CL: Inför AS Roma – FC Sjachtar Donetsk: Dags för åttondelsfinal i Rom
Dags för en oförglömlig kväll i den vackraste av klubblagsturneringar?

CL: Inför AS Roma – FC Sjachtar Donetsk: Dags för åttondelsfinal i Rom

Oglamorösa men otäckt duktiga mullvadar gästar Olimpicos gräsmatta – det kan visa sig bli allt annat än en munsbit för formsvaga vargar.

När den lilla bollen fiskades upp ur urnan, klövs på mitten och blottade en pappersremsa som avslöjade att Sjachtar från Donetsk skulle stå för motståndet så var det nog många Romasupportrar som instinktivt drog en lättnadens suck; Roma slapp trots allt möta Real Madrid, Barcelona, Manchester United eller Chelsea. Men många drabbades nog även snart av en annan insikt: Om man ska åka ut ur Champions League så vill man banne mig inte göra det på stäppen i östra Ukraina.
 
Att lottas mot exempelvis Manchester United eller Real Madrid hade förmodligen försämrat Romas chanser att avancera i turneringen något, men det hade garanterat gjort åttondelsfinalerna till en oförglömlig upplevelse. Att möta Real på Santiago Bernabéu väcker underbara minnen till liv. Att möta United på Old Trafford skickar suicidala impulser likt elchocker genom kroppen. Att möta FC Sjachtar på Donbass Arena… väcker väl mest ångest.
 
Alla fotbollsintresserade känner naturligtvis till FC Sjachtar vid det här laget. De har deltagit i Champions Leagues gruppspel sex gånger under de senaste tio åren och 2009 vann man dessutom Uefacupen. På hemmaplan har man vunnit ligan fem gånger under 2000-talet och slutat tvåa de resterande åren. Ändå är laget knappast någon publikmagnet utanför Ukraina; de fotbollsfans i Västeuropa som kan nämna fem spelare i laget ryms förmodligen i en bubbelpool. Sjachtar, Mullvadarna från Donetsk, är helt enkelt oglamorösa – och fruktansvärt bra. En mardrömsmotståndare i min bok.
 
Läget i Roma
Korta versionen: Allt annat än positivt. Den något längre: Efter juluppehållet startade Roma mycket lovande och laget noterades för fem segrar, exempelvis mot Lazio och Juventus, och förlorade bara bortamatchen mot Sampdoria. Man briljerade kanske inte spelmässigt, men på det hela taget såg allting ganska lovande ut. Sedan kom februari. Roma – Brescia: 1-1. Inter – Roma: 5-3. Roma – Napoli: 0-2. Ridå. Alla förhoppningar om att blanda sig i titelstriden stendöda. Alla farhågor om en klubb i kris pånyttfödda.
 
Ovanpå detta kan läggas den utdragna ägarfrågan som leder till utdragna och oklara kontraktsfrågor, samt att vår eviga klippa Francesco Totti har börjat vittra i kanterna och hamnat på bänken, vilket tycks ha lett till ett desillusionerat omklädningsrum. Simone Perrotta suckade uppgivet efter matchen mot Napoli och konstaterade enligt football-italia.net att: ”Som alla kunde se så var vår inställning inte den bästa.” Sedan gläntade han på en mörk källardörr då han tillstod att det fanns ”allvarliga problem” i laget. ”Jag tror att alla vet vilka problem det är,” fortsatte han. ”Vi befinner oss i en process som har dragit ut på tiden. Men ägandefrågan i sig är inte problemet, även om det i svåra tider som dessa skulle hjälpa att ha hela klubben bakom oss.” Sedan, som om han kom på sig själv, blev han lite kryptisk och ville inte närmare precisera vilka dessa allvarliga problem skulle vara. ”Jag vill inte berätta vilka problem det är. Det jag kan säga är att det faktum att vi inte vann scudetton förra säsongen tog ifrån oss en del av vår entusiasm. I och med denna förlust [mot Napoli] så kan vi helt sluta prata om en förstaplats i år. Istället måste vi fokusera på att sluta bland de fyra bästa så att vi kvalificerar oss för Champions League.”    
 
Intrycket man får av den gamla slitvargens utspel är ett av uppgivenhet. Dessutom leder det till fler frågor än svar. Är det petningen av Totti som är problemet? Är det fjolårets förlorade scudetto? Är det insikten av att det kanske inte blir någon fler scudetto som har drabbat några av de ärrade veteranerna? Är det en osäkerhet kring enskilda spelares framtid i klubben som går att koppla till nya ägare med nya finansiella muskler? Kanske är det allt på en gång. Själv önskar jag bara att spelarna orkar fokusera på att spela fotboll och lämnar osäkerheten över framtiden till oss supportrar. Vi har ju trots allt svart bälte i den grenen.
 
