Dags att göra tak i saken?
Frågan om lönetak har åter aktualiserats i och med förändringarna i Serie B nästa säsong. Därmed är det dags att se över argumenten.
Som ni säkert känner till kommer Serie B från och med nästa säsong att införa lönetak, där spelarna som max, inkluderat bonusar, kan tjäna 300 000 euro/år. Spelarna har givetvis protesterat och hävdat att detta riskerar att urholka konkurrensen. De menar att det också skulle innebära en orättvis nackdel för vissa klubbar.
Den stora invändningen mot att införa lönetak generellt är att det egentligen inte är någon utöver förbundsmänniskor och vissa supportrar som vill se en sådan utveckling. Spelarna själva vill det definitivt inte. Presidenter i klubbar med sämre ekonomi har givetsvis sina skäl för intresset. Om man vidare jämför med skapandet av detta i exempelvis NHL, har man i de europeiska fotbollsligorna och klubbarna en helt annan historia att ta hänsyn till. I fallet NHL gick det att skapa en liga med förutsättningar som dess deltagare fick anpassa sig till om de ville vara med.
Maktbalansen i fotbollen ser annorlunda ut och mäktiga rika klubbar skulle säkerligen återigen skramla med vapnen om en ny egen liga om någon kom och förklarade att de inte fick driva sina klubbar hur de vill. De är nämligen inte särskilt beredda att ge avkall på den fördel som deras vinstinbringande historia har fört med sig. En lönetaksbaserad fotboll skulle göra det svårt att hålla sig med ett stjärngalleri likt det vi ser idag i exempelvis Real Madrid och Manchester City. Det finns säkert även de supportrar som inte skulle gilla den tanken om man betraktar fotboll utifån ett underhållningsvärde.
Argument för ett lönetak är ju annars att löneutvecklingen den senaste tiden har skenat iväg något kolossalt, samt att många av klubbarna lever på pengar de inte har eller kan införskaffa själva (uppköp från shejker osv.).
Inställningen till denna fråga avgörs ju säkert av i vilken ände av näringskedjan man som supporter och klubb befinner sig. Det går att anta att supportrar till Juventus och Bologna har olika utgångspunkter. Som laziale och med klubbens begränsade ekonomi är det enkelt att vara för en utjämnad liga där denna inte blir en lika avgörande faktor.
Men med den bristande legitimtet som finns för lönetak bland klubbar och ägare, är risken stor att man kommer att göra allt för att kringgå strukturen och regelverket. Precis som det befaras gällande Financial Fair Play med orimliga sponsoravtal och hemliga konton. Vi kan riskera att föra klubbarnas ekonomi ännu mer ut i det fördolda med en reglering i form av lönetak. Vi har ju även sett NHL-splare med typ trettioåriga kontrakt för att sprida ut lönen.
En anpassning till lönetak innebär att stjärnspelarna kommer att tjäna mindre, vilket även skulle få till följd att trupp- och komplementspelare får gå ner ytterligare i lön. En tillhörande maxbudget för lönekostnader skulle vidare kunna innebära att vissa spelare som idag kan tjäna pengar på sin fotboll skulle få det svårare att finna en arbetsgivare. Dessa spelare är ofta de som tack vare frikostigheten har kunnat försörja sig själva och de sina som ofta finns i en fattig del av världen. Fotbollen som en världsförsörjare kan kanske här få sig en betydande törn.
Dock är det givetvis så att det inte föreligger någon rättighet i att kunna tjäna miljoner på sitt fotbollsspelande, men deras roll som försörjare bör betänkas som på vilken annan arbetsmarknad som helst.
En liberal invändning till lönetak skulle säkert även vara varför man i just fotboll inte skulle vara tillåten att tjäna hur mycket pengar som helst. Det är lätt att peka på andra och undanta sig ansvaret för att vara den som bryter mönstret. En sådan utgångspunkt tar heller ingen hänsyn till huruvuda fotbollen likt andra delar av samhället också ska representera solidaritet och sundhet
Det går även att argumentera mot varför fotbollspelare ska få tjäna miljoner på det de gör i kontrast till andra samhällsfunktioner. Någon skulle dock säkert antyda att fotbollsspelare gör saker andra inte kan och därför ”har rätt” att tjäna mer pengar. Det är dock inte en samhällssyn som jag delar. Snarare står det för mycket av vad som är snedvridet med samhället idag.
Den stora vinsten av ett lönetak anses annars vara just jämlikheten och att man får mer lika förutsättningar klubbar emellan att locka till sig spelare. Det går därmed inte längre an att vissa klubbar i alla lägen kan komma med ett fett lönekuvert för att få stjärnorna till sig. Varje ekonomiskt beslut skulle behöva ske med hänsyn till den övriga truppen och inkludera ett mer långsiktigt ekonomiskt tänkande.
Lönetak skulle säkert även minska strömmen av spelarflyttar. Något som man dock ska ha klart för sig är att lönetaket (på lika villkor) bör gälla alla klubbar och ligor om det ska få någon vidare effekt. Annars blir det troligen en spelarflykt till det landet som inte går med på att införa lönetaket. Någon sådan diskussuion finns inte för närvarande och frågan är om det någonsin kommer att hamna på agendan.
Frågan kvarstår om man på nationell nivå i Italien bör ta ställning för en egen mer jämlik och solidarisk liga. I och med att de flesta utländska spelarna säkerligen skulle välja andra mer lukrativa ligor skulle det gynna den italienska talangutvecklingen, då fler italienska spelare skulle ta deras platser i truppen.
Men frågan är om det skulle innebära relativt unga och orutinerade spelartrupper där kvalitetsspelarna ändå försvinner från Italien.
Ett mer jämlikt och solidariskt Serie A skulle kunna innebära en ytterligare stolthet för oss som älskar den italienska fotbollen. En tydlig markering om att det inte går att hursomhelst frånkoppla fotbollen från den övriga samhällsutvecklingen och människors vardag. Men i ett internationellt perspektiv skulle våra klubbar få svårt att hävda sig på den stora scenen i en ojämn konkurrens.
Ett stort beslut onekligen, men frågan är vilken utveckling som slår i taket först?
