CL: Roma - Bayern München 3-2
Det som i halvtid såg ut att bli säsongens första konkreta fiasko blev istället lagets 100a seger i Europa - och en av de allra viktigaste.
Roma har i år haft sin sämsta säsongsinledning på flera decennier. Det var inte många som efter katastrofmatchen hemma mot Basel såg Roma ens i Europa League efter juluppehållet eller inblandad i kampen om Champions Leagueplatserna. Många - inklusive mig själv - trodde nog att Ranieris tid vid rodret hade kommit till sitt slut. Förvånansvärt hur underbart det kan vara att ha fel.
Vi har under de senaste veckorna fått njuta av ett Roma med mycket bollinnehav och självförtroende - minns den(om än ineffektiva) utrullningen av Juventus i Turin under första halvlek. Det var så man inte trodde sina ögon. Och det spelet har varit konsekvent för de segrar som laget radat upp de senaste veckorna exempelvis mot Udinese och Fiorentina. Samtidigt visste man att Bayern München kom med ett skadadrabbat lag som dessutom redan vunnit gruppen; nog skulle man kunna klara av att slå förra årets finalister då? En annan fråga som man blygt ställde sig var: om nu Roma spelat så bra i ligan, hur står sig det här återuppståndna laget ute i stora Europa? Skulle vi kunna få en övertygande seger mot ett sådant trots avbräcken starkt lag?
Romas första halvlek påminde dock om bortamatchen i München inte bara sett till resultatet - 0-2 - utan även om attityden i den matchen. Fegheten. Karaktärslösheten. Ranieri har fått mycket kritik av spelare, media och tifosi på grund av den alltför defensiva inställningen i just den matchen. Vidare har Ranieri stått fast vid att laget då stått för en bra insats. Mittfältet saknade sting. En för dagen svag Brighi kämpade inte till sig bollar på samma sätt som vi är vana att se honom. Samtidigt har Riise inte riktigt kommit tillbaks till sina fulla kapacitet ännu, och hans samarbete med Greco på vänsterkanten var väldigt instabil, mycket på grund av det tidiga gula kortet formstarke Greco fått sig tilldelat i början på matchen. Den ännu mer formstarke Gómez satte bägge chanser som erbjöds, samtidigt så ägde Bayern München hela mittfältet, och Romas effektlösa spelidé var huvudsakligen långa bollar på Borriello. Trots detta så tvingades den orutinerade målvakten till två - eh, Kraftfulla räddningar i första halvlek. När spanska domaren Mallenco blåste av första halvlek stod det även klart att Basel ledde mot Cluj borta. Samtidigt då som Roma låg under med två mål hemma på Olimpico. Champions League-äventyret kändes över.
Men i andra halvlek så var det som om laget en gång för alla bestämde sig för att lägga den skrala säsongsinledningen bakom sig. Menez, som under första halvlek symboliskt nog mest skapat problem för det egna laget (hans stod till exempel för assisten till Gómez andra mål) började istället skapa problem för motståndrna. När han tog bollen på egen planhalva och stod för en 80meterskontring förbi stillastående tyskar och serverade Borriello, som trots att han föll, lyckades sätta 1-2 i nät, höjdes nog mångas stora förväntningar - och kärlek - till honom ännu mer. Detta mål satte Borriello med sin i vanliga fall helt meningslösa högra fot. Roma insåg att det visst gick att såra stora starka Bayern. Laget fortsatte att aggressivt kämpa till sig bollar, Menez fortsatte skapa chanser, Kraft fortsatte att storspela. Totti kom in och Ranieri höll sitt löfte: om Roma låg under så skulle Menez, Vucinic, Totti och Borriello få spela samtidigt. Vad vi även såg var en återgång till det inte alltför fjärran spelade, och älskade, 4-2-3-1-system där Borriello fick understöd av de tre övriga genierna i anfallet. Men slutligen var det inte dessa som stod för det viktiga kvitteringsmålet. Vucinic hittade visserligen Riise med en genial passning som norrmannen i sin tur skickade in i straffområde där en framrusande Daniele De Rossi kunde sätta bollen i mål. Inte långt senare fälldes Borriello Kraftigt i straffområdet efter att ännu en genial Tottipassning hade friställt honom med målvakten. För de som inte vågade titta när straffen slogs(jag har sett repriser) så kan jag berätta att det är Tottis numera patenterade VM-2006-straff som åter igen målvakten var nära att ta som slogs. Men det är av akademiskt betydelse. Nu ska man plocka en poäng i Rumänien mot ett redan avhängt Cluj - och den poängen "behövs" endast om Basel skulle vinna sin match borta i München. Oddsen för ett avancemang just nu ger 1,01 gånger pengarna i Italien. Nog sagt.
Roma visade igår en karaktär man sällan skådat. Vidare mönstrade Ranieri upp en modig men inte dumdristig laguppställning i andra halvlek som man aldrig sett honom göra tidigare. I slutet på första halvlek ville man helst att eländet skulle ta slut. Underbart att inte spelarna - eller Curva Sud - vek ner sig på samma sätt som ens humör framför tv-soffan. "Vi kan inte längre gömma oss", sa Il Capitano efter segern "vi är ett lag att räkna med, även i Europa". Amen.
Vill ni återupplive härligheten finns highlights här.
FORZA ROMA!!
Roma: Julio Sergio; Cassetti, N Burdisso, Mexes, Riise; Greco (Simplicio 46), De Rossi, Brighi (Totti 74); Menez; Borriello, Vucinic (Pizarro 81)
Bayern Munich: Kraft; Lahm, Van Buyten, Demichelis, Pranjic; Ottl, Tymoshchuk; Muller (Contento 73), Kroos, Ribery (Hamit Altintop 77); Gomez
*Betyder "jag är så het" på franska. Det stämmer bra det, fortsätt svalka dig Mexes!