Det talas ofta om att fotbollsklubbar befinner sig i identitetskriser. Ska man tro det man läser i media så lider var och varannan klubb av någon form av personlighetsklyvning nu för tiden. Kan det vara vad som har drabbat Roma? Francesco Totti på bänken. Claudio Catenaccio vid rodret. Nya ägare. En gammal hederlig identitetskris helt enkelt? Nja, krisen är väl i Romas fall snarast en del av själva identiteten. Krisen är liksom inkorporerad i klubbemblemet. Roma torde således vara impregnerat mot sådant tjafs – vi har sett värre.
 
Nåväl, läget i klubben är förvisso allt annat än idealiskt inför onsdagens match. Och idag (måndag) kom det dessutom rapporter om en influensadrabbad Vucinic, en halvskadad Borriello och en fotskadad Julio Sergio. Bara den senare är dock utesluten från spel, än så länge. Det är även Pizarro, Adriano och Rosi.
 
Möjlig startelva, 4-3-1-2:
Doni/Lobont
Cassetti, Mexes, Burdisso, Riise
Simplicio, De Rossi, Perrotta
Menez
Totti, Vucinic
Kommentar: Målvaktsfrågan känns oerhört svår att spekulera i. Juans svaga insats mot Napoli ligger honom i fatet och riskerar att förpassa honom till bänken. Detsamma gäller Taddei som blev utbytt i halvtid. Möjligen kan Brighi dammas av och ersätta Simplicio för en tydligare defensiv balans. Uppställningen kan, beroende på matchbild, säkert komma att se ut som en 4-4-2, men om Vucinics influensa inte blir värre så hoppas jag att vi får se den gamla beprövade MTV-tridenten. Kanske är jag naiv som en comebackande Forsberg, men jag kan inte låta bli att måla upp ett scenario där Totti återigen leder laget med beslutsamhet och genialitet. Han måste rimligen brinna av uppdämd revanschlusta och spelglädje. Tänk om onsdagens Champions League-kväll blir Tottis kväll. Ingen skulle vara gladare än jag – utom möjligen Kaptenen själv.
 
Läget i Sjachtar Donetsk
Sjachtars form är något svår att fastställa av den enkla anledningen att den ukrainska ligan gör ett vinteruppehåll på hela tre månader(!). Detta innebär att laget inte har spelat en tävlingsmatch sedan den åttonde december då man i den sista gruppspelsmatchen i Champions League besegrade SC Braga med två mål mot noll och på så vis säkrade en imponerande förstaplats i grupp H före Arsenal.
 
Deras facit under den senaste säsongen är ingen munter läsning för Romasupportrar: Av de nitton ligamatcherna laget spelade fram till årsskiftet så vann man sjutton och förlorade bara en, vilket gav en målskillnad på 38–7. Det blir värre. Under hela kalenderåret 2010 så förlorade laget endast fyra matcher: en i ligan, en i inhemska cupen, borta mot Arsenal i Champions League, och för precis ett år sedan så blev man utslagna ur Europa League efter förlust borta mot Fulham. (Då krävdes det dessutom en makalös prestation av Bobby Zamora för att besegra ukrainarna, som kan ses här.) Dessutom så är Arsenal det enda laget som lyckades göra mål på Sjachtar under deras färd mot morgondagens drabbning.
 
Roma ställs alltså mot ett lag som knappt vet hur det känns att förlora. Lagets framgång bygger enligt rutinerade och italienbekante tränaren Mircea Lucesco på ungdomlig entusiasm, stor rörlighet, individuell skicklighet samt en stark defensiv organisation i grunden. När man tittar på truppen så kan man, lätt tillspetsat, konstatera att den defensiva grunden är ukrainsk medan den individuella skickligheten är brasiliansk. Sjachtar har hela åtta spelare med rötterna i Brasilien och i stort sett alla är offensiva vapen som Roma måste se upp för.
 
