Bokslut 10/11: Milan
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Kaveh Golestani berättar om säsongen som ledde fram till Milans 18:e ligatitel.
– Hur har utfallet av mercaton, sommar plus vinter?
Milan satte ribban högt under sommarmercaton. När man till slut värvade Ibrahimovic passade Galliani på att hämta in ännu en present till fansen i form av Robinho. Stora pengar, trots att svensken kom för en förhållandevis liten slant. Det var tydligt att man ville starta ett nytt projekt och tänkte långsiktigt, och alla långsiktiga planer börjar med att ta över i ligaspelet. Boateng, Zlatan och Robinho gjorde en väl godkänd höst, och när skadekrisen slog till värvade man billigt och ytterst smart under januarifönstret. De spelare som anslöt då visade sig bli skillnaden under våren. Cassano räddade och vann poäng trots begränsad speltid och framför allt van Bommel gjorde den gamla Pirlo-rollen till sin egen med enastående insatser.
Således kan jag som Milan-supporter inte vara annat än supernöjd med mercaton. Gallianis intelligens, timing samt samarbete med pizzabagaren var skillnaden mellan scudetton och en tredjeplats.
– Säsongens spelare?
Det råder egentligen ingen tvekan om att Silva var den spelare som varit genomgående bäst. Han har dominerat mot allt och alla och varit den som gett stabilitet till Milans försvarsspel. När han fick spela delar av säsongen utan bästa vännen Nesta var han den självklara ledaren i försvaret, något som man kanske saknat föregående säsonger. Abbiati ska ha heder för en suverän insats, likaså Abate som växt ut till en högst kapabel högerback. Även Zlatans höst bör nämnas och målsumparen Robinho som varit jämn för första gången i sin karriär.
– Bästa från säsongen annars?
Det första mannen tänker på är vårderbyt. När det mesta talade emot Milan (Zlatans avstängning, formkurvan och skadebekymmer) så lyfte sig hela laget och körde över lillebror. Seedorf gjorde lite oväntat en monstermatch och Pato… ja han tog minst sagt för sig framför ögonen på sin kära Barbara. Andra minnesvärda moment är såklart Zlatans "hämnd" på Curva Nord i första mötet, integrationen av ynglingarna i A-truppen samt självklart firandet i sista matchen.
– Sämsta från säsongen?
Förlusten mot Juventus gjorde riktigt ont, men ingenting var lika illa som Milans första halvlek mot Tottenham. Det stillastående, initiativlösa och håglösa laget jag såg där förtjänade inte att spela i Champions League. Samtidigt som det visade sig vara bra för ligaspelet och ambitionen att vinna scudetton så förblir det en väldigt mörk kväll i minnet när man summerar säsongen. Dessutom ska vi inte glömma Zlatans två röda kort som kunder kostat oss dyrt samt vicekaptenen Gattusos psykbryt på Joe Jordan. Det hör varken hemma i Milan eller i fotbollen generellt.
– Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Jag har redan kritiserat beslutet att spela Seedorf som trequartista och det visade sig tydligt mot slutet var holländaren bör spela när han väl får spela. Ser man till matcher så kommer vi åter tillbaka till matchen mot Tottenham och rädslan och nervositeten som verkade ha skrämt livet ur hela laget.
– Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Självklart beror det väldigt mycket på mercaton. Milan verkar ha något stort på gång och satsar fullt ut på Champions League nästa år. Det ska bli väldigt intressant att se hur man klarar sig i det europeiska spelet, men även ligaspelet som kommer att bli ännu mer intressant än det var i år. Det kommer att bli en spännande säsong för alla Milanisti.
– Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Napoli-Lazio (4-3) i våras. Den som missade den matchen bör göra allt i sin makt för att se den. Jag önskar att alla som tycker att Serie A är en tråkig liga får se den matchen, för den hade verkligen allt – dramatik, kamp, fula mål, vackra mål, rött kort, straffspark, självmål, vändningar, kaos, ett horribelt bortdömt mål och ett hattrick. Jag får rysningar bara jag tänker på läktarbilderna när Cavani lobbade in segermålet.
Laget:
– Målvakter 8
Abbiatis säsong har varit oväntat bra och stundtals räddade han Milan från poängförlust. Han visade upp en stabilitet som Milan-fansen inte är bortskämda med och har varit landslagsklass. Även Amelia, trots några skakiga ingripanden, visade vad han kan – inte allra minst mot Udinese i sista matchen. Milan har ingenting att oroa sig för på målvaktsposten.
– Backlinje 8
Firma Thiago Silva och Nesta var dominanta säsongen igenom och när Yepes fick hoppa in gjorde han allt som oftast ett gediget arbete. Abate var även han fenomenal i princip säsongen igenom och hade det inte varit för megafloppen Sokratis samt det faktum att vi saknade en vänsterback av primaveraklass hade betyget varit betydligt högre. Sett till antal insläppta mål har hela försvaret gjort en lysande insats.
– Mittfält 6
Mittfältet var väldigt skadedrabbat under delar av säsongen vilket självklart hade en inverkan på prestationen. Vi hade bekymmer med både regista, mezz’ala och trequartistapositionen under säsongen men lyckligtvis nog aldrig samtidigt. Allegris val att spela med tre defensiva mittfältare vann många poäng samtidigt som valet att spela Seedorf som länk till anfallet gjorde att laget hamnade i knipa mer än en gång.
Med van Bommels ankomst förändrades balansen enormt och man fick den stabilitet, rutin och bollskicklighet som Allegris system krävde av en regista. Det finns en hel del att jobba med här, men man är på väldigt god väg. Notera att jag räknade in trequartistan här.
– Anfallare 7
Zlatans höst var som bekant alldeles utmärkt och kanske till och med avgörande för ligasegern. Dessutom tog Pato sitt ansvar när det behövdes samtidigt som Robinho hittade ett flyt i sitt spel (inte i avsluten). Cassano var avgörande trots sin övervikt och Inzaghi var helt enkelt Inzaghi innan han råkade ut för sin knäskada. Det negativa hittar vi självklart i Patos skador (igen) och formsvacka, Cassanos oförmåga att komma i form rent fysiskt, Zlatans missuppfattning om skillnaden på fotboll och kampsport samt Robinhos ineffektivitet framför mål.
– Tränare 8
Allegri ändrade på systemet Ancelotti använt sig av i åratal samt kamikazefotbollen Leonardo bjöd på och lyckades med små ändringar optimera systemet för materialet han hade till sitt förfogande. Han var inte främmande för att skola in nya ynglingar i truppen och vågade ta de svåra besluten när det krävdes. Glöm inte att publikfavoriten Pirlo fått lämna, likaså Berlusconis favorit Ronaldinho. Allegri ska ha all heder för sin första säsong med ett storlag som Milan och framtiden ser väldigt ljus ut för livornesen.
