrig någon historisk uppflyttning till Serie A efter första säsongen tillbaka i Serie B för Bari. 
Samtidigt i Neapel, hade ägarfamilj De Laurentiis mer prioriterade klubb, SSC Napoli, istället skrivit historia och vunnit sin tredje ligatitel.  

Jackpotten med Bari till Serie A och Napoli som mästare uteblev för pappa Aurelio och son Luigi De Laurentiis 

Men vad skulle hända nu?  
Skulle Bari rusta upp och ro sig på ännu en uppflyttningsstrid?  
Absolut inte. 
Och Napoli?  
Ja, som vi alla vet gick deras säsong också åt skogen. 

Det var först nu som De Laurentiis icke ställningstagande och icke spenderande-ägarskap verkligen skulle blottas i Bari.  
Därför att sommaren som följde efter play-off finalen mot Cagliari, utfördes ingenting. 

Den brittiska supporten Jeremy Bowling, säsongskortinnehavare på San Nicola, samt den Bari-bevakande lokaljournalisten Claudio Mele, utvecklar:
Vad blev vändpunkten enligt er gällande detta förfall som Bari genomgått? Hur gick det helt plötsligt från tre minuter till Serie A, till en potentiell degradering på bara ett år? 

Jeremy: I mitt tycke var de huvudsakliga ögonblicken tvådelad. Efter det extraordinära dramat i play-off finalen, verkade klubben ha somnat. Inga lugnande uttalanden kom till supportrarna om nästa säsong och inga värvningar gjordes under sommar-mercaton förens i sista minuten. Det spelades inte ens någon försäsongsmatch, och sedan när vi kom till första matchen i Coppa Italia mot Parma var vi så under isen att det blev pinsamt. Jag skulle gå så långt att säga att detta var den värsta försäsongen jag sett under mina 60 år som fotbollssupporter till ett lag jag följer.
Andra vändpunkten var den oväntade sparkningen av tränare Mignani. Den dåliga formen Bari hade, försämrade hans pragmatiska ledarstil, men som spelarna ändå förstod. Tre tränare senare och laget (är idag) förvirrade och saknar helt moral.  


Claudio: Jag tycker att vändpunkten blev i hur Bari-ledningen reagerade på förlusten mot Cagliari. Efter den förlusten så var klubben helt tyst i två veckor. Samtidigt som andra lag började med sommar-mercaton, var Bari avvaktande, så mycket att de kom på försäsongen med bara tre nyförvärv (två unga spelare och Jeremy Menez som kom skadad och idag släppt av klubben). Klubben trodde att man kunde rätta till dessa misstag över säsongen, men i en liga (serie b) där det finns många rika klubbar, har du inte råd att ha så mycket tålamod och göra alla värvningar i sista minuten.
Detta var det första misstaget som tog oss till situationen vi är idag, där vi kan bli nedflyttade.  


De Laurentiis hade inte bara kastat bort chansen att rida vidare på den våg som Bari byggt upp med de två raka framgångsrika säsongerna, de kastade bort chansen så hårt, att Bari just befinner sig i situationen att troligtvis åka ur Serie B i sista omgången mot Brescia.
Det går att låta Napoli misskötas under en säsong och slippa degradering, men Bari kan du inte styra med vänsterhanden.  

I detta förfall som började under sommaren, släppte Bari alla de bästa spelarna. Där alla hade en ungålder och potentiellt även ett stort försäljningsvärde. 
Stjärnanfallaren Walid Cheddira, som gjorde 17 mål och spelade VM i Qatar för Marocko, släpptes till just De Laurentiis “huvudklubb” Napoli. Högst troligt, på grund av förmånligare hantering. Lånades direkt ut till Frosinone.  
Kanske den bästa spelaren, målvakt Elia Caprile, släpptes också föga förvånande till Napoli. Lånades direkt ut till Empoli. 

Men president Luigi De Laurentiis lovade minsann att pengarna från affärerna skulle budgeteras för Bari.
Så blev aldrig fallet.

