CL: Napoli 2-1 Manchester City: Världens bästa underdogs
Napoli tog det sista halmstrået och besegrade ett lätt chockat Manchester City på ett kokande San Paolo.
Jag skulle kunna raljera om hur passion slog pengar, men det hade varit en diss mot de City-polare jag har.
Jag skulle kunna peka finger mot s k journalister och experter som sedan tidigare dömt ut Napoli socialt och sportsligt, men det hade varit att sänka sig till samma nivå.
Jag skulle också kunna skriva en helt vanligt matchrapport alá Solonapoli, men det tänker jag inte göra.
Napoli har hittills i sin Champions League debut stått för en formidabel insats. Laget som inte existerade för dryga 7 år sedan är idag i fotbollens finrum.
De som såg matchen igår kan ju helt ärligt inte hitta någon som helst jämförelse i fotbollseuropa. Tyskland i all ära med deras helhylle-fans (inte riktigt för de som inte blundar) men som stämningen varit i samtliga Champions League matcher på San Paolo så finns det ingen jämförelse.
Jag var tämligen säker på att Napoli skulle vinna igår. Och detta säger jag inte för att vara kaxig utanför att jag känner mitt Napoli. Om City är England och Manchesters underdog så är Napoli Italien och världens underdog. Fotbollslaget Napoli är inget undantag. Bespottad av de flesta och laget jämförs med kolera och utsätts ständigt för rasism främst från Italiens (icke-existerande enligt vissa) högercurvor. Bakar man ihop detta får du en smältdeg som inte ens allas vår pizzabagare kan bemästra själv.
Men, när allt står på spel då ska det mycket till för att Napoli inte ska gå hem med victorian. Och gårdagskvällens utgångsläge var inget undantag. Napoli var tvunget att vinna för att ens ha en chans till avancemang.
Balotelli och den underbara Silva i all ära men när Lavezzi är på det humöret han va igår så är han min favoritspelare i detta galna ojämna s.k. klubblag. Tänk om han kunde göra mål också?
Lägg därtill en strålande insats (igen) av vår pirat De Sanctis och en återuppväckt matador så kunde inte ens kanske just nu ett av världens bästa lag få underdogsens underdog på fall.
I efterhand så här så kan man gräma sig lite att det inte blev mer. Hamsík hade ett skott i stolpen och Maggio borde kanske förvaltat sin chans något bättre. Men oavsett om matchen slutade 2-1 eller hade kunnat sluta 4-2 så fastslår gårdagens resultat det Napoli jag känner.
Atalanta står på tur och jag kan lova er att vi kommer att få se ett helt annat Napoli på lördag. Ett mindre motiverat och lojt Napoli men ack så älskvärt ändå. För det är denna oändliga soppa av glädje och tragik som förstärker mystiken kring världens bästa underdogs.
Låt oss njuta nu för på lördag är det ”back to reality” igen och ett kärt återseende med German Denis.
Gårdagens lag:
Napoli: De Sanctis, Campagnaro, Cannavaro, Aronica, Maggio, Gargano, Inler (14' st Dzemaili), Dossena (44' st Fernandez), Hamsik, Lavezzi, Cavani (38' st Pandev). A disp. Rosati, Grava, Santana, Mascara. All. Mazzarri
Manchester City: Hart, Zabaleta (41' st Johnson), Kompany, Lescott, Kolarov, Silva, de Jong (26' st Nasri), Tourè, Milner, Balotelli, Dzeko (37' st Aguero). A disp. Pantilimon, Savic, Barry, Clichy. All. Mancini
Arbitro: Skomina (Slovenia)
Marcatore: 17' pt Cavani, 33' pt Balotelli, 4' st Cavani
Note: ammoniti Balotelli, Silva, Kolarov
