Champions League-final!
Tänk om vi får se Buffon fullborda sin karriär i Berlin!
När det här skrivs har klockan passerat midnatt. Jag befinner mig i min älskade hemstad Umeå, och har promenerat runt centrum tre varv i ambitionen att lugna mig och försöka se ut som en helt normal medborgare. Det har gått sådär om jag ska vara ärlig.
Och rusig av eufori och sprit känner jag mig plötsligt ödmjuk och kärleksfull, och i ambitionen att bli en bättre människa börjar jag vilja ta tillbaka saker jag tidigare hävt ur mig i affekt. Den nya gallerian Utopia i centrala Umeå är faktiskt inte ”sinnessjukt ful” som jag tidigare påstått. Den är bara ful.
Och egentligen ”avskyr” jag inte Real Madrid. Jag tycker bara inte om dem nåt vidare. Och jag påminner mig själv om att man ska försöka vara ödmjuk när det går bra och försöka vara stolt och behålla sin självkänsla när det går dåligt, samtidigt som de poetiska stroferna från titellåten på senaste Charlie XCX-albumet ljuder i bakhuvudet (”Fuck you, sucker!”). Det är inte okomplicerat att gå till Champions League-final...
Matchen
Om jag ändå ska försöka vara en smula fokuserad, så känns det faktiskt skönt att kunna säga att Juventus vann dubbelmötet mot Real ”fair and square”. Över två matcher höll Juventus jämna steg med Real spelmässigt, och man skapade lika många tydliga målchanser. Faktiskt kunde (och borde) Marchisio eller Pogba ha avgjort matchen i god tid innan slutsignalen. Real fick en straff som åtminstone var tveksam (mitt ordval vid själva situationen var lite mer kraftfullt och kategoriskt), men Juventus tog sig tillbaka och jag tycker nog att min tveksamhet på förhand om balansen i Reals lag visade sig stämma. Titta gärna på Kroos agerande vid Juventus kvittering och fundera över om Vidal eller Marchisio hade uppträtt lika passivt. Real spelade i princip matchen med sex anfallsspelare, och att Juventus skulle göra mål kändes på förhand väldigt troligt.
Och för all del – det är inte alls självklart att betrakta Juventus som ett av Europas två bästa fotbollslag, bara för att man kvalificerat sig för CL-final. Men vi är nog topp-två i Europa vad gäller att slå Real Madrid iallafall, och det är minsann inte så illa.
Finalen
Sommaren 2006 blev Gianluigi Buffon världsmästare på Olympiastadion i Berlin. Med status som en av världens fem bästa fotbollsspelare (åtminstone) valde han därefter att stanna i ett Juventus under upplösning och att under en hel säsong resa runt till oglamorösa italienska småklubbar och spela Serie B-fotboll. I juni kan han fullborda sin karriär på samma arena i Berlin genom att få lyfta Champions League-pokalen som lagkapten och mästare. Det skulle kännas så otroligt rättvist och värdigt!
