Cigarettrök och falska illusioner
Redaktionen publicerar en gästkrönika angående tränare Sarri.
Som liten fick jag lära mig att tro på sagor, fabler, att tomten inte var min pappa, alver, troll och det goda slutet. Som, en tunn slöja av magi, som inte bara förför dig, utan skapar en målgång att springa mot, så skapade jag mig en preferens i livet. Kanske är det så, att fotboll, bara är ett tidsfördriv för mig, något för mig att socialisera med, möjligheten att kasta några ord med sina vänner, bröder, systrar, ja de som ovillkorligt kommit att älska det vi idag kallar fotboll. Igår blev det officiellt att "min" gamle tränare Maurizio Sarri, byter klubblag mot våra största antagonister och rivalers tröja. Du Sarri, jag kom att älska dig, din envishet, ja till och med din bitterhet där du manipulerade våra usla spelare att vara bättre än dem var, det var vackert. Det där långfingret som du körde upp mot din nuvarande arbetsgivare för något år sedan, ja det långfingret mätte för mig miltals meter längre än alla trofeer som Juventus staplat på hög de senaste åren. Du kommer fortsättningsvis röka tusen paket cigaretter varje match, men när röken skingrats från din mun, så har jag redan asfalterat min tro om dig som en mytisk riddarfigur i kampen mot etablissemanget och våra rivaler. Du är, och förblir en illusion som inte var på riktigt. Min obotliga romans till Napoli kommer att fortsätta, jag stannar kvar i ett lag som med största sannolikhet inte vinner något framåt heller. Stapplande, men inte nedgrävd, konstaterar jag, att sagor fortfarande är på riktigt. Ibland, behöver man bara skriva om ett litet stycke och stryka några karaktärer från något trött kapitel för att man ska våga vara troende igen.
//MeLiX (melteofil på Instagram)