Bokslut 10/11: Juventus
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Turen är kommen till Juventus och Patrik Hindefelt.
- Hur har utfallet av mercaton varit, sommar plus vinter?
Med facit i hand får man väl se det som att Marottas värvningar blandat och gett i allra högsta grad. Spelare som inledde fenomenalt under hösten har underpresterat under våren, förväntade succéer har misslyckats fatalt och kritiserade värvningar har visat sig oumbärliga i Juventus jakt på Champions League. Vi har äntligen skeppat iväg spelare som inte gjort sitt jobb, men vi har även släppt spelare som gjort succé i sina nya klubbar. Det är således svårt att sammanfatta mercaton i ett ord.
Juventus taktik har varit ganska tydlig - man undviker gärna att chansa vilt på marknaden, och har föredragit att låna in spelare för att få kunna bedöma dem i laget innan man beslutar sig för att köpa loss dem. Fördelen är att vi inte sitter fast med en floppande Aquilanis lön - nackdelen är att vi inte äger en stor del av nyckelspelarna inför kommande säsong.
- Säsongens spelare?
För mig är det egentligen inte upp till diskussion. Felipe Melo har, sina hjärnsläpp till trots, tagit ytterligare ett steg som ledargestalt på mitten. Han får ständigt utstå kritik av både fans och media, men en blind man ser vilken tyngd han tillför på mitten. Hans passningar har fått bättre precision, hans bollbehandling har blivit tryggare och han vinner nu ännu mer boll centralt än tidigare. Dessutom har han kryddat allt detta med att själv kunna driva boll framåt med explosivitet och styrka.
- Bästa från säsongen annars?
Det finns några få ljusglimtar. Höstens Krasic och Quagliarella skänkte en hel del glädje. Så även segrarna mot Milanolagen. Det enskilt bästa ögonblicket vill jag nog ändå påstå var serbens avgörande mål med tre sekunder kvar mot Lazio hemma. Det var så många pusselbitar som föll på rätt plats i det ögonblicket som lurade en totalt. Vi hade slagit en toppkonkurrent, vi gav aldrig upp, det var vår nya stjärna som gjorde det framför en kokande hemmapublik. Minns jag rätt dröjde det bara en vecka innan man föll tillbaka mot marken igen med ansiktet före. Men just den stunden var oslagbar.
- Sämsta från säsongen?
Det finns många aspiranter till denna ärofulla titel. De onödiga poängtappen, premiärförlusten, 0-3 mot Napoli… Det enskilda ögonblick som sved mest var nog när samme Krasic jag helst vill hylla visade sin mindre vackra sida mot Bologna i höstas. Utan någon beröring slängde sig yrvädret i straffområdet och lurade domaren. Vi har sett det ett par gånger till nu, men då var åtminstone jag fortfarande övertygad om att Milos var världens mest sympatiske fotbollsspelare. Missförstå mig inte, han verkar vara väldigt trevlig och jag har aldrig sett honom arg på någon - men fair play är kanske inte hans signum…
- Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Många. Kanske har vi begått ett till nu när Delneri fått kicken, vem vet? Det är lätt att sitta här i efterhand och peka på allt som blev fel, men någonting som alla kan räkna ut är att vi tappade koncentrationen alldeles för många gånger mot (på papperet) enkelt motstånd. Det finns inget sätt att försvara tappade 2-0-ledningar när man heter Juventus.
- Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Den nya arenan. Om allt går som det ska står den redo till premiären.
- Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Zlatan Ibrahimovic vinnaraura och Edinson Cavanis succé delar nog förstaplatsen. Cassanos bråk med Garrone, Pazzinis premiär för Inter, Inlers icke-firande mot Napoli, Pastores Sicilienderby, Sanchez ihållande charm, stjärnornas röda kort, Dino Manuzzi, Vucinic stopptidsmål mot Inter, Milan - Udinese 4-4, Matris comeback till Sardinien, alla missade öppna mål, de sista tio minuterna mellan Napoli och Palermo, Balzarettis löpningar, "vem är Ilicic?", Zarates slagsmål, Felipe Melos gestikulerande, Patos kärleksliv, Giovinco och la legge dell'ex, Nagatomo… I slutändan kommer man nog att minnas det mesta med ett leende på läpparna. Det finns hundratusen saker jag missat också.
Laget:
- Målvakter 6.5:
Storari har varit utropstecknet där bak. Jag var kritisk till att värva en 33-åring för €4,5 miljoner, men en halv säsong senare fick jag svälja min stolthet. Buffons reserv har reflexer som en katt. Gigi själv återvände efter skada i januari och har varit godkänd, men når inte upp till sin forna klass ännu. Flertalet gånger har Superman varit en räddande ängel, men lika oersättlig som han en gång varit är han inte.
- Backlinje 4.5:
Den sämsta lagdelen för säsongen. Ett försvar utan ledare som inte förstår sig på tränarens direktiv är, needless to say, ett uselt försvar. Att vi släppt in flest mål på hemmaplan i hela serien vittnar om det. När det dessutom verkligen inte kompenseras av offensivlustande ytterabackar med bländande teknik känns allt bara ännu värre. Chiellini klarar inte av att axla Cannavaros mantel. Han är världsklass 1-mot-1, men hans taktiska geni lyser ofta med sin frånvaro vilket straffat Juventus mer än en gång i Delneris försvarstänk.
- Mittfält 5:
Att underkänna mittfältet känns lite konstigt då de individuella betygen egentligen inte är hemska, men som en enhet har man misslyckats fatalt. Många gånger har motståndare kommit i full fart i attacker där våra fyra centrala pjäser lunkat hemåt nära offensivt straffområde. Undantaget är Marchisio som alltid springer lungorna ur sig - tyvärr ibland i ingenmansland. Det outtalade(?) budskapet "lagom framåt, lagom bakåt" har inte gynnat oss, utan ofta verkar hela mittfältet komma till varenda situation på halvdistans.
- Anfallare 6:
Svårbedömt. Ömsom vin, ömsom vatten. Även om vi inte varit seriens målgladaste lag under säsongen så är det ändå inte här skon klämt. Problemen har varit på den bakre halvan. Stora plus till Matri och Quagliarella för varsin halvsäsong. Del Piero har sin vana trogen varit avgörande många gånger trots att åldern onekligen ligger honom i fatet. Amauri och Iaquinta må ha mer att ge, men Juventus är inte klubben för dem.
- Tränare 4.5:
Jag vet att många anser det vara fel att skuldbelägga tränaren på ett sådant här sätt, därför vill jag understryka att Delneri är en av många syndare. Faktum kvarstår dock att spelet många gånger varit totalt obefintligt. Vi har släppt in ungefär sexhundra miljarder skitmål på att spelarna springer omkring som yra höns. Det enda alla verkar säkra på där bak är att det var någon annans fel. Vår offensiva mästerplan sades inför säsongen vara ett snabbt kantspel. Trots detta har vi genom större delen av säsongen spelat med den i grunden ganska defensivt inriktade Marchisio till vänster, uppbackad av Chiellini och Sörensen längst bak. Då har man lagt lite krokben för sig själv.
Krydda detta med att vi många gånger tagit ledningen mot betydligt mindre klubbar, men bjudit in dem i matchen i slutändan antingen förlorat poäng eller hela matchen. Nej, Delneri - du verkar vara en sympatisk herre, du har tagit uppsägningen med förståelse och jag önskar dig verkligen all lycka - men det lämpar sig nog bäst i en mindre klubb där inte pressen är så löjligt hård som i Juventus