Jeremy och Claudio ger sin syn på spelar-tappen:
Hur mycket påverkade tappen av stjärnspelarna Caprile, Cheddira, Antenucci och Folorunsho? Tycker ni De Laurentiis tvingade iväg de spelarna för mer förmånliga affärer? Var ersättarna i närheten av samma kaliber? 

Jeremy: 
Tappen av de spelarna som du nämner har såklart blivit avgörande, men av olika anledningar.
Först och främst var de stora affischnamn och ledare runt laget. Men Antenucci var 38 år, så det tappet var oundvikligt. Cheddira och Folorunsho gav laget en riktig fysik i offensiven vilket aldrig ersattes. Caprile var nyckeln, han var helt otrolig förra året och gav laget en stabilgrund som Mignani kunde bygga sitt försvar med.  


Claudio: Deras försäljningar blev ett stort problem för Bari. Först och främst ville de spela i Serie A, så Bari var tvingade att sälja. Luigi De Laurentiis sa att det inte fanns någon möjlighet att behålla de. Folorunsho var på lån från Napoli, så där tjänade Bari inget. Men Cheddira och Caprile såldes till Napoli, och Luigi De Laurentiis sa att den vinsten skulle adderas till Baris budget. Men det gjordes aldrig. Än i dag är vinsten från de affärerna okänd (men försäljningen var lägre än deras marknadsvärde). Ersättarna som kom in, var absolut inte lika bra.

De kvalitativa nyförvärven uteblev, och de tilltänkta ersättarna som plockades in under sommaren var i stort sett bara fransmannen Jeremy Menez och anfallaren Davide Diaw. Båda över 30år, bosman respektive lån.  
Givetvis var tiden Jeremy Menez hade i Roma, PSG och Milan förbi. Han gjorde totalt 10 matcher innan Bari rev kontraktet med honom den 27:mars. 

Anfallaren som tränare Mignani bad om att få värva in, var Bari-födda Anthony Partipilo, men som ledningen i Bari inte lyckades lösa. Partipilo gick istället till Parma som nu är klara för Serie A. 

Föga förvånande, kom de dåliga resultaten som följd efter Baris usla sommar-mercato.
Efter nio matcher sparkades succétränaren Michele Mignani, då Bari endast inlett med en seger, men trots det, ändå klarat sig på en tolfte plats tack vare sju kryss.  
På tränarposten kom först Pasquale Marino som aldrig fick laget att lyfta.  
Och sedan kom den igenkända kepsbärande Giuseppe Iachini och gjorde det ännu sämre.  
Sedan den 14 april är nu den tidigare ungdomstränaren Federico Giampaolo, det sista hoppet Bari har kvar.  

Som både Jeremy Bowling och Claudio påpekar, har icke agerandet i somras och misskötseln ju längre säsongen löpt på, kostat Bari något enormt. 
Men det är inte allt. 
De Laurentiis skulle lyckas göra situationen värre. 



Februari 2024 “Bari är Napolis andralag”  

I början av året var det ingen kamp i toppen, men hoppet var åtminstone inte kört i botten.  
Missnöjet från supportrarna i Bari var såklart fortfarande påtagligt med uppstyrda aktioner både utanför kontor och på arena, hemma som borta.
Den sportsliga misskötseln hade präglat säsongen, men avgrunden fanns ännu inte på kartan.  

Men på en presskonferens i början av februari, pyste pappa Aurelio De Laurentiis ut att Bari minsann är “Napolis andralag”. 

