Confermato 442?
Lazio har återvänt till målformen och en vinnande stil med den klassiska 442-formationen. Men är allt frid och fröjd? Dags att analysera det senaste receptet för vårt Lazio.
Visserligen kan man säga att formationer mest är en lek med siffror, men det går ändå enligt mig att se hur vårt ”nya” sätt att spela får en betydelse för sättet att spela och inte minst för specifika spelare.
Klose har som sagt de tre senaste matcherna fått sällskap uppe på topp av Floccari. I den första matchen mot Bologna exploderade målskyttet och tysken stod för hela fem mål. Men det ska sägas att Bologna var darrigt försvarsmässigt och efter det första målet gick luften ur laget. Dessförinnan var Lazio ingen spännande syn.
En 442-formation ger oss möjlighet att lättare få upp bollen i anfallet och Klose får en lekkamrat att kombinera med. Tysken blir inte lika enkelt isolerad som tidigare och en spelare som Floccari får speltid och möjlighet att bygga på självförtroendet. Det ger en ökad möjlighet till rotation i truppen på de anfallare som finns att tillgå och kanske kan innebära att vi inte blir lika beroende av Kloses dagsform framöver.
Den nya formationen har även gett en spelare som Candreva ännu mer utrymme att operera från sin högerkant. Med en extra anfallare där framme försvinner en del av bevakningen och Candreva får möjlighet att komma i farliga löpningar bakom backlinjen. Candreva har varit Lazios mest formstarke spelare sedan en tid tillbaka, även om hans beslutsfattande ibland får mig att skrika rakt ut.
I den efterföljande matchen satte dock Inter och främst Kovacic fingret på vad den klassiska formationen också ger oss. Ett utsatt och blottat mittfält som motståndet enkelt kan spela sig förbi i frånvaro av en minskad press på bollhållaren. Detta kräver en större aggressivitet från mittbackarna som måste stöta upp högre upp i banan för att stoppa de djupa bollarna förbi mittfältet.
Vidare bör man betänka vad som händer med en spelare som Hernanes när han tvingas arbeta så mycket defensivt. Hernanes avlossade förvisso en kanon i matchen mot Bologna ,men har i övrigt varit mycket anonym under dessa tre matcher. I en mittfältstrio och med Ledesma som tryggt ankare bakom, får Hernanes mer utrymme att kliva upp i banan. Där Hernanes tidigare klev fram med sitt patenterade flytande steg är det istället Floccari som kommer ner för att möta uppspelen.
Hernanes fungerar i en tillbakadragen registaroll, men han måste få utrymme att visa sina kvalitéer. Om han tvingas till alltför mycket defensivt slit förlorar Hernanes den energi som behövs för att visa att han är en klasspelare. Om han inte har utrymme att komma i offensiva löpningar och farliga skottlägen har vi ingen nytta av honom. Vi kastar även bort hans talang. Då vore det bättre att sälja honom för en dyr peng och investera i en mer defensivt slipad tvåvägsspelare som exempelvis Cagliaris Nainggolan eller Tares älskling Granit Xhaka.
Men var och en får ha sin syn på Lazios nya uppställning. Vissa kanske ser mig som en negativ jäkel. Men jag är oroad att vi riskerar att bli straffade om vi inte betänker dess sårbarhet. Vi måste även utnyttja de klasspelare som vi har att tillgå på bästa sätt om vi ska bli framgångsrika på lång sikt. Därmed har jag svårt att ryckas med, trots att jag är laziale.