Jadson, 27, används ofta som en central offensiv mittfältare och hans individuella skicklighet och framgångar under det senaste året medförde att han gjorde brasiliansk landslagsdebut i förlustmatchen mot Frankrike häromsistens. 2009 var det han som i 97 minuten sköt hem UEFA Cup-titeln till Donetsk. Mål i finalen mot Werder Bremen gjorde även Luiz Adriano, 23. En mycket användbar targetspelare som kombinerar fysisk styrka med en fin teknik. Adrianos främsta konkurrent om anfallsplatsen är den förre Arsenalspelaren Eduardo som säkerligen inte kräver något ytterligare presentation, vad han är kapabel till vet vi alla.
 
Farligast av dem alla är kanske ändå blott 20-åriga Douglas Costa. För något år sedan utnämnde självaste Sir Alex Ferguson honom till ”den bästa unga spelaren i Sydamerika.” Trots detta så lockades alltså Costa, något oväntat, till Ukraina av truppens övriga brassar som menade att det var en utomordentlig möjlighet att få tillhöra en klubb som hade det uttalade målet att etablera sig i Europas absoluta toppskikt. Den unga brassen hade vissa svårigheter att acklimatisera sig under sina första månader i laget, men har sedan blommat ut allt mer. När han spelar på toppen av sin förmåga är han med sin kvickhet och teknik ett ständigt orosmoment som älskar att bryta in från höger för att med sin känsliga vänsterfot komma till avslut. Som grädde på moset är han en utmärkt frisparksskytt vilket gör honom till ett hot på fasta situationer.  
 
Taktik och startelva
Mircea Lucesco är en tränare med en uttalat anfallsglad filosofi, och inför matchen mot Roma så framhåller han framförallt lagets offensiva kvaliteter som nyckeln till framgång. Fritt översatt så säger han ungefär följande inför matchen enligt Sjachtars hemsida: ”Roma är mitt inne i sin säsong och har ångan uppe, vilket kan vara en fördel för dem. Dessutom är de flesta spelarna 28 till 30 år gamla vilket gör att de är rutinerade och vana vid avgörande matcher på den här nivån. Med spelare som Menez, Vucinic, Totti och Borriello så har de fyra spelare som alla kan avgöra en match på egen hand. Vår fördel är istället vår ungdomliga entusiasm samt att alla våra offensiva spelare är så explosiva. Jag vill understryka deras tekniska kvaliteter; de kan slå sin motståndare i man-mot-man-spelet vilket skapar numerära överlägen i anfallen. Och, kanske viktigast av allt, så tillåter vår teknik oss att kontrollera bollen och därigenom matchtempot. Det vi främst måste se upp med är Romas kontringar som de är duktiga på att utnyttja.”
 
Kontringarna som Lucesco vänligt varnar för har dessvärre i mina ögon lyst endast med sin frånvaro på senare tid och är väl ingenting som bör ge Sjachtar skrämselhicka direkt. Men det tycks alltså som om laget kommer till Olimpico för att bjuda upp till dans. De tänker spela sitt eget offensiva spel och jag hoppas verkligen att Roma är med på noterna, annars kan det bli åka av.
 
Den förmodade startelvan, 4-2-3-1:
Andriy Patov
Rat, Rakitskiy, Chygrunskiy, Srna
Stepanenko, Hübschman
William, Jadson, Douglas Costa
Luiz Adriano
Kommentar: Bakom en brasiliansk fyrklöver av fantasi väntar en hård kärna av ukrainsk granit. Barcelonabekante Chygrunskiy hade kanske inte sitt livs bästa tid på Camp Nou, men åter hemma i Sjachtar så är han en försvarsgeneral av hög klass. Den kroatiske landslagsmannen Darijo Srna är väl närmast för bra för att spela i Sjachtar. Han är lagkapten både i landslaget och i klubben och kan spela både yttermittfältare och ytterback. Har en otäck förmåga att producera mål och var exempelvis den spelaren som med sina två mål såg till att Sverige noterade dubbla 1-0 förluster mot Kroatien i kvalspelet till VM 2006.
 
Morgondagens åttondelsfinal i den vackraste av klubbturneringar blir allt annat än lätt, så mycket står alltså klart. Men i grund och botten så ska faktiskt Roma ha ett bättre lag än Sjachtar och bör kunna ta sig samman och prestera en fin fotbollsmatch. Må det räcka till seger. När allt kommer omkring så är det ju sådana här kvällar som både spelare och fans lever för!
 
Avspark: 16 februari, 20:45. Plats: Stadio Olimpico, Rom. Domare: Olegário Benquerença, Bertino Miranda och João Santos, från Portugal. Matchen visas på: TV10, sändningen startar 20:00.

Jocke Johansson2011-02-15 20:30:00
Author

Fler artiklar om Roma