En av de som svarade De Laurentiis offentligt, var i sammanhanget, den viktiga personen tillika borgmästare i Bari, Antonio Decaro:  
“Bland ansvaren för de som innehar det sportsliga ansvaret, är det inte bara att hålla bokföringen i ordning. Det är snarare, ännu mer viktigt, att representera färgerna för en hel stad, att visa respekt till de som betalar för biljetterna varje vecka, reser långa sträckor eller de som enbart lider och firar framför TV:n”  
“Det är därför jag finner orden av Aurelio De Laurentiis, som uttrycker Bari som Napolis andralag, som offensivt emot hela Baris supporterskara. Med all respekt till Napoli, vi är ingens andralag” 


 



Vid den här tidpunkten, befann sig Bari i Serie Bs mittenskikt. Men efter orden från Aurelio, startade de organiserade supportrarna (mycket förståeligt) ett “officiellt” fullskaligt protesterande mot De Laurentiis med banderoller och sånger på San Nicola, enbart riktade mot ägarskapet, och det multiklubbägande som bedrivs mellan Napoli och Bari. 
Och sportsligt, blev detta tidpunkten då Bari började fallera fullständigt. 
Sedan De Laurentiis uttalande, med protesten från supportrarna som konsekvens, har Bari till dagens datum inte vunnit en enda match. 
Ett sammanträffande eller inte? 
Svaret känns glasklart.  

Bari-ultras med demonstration och uppmaning inför sluttampen på säsongen. 


Framtiden som kan avgöras på fredag 

Efter en hel säsong nedkokad med sportslig misskötsel, uteblivna värvningar, missgynnade försäljningar i förmån för multiklubbägande, förolämpande uttalanden, konsekvens med protester från supportrarna och tre avverkade tränare - kommer allt avgöras på fredag ifall Bari kan undvika direktnedflyttning till Serie C, eller om det sportsliga fiaskot ska nå sitt klimax med potentiellt extremt starka scener på ett omtumlat San Nicola. 
Arenan som för ett år sedan, var en plats där 58 206 Baresi drömde om Serie A för första gången på 12 år, efter år på år av tidigare misskötsel.  

Det potentiella hotet som nu stundar med degradering till Serie C, kommer innebära enorma konsekvenser på hur fotbollen ser ut i Bari de kommande åren.  
Det italienska ligasystemet, är inte lika väl uppbyggt som det engelska eller tyska. Serie C är kort summerat, bara kostnader. Det går inte att tjäna pengar för en klubb i Baris storlek i Serie C.  
Och vad som kan hända med De Laurentiis i Serie C, känns mer och mer som en mardröm för de inblandade.  
När De Laurentiis köpte Bari år 2018, sa de att målet var Serie A inom tre år. 
Ifall det skulle inträffat, hade Bari behövt avancera varje serie från 2018 när de började om i Serie D efter konkursen. 
Sannolikheten på tre raka uppflyttningar i Italien, är extremt liten.  
Även fast Bari i jämförelse med de flesta andra klubbar som spelar i Serie C, på pappret ska vara ekonomiskt överlägsna med De Laurentiis.  
Det finns bara en direktplats i Serie Cs vardera regionala grupp, och den är inte lätt att jogga hem.  
För Bari tog det lyckligtvis bara två säsonger, men för andra lag, har de fastnat och aldrig nått Serie B efter degradering på flera, flera år (stora “piazzor” t.ex. Catania, Messina, Avellino, Vicenza, Barletta, Triestina etc)  

Jeremy och Claudio ger sin syn på en potentiell degradering:
Hur stora kan konsekvenserna bli om Bari degraderas på fredag? Kommer De Laurentiis sälja? Tror ni Bari kan studsa tillbaka direkt till Serie B? Eller fastna i Serie C? 

Jeremy: Konsekvenserna kommer bli enorma i C. Först och främst så är det riktigt svårt att ta sig ur den serien. Sedan är det nu nära slutet på treårs-cykeln för alla supporterkort (Tessera Della Tifoso/Fan Card) som kommer behöva förnyas, och om ingen har tillit längre för några investeringar, kan det bli ett stort tapp i publiksiffran. Kommer ADL sälja? Ja han måste det förr eller senare på grund av regelverket, men vem vet.

