Därför blir Juventus mästare 2012!
"Anfall säljer biljetter. Försvar vinner titlar."
Juventus 2011-2012 är inte på något sätt det bästa av alla de lag som blivit mästare i Italien. Men kanske är man det minst dåliga.
Att avgöra mästerskapet utan förlust talar sitt tydliga språk, men jag tycker faktiskt att Juventus har imponerat mer än vad statistiken berättar om. Årets titel har inte vunnits på klassiskt vis genom att emellanåt spela dåligt, men vinna ändå. Faktum är ju att Juventus dominerat den absoluta merparten av matcherna fullständigt. Utdelningen i poäng har snarare varit i underkant sett till spelet. Jag kan på rak arm bara komma på en match - bortamötet mot Milan - där Juventus tydligt varit det sämre laget. Visst har vi några gånger klarat oss undan med bra resultat i matcher som varit jämna, till exempel höstens minnesvärda bortamöten mot Napoli och Lazio. Men majoriteten av Juventus många oavgjorda matcher har spelmässigt påmint om handboll, där våra motståndare lyckats ta poäng trots en skur av målchanser emot sig. Juventus lägstanivå under säsongen har varit snudd på svindlande (om man nu kan säga så om lägstanivåer).
Gårdagens match mot Cagliari var i mitt tycke en av säsongens sämre, men när man sammanfattar matchen har Juventus ändå gjort två mål och därtill haft tre-fyra riktigt bra målchanser. Cagliari hade inte någon (lite beroende på hur man definerar långskott utanför mål från 25 meter mot en välplacerad målvakt).
Anfall säljer biljetter. Försvar vinner titlar!
Uttrycket kommer egentligen från den amerikanska fotbollen, där man använder helt olika lag beroende på om man försvarar eller anfaller. Men det är väldigt relevant även i fotboll som spelas med rund boll (och med fötterna...).
Det beslut som kanske mer än något annat grundlade den här säsongens triumf fattades under förra vinterns transferfönster. Barzagli måste ses som en av Juventus bästa värvningar någonsin - i grunden en breddvärvning för i princip inga pengar alls, som klivit fram som serie A:s kanske bästa försvarare. När Conte sedan till sist entydigt tog ställning för en BBC-trebackslinje och defensivt orienterade yttermittfältare (Lichsteiner, Caceres och De Ceglie är ju ursprungligen försvarsspelare) så stängdes Juventus planhalva i princip helt. Jag läste två italienska tidningar efter 4-0-segern mot Roma och noterade att Buffon inte betygsasttes i någon av dem! Man konstaterade att matchen varit "en semesterkväll" och att det helt enkelt inte fanns någon spelmässig insats att bedöma. Egentligen är det slöseri att ställa en så fantastisk målvakt bakom ett så bra försvar. Faktum är ju att jag hade hållit nollan i många av Juventus matcher under våren.
Ändå bör det betonas hur stor del Buffon faktiskt har i den här titeln. Han har trots allt inte semestrat hela säsongen. Det som exempelvis ser ut som odramatiska hemmavinster med 3-0 och 2-0 mot Palermo respektive Inter hade kunnat bli oavgjorda målkalas om Juventus haft en normalbegåvad målvakt.
Slutligen har också mittfältstrion Marchisio-Vidal-Pirlo självklart spelat en viktig roll i Juventus fina defensiva spel. Juventus har ju säsongen igenom försvarat sig mot uppspel startade under stress och press, vilket i grunden är en ganska tacksam uppgift.
Juventus - nya Frankrike!
Säsongens Juventus påminner mycket om ett annat favoritlag för min del, Frankrikes världsmästare från 1998. Laget vann turneringen - och gjorde faktiskt flest mål av samtliga lag - trots att man inte hade en enda renodlad anfallsspelare av anständig klass. Juventus anfallsuppsättning är inte lika svag, men siffrorna talar ändå för sig själva:
Med en match kvar av säsongen har Zlatan Ibrahimovic gjort 28 mål - exakt lika många som Juventus tre bästa målskyttar (Matri, Marchisio och Vucinic) gjort tillsammans. Trots att Juventus lär ha haft bollen klart mest av alla lag under säsongen (och därmed också spelat mest anfallsspel av alla lag), så har Juventus bästa målskytt femton spelare framför sig i skytteligan.
Juventus vinner årets Scudetto med Europas överlägset bästa försvarsspel. Släpper man inte in fem mål mot Atalanta (vilket borde vara möjligt) sätter man dessutom ett svårslaget serie A-rekord i minst antal insläppta mål sedan 20-lagsserien infördes. Och egentligen sammanfattar helgens näst sista omgång hela säsongen ganska bra. Milan (Zlatan) och Juventus gör lika många mål. Men Milan släpper in fyra medan Buffon håller nollan utan att behöva göra en enda riktig räddning. Svårare än så är det egentligen inte att analysera serie A 2011-2012.
- - -
Till sist: I min matchrapport för en vecka sedan ifrågasatte jag efter Lichsteiners skallning mot Garcia varför vårdslöst spel med huvudet aldrig bestraffas med gula kort. Igår lämnade Lichsteiner själv planen på bår och i stödkrage efter en likadan, men ännu mer vårdslös och farlig, skallning. Gult kort? Rött kort...? Nej, skulle inte tro det.
