Con te partiro
Det här var min sista text för Lazio-redaktionen på ett tag, kanske förevigt. Hösten 2010 var för mig en av de jobbigaste arbetsperioderna under mitt korta liv, jag skulle få ihop skolan med styrelsearbete, en redaktörs tjänst samt extrajobb och slutligen svenskafans. Att få ihop alla dessa åtaganden samt ta hand om sitt eget välbefinnande var bitvis väldigt svårt. Det var rättare sagt omöjligt. Under julen som gick rannsakade jag mig själv ordentligt och insåg att jag var tvungen att skära i mina åtagande för att inte hamna på dårhuset. Vilket innebär att jag kommer sluta som skribent för Lazio-redaktionen. Det känns naturligtvis fruktansvärt tråkigt och jag har våndats rejält över detta beslut då det dels handlar om klubben jag älskar men också skrivandet i sig. Det som känns värst är att det är helt självförvållat och kunde ha undvikits men ibland är man så fruktansvärt naiv och tror att man är stålmannen vilket i mitt fall inte stämde.
Jag vill främst tacka alla läsare och alla på forumet som har givit mig inspiration. Utan er hade jag stängt butiken för länge sedan. Jag vill även tacka människorna på Lazio-redaktionen under mina år: Robin, Björn, Gustav, Jacob, Jimmy, Jesper och Konrad. Tack för bra och alltid läsvärda texter!
Jag hoppas vi någon dag ses på Olimpico, hemmet för världens finaste och stoltaste klubb – S.S. Lazio!
Non mollare mai!