Claudio: Om Bari degraderas, skulle det vara ett av de största misslyckanden i vår historia, större än 2018 när Bari fick börja om i Serie D efter konkursen. Med De Laurentiis ägarskap var det tänkt att Bari kunde ha en bra framtid, med otroliga spelare. Så nedflyttning skulle bli ett enormt problem. Det finns vissa supportrar som vore nöjda om vi åkte ner för att de tror att De Laurentiis kommer sälja Bari gratis, men jag håller inte med. Jag tror De Laurentiis kommer säljare Bari, oavsett B eller C, men inte gratis.

Jeremy, är du som supporter för eller emot ägarskapet med De Laurentiis?
I början var jag för som många andra var. Det var trots allt förödande när klubben gick i konkurs och slutade finnas. Så att starta om i Serie D var faktiskt en lättnad. Men, jag är nu väldigt emot multiklubbägar-modellen på grund av många anledningar och såklart är Aurelio De Laurentiis en opåltlig person och jag tror inte Luigi De Laurentiis riktigt vet vad han gör när det kommer till fotboll. Självklart har uttlandet från Aurelio De Laurentiis om att Bari är Napolis andralag upprört alla.

Tror ni Bari kan slutföra “Salvezzan” (great escape) och stanna i Serie B? Kommer supportrarna stödja laget mot Brescia eller fortsatt protestera?

Jeremy: 
Nej, jag tror vi är ute och har vart väldigt oroad ända sedan slutet av november när vi förlorade väldigt slappt mot jumbon Lecco. Vi är klart det lag med värst form och kan inte göra mål eftersom vi inte ens skapar några chanser.
Slutligen, så kommer Ultras stödja laget som de utlovat. Något de inte alltid gjort under denna säsong vilket vi inte hållit med om. Och “kvartsamtalet” de gjorde utanför hotellet som laget bodde på var i mitt tycke kontraproduktivt. Några av de yngre spelarna såg skrämda ut. Hursomhelst, kommer jag vara där på fredag som alltid. Det är hoppet som dödar dig...  


Claudio: Imorgon kommer supportrarna stödja laget helt, men om Bari åker ur vet jag inte vad som händer. Jag tror Bari har en liten procent, runt 20%. Men allt som allt, avgörs det imorgon. Om Bari inte vinner, kommer de förmodligen att åka ner.


Om Bari kan lyckas krångla sig ur denna situation, och åtminstone vinna sin match på fredag, väntar högst troligt en “play-out” final mellan lag 16 och 17 i Serie B. 
I nuläget är man före Ascoli i tabellen på grund av inbördes möten som alltid går först i Italien. 
Motståndet Brescia, är redan klara för play-off, men kommer förvisso spela för en högre play-off placering.  
Brescia är i mitt tycke, ett väldigt begränsat lag med den gamla Chievo Verona bekanta tränaren Rolando Maran.  
Med det sagt, är Bari knappast motsatsen.
Men vilket lag som ska vara mest motiverad, är det inget snack om.  

Personligen känner jag oerhörd empati för denna situation som alla Bari-supportrar befinner sig i. 
Det är inget annat än förkastligt hur ett multiklubbägande ens får finnas och därmed missgynna ett sånt historiskt och viktigt lag som Bari är för den italienska fotbollen, men framförallt för den syditalienska fotbollen. 

Som svensk om du besöker Bari, är bemötandet av folket så varmt och gemytligt. Det är Ingesson, de två Andersson och Osmanovski.  
Det är hela mytiska stämningen kring Stadio San Nicola, och de gamla kvarteren i Bari Vecchia. Det är Spaghetti Assassina och palmerna längs kajen.  
Det är folket som sannerligen inte har det lätt, men som ändå blir kvar. 
Det är södra Italien när det är som bäst.  

Låt oss alla hoppas, att turen är med “I Baresi” de kommande veckorna.  


Parmas-supportrar visar upp sympati mot multiklubbsägandet i matchen mot Bari för två veckor sedan.




Stort tack till Jeremy Bowling och Claudio Mele som ställde upp på intervju!
Ni följer de på twitter här:
Jeremy
Claudio

Melker GaddMelkerG_202024-05-10 06:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 5)
Goals of the week (omgång 4)