De andra: "Att börja göra affärer i Italien kan innebära en smärre chock"
De andra ger sin syn på amerikanarnas intåg i italiensk fotboll.
I artikelserien ”De andra” låter vi motståndarna ge sin på aktuella händelser. Den här gången har vi fokus på Tomas DiBenedetto och hans övertagande av Roma..
Veckans panel består av:
- Jesper Lindberg (Lazio, Romas lokalrivaler)
- Mikael Mansjö (Bologna, en klubb som varit nära utländskt övertagande)
- Cihan Dalaba (Parma, vars ägare Ghirardi hotat med att sälja klubben)
1) Skulle du vara beredd att låta din klubb säljas till utländska ägare enbart för att få en stark finansiär i ryggen?
Lindberg: En oerhört komplex fråga. Mitt favoritlag i England hette Chelsea förr om åren. Sedan kom Roman Abramovich med hur mycket pengar som helst, och även om Chelsea garanterat gick plus rent fansmässigt på den affären så kände åtminstone jag att klubben svek mig. Visserligen hade man värvat en del tidigare, men det blev en helt annan sak då. Chelsea skulle bara vinna titlar, man skulle vinna varje match och gjorde man det inte var allt katastrofalt dåligt. Spelare totalt utan anknytning eller känsla för klubben, som bara såg dignande lönekuvert, fick spela den roll som tidigare trotjänare och publikfavoriter som Dennis Wise och Gianfranco Zola haft tidigare. Om vi nu bortser från Lampard och Terry.
Om det för SS Lazio inneburit något liknande så hade jag tackat nej, om det vore mitt beslut. Visst vore det trevligt att få se Lazio vinna en Scudetto igen - men allvarligt talat hade jag nog hoppat av för längesedan om vi med oljepengar, oavsett om de kommer från Ryssland eller Arabemiraten, köpt ihop en splitterny elva med känslokalla utländska stjärnor som stått för bedriften. Det jag personligen vill se i Lazios fall är en elva bestående av 7-8 italienare, allra helst romare eller från regionen Lazio, kryddat med 3-4 riktigt bra utländska importer. Jag kanske lever i en ding ding värld som för länge sedan slutat existera, men jag väljer genuinitet, historia och en lokal anknytning före titlar, medgångssupportrar och pengar hundra gånger av hundra. Titlar är vad alla strävar mot, men det är absolut inte det viktigaste sett ur denna aspekt.
Samtidigt ska man inte döma ut DiBenedetto på en gång. Han har italienskt påbrå och kanske värnar om en stark italiensk prägel på Roma. Det får tiden utvisa.
Mansjö: Så länge klubben fortsätter att ha en lokal förankring i övriga avseenden spelar det i mina ögon mindre roll vad ägaren har för nationalitet.
Dalaba: Det absolut viktigaste om Parma skulle säljas till utländska ägare är vad den nya ägarens bakgrund är. Är han seriös? Vad har han för ambitioner? Hur stor är hans förmögenhet? Det känns som att dessa frågor är betydligt viktigare att få svar på än vilken nationalitet ägaren har. En italiensk ägare behöver nödvändigtvis inte innebära en garanti för att han är seriös. Bolognas ägarkaos med Sergio Porcedda i spetsen är ju om något, ett starkt bevis på detta.
2) Vad tror du ägarbytet kommer innebära för Roma, dels på lång sikt, men även under den närmaste framtiden?
Lindberg: En oerhört komplex fråga. Mitt favoritlag i England hette Chelsea förr om åren. Sedan kom Roman Abramovich med hur mycket pengar som helst, och även om Chelsea garanterat gick plus rent fansmässigt på den affären så kände åtminstone jag att klubben svek mig. Visserligen hade man värvat en del tidigare, men det blev en helt annan sak då. Chelsea skulle bara vinna titlar, man skulle vinna varje match och gjorde man det inte var allt katastrofalt dåligt. Spelare totalt utan anknytning eller känsla för klubben, som bara såg dignande lönekuvert, fick spela den roll som tidigare trotjänare och publikfavoriter som Dennis Wise och Gianfranco Zola haft tidigare. Om vi nu bortser från Lampard och Terry.
Om det för SS Lazio inneburit något liknande så hade jag tackat nej, om det vore mitt beslut. Visst vore det trevligt att få se Lazio vinna en Scudetto igen - men allvarligt talat hade jag nog hoppat av för längesedan om vi med oljepengar, oavsett om de kommer från Ryssland eller Arabemiraten, köpt ihop en splitterny elva med känslokalla utländska stjärnor som stått för bedriften. Det jag personligen vill se i Lazios fall är en elva bestående av 7-8 italienare, allra helst romare eller från regionen Lazio, kryddat med 3-4 riktigt bra utländska importer. Jag kanske lever i en ding ding värld som för länge sedan slutat existera, men jag väljer genuinitet, historia och en lokal anknytning före titlar, medgångssupportrar och pengar hundra gånger av hundra. Titlar är vad alla strävar mot, men det är absolut inte det viktigaste sett ur denna aspekt.
Samtidigt ska man inte döma ut DiBenedetto på en gång. Han har italienskt påbrå och kanske värnar om en stark italiensk prägel på Roma. Det får tiden utvisa.
Mansjö: Så länge klubben fortsätter att ha en lokal förankring i övriga avseenden spelar det i mina ögon mindre roll vad ägaren har för nationalitet.
Dalaba: Det absolut viktigaste om Parma skulle säljas till utländska ägare är vad den nya ägarens bakgrund är. Är han seriös? Vad har han för ambitioner? Hur stor är hans förmögenhet? Det känns som att dessa frågor är betydligt viktigare att få svar på än vilken nationalitet ägaren har. En italiensk ägare behöver nödvändigtvis inte innebära en garanti för att han är seriös. Bolognas ägarkaos med Sergio Porcedda i spetsen är ju om något, ett starkt bevis på detta.
2) Vad tror du ägarbytet kommer innebära för Roma, dels på lång sikt, men även under den närmaste framtiden?
Lindberg: Jag är inte särskilt insatt i DiBenedettos finanser, men jag utgår ifrån att han verkligen besitter den ekonomiska styrka som det pratas om - annat vore rent pajasaktigt. Detta innebär antagligen att han levererar tre-fyra riktigt tunga namn i sommar, och Roma har rent spelarmässigt goda förutsättningar att på allvar etablera sig som en storklubb i klass med Milanolagen framöver. På kort sikt kanske det blir lite mer oroligt än vanligt i Roma, även fast DiBenedetto utlovar guld och gröna skogar. Familjen Sensi har trots allt suttit vid makten väldigt länge, och traditionens makt är stor även i Italien. Klubben Roma visste vad man fick med Franco och Rosella, och fansen visste hur mycket klubben betydde för far och dotter. Med andra ord fanns en viss trygghet i det romerska kaoset. Törs man verkligen svälja allt som denne nye, oprövade ägare kommer dragandes med?
Mansjö: Omöjligt att svara på. Som vanligt läcker det ut storslagna planer när en ny ägare är på väg in (Tacopina, Taçi och Porcedda har ju som bekant lurat oss Bolognasupportrar varsin gång under de senaste åren), men vad som kommer att hända med Roma kan nog inte ens DiBenedetto svara på. Förändringar lär det dock bli och det ska bli mycket intressant att följa vad amerikanens övertagande för med sig.
Dalaba: Roma är en klubb med stark tradition och i deras fall är det viktigt att den nye ägaren vill köra vidare på inslagna väg men med lite modifiering. DiBenedetto ska nog inte gå in och röra om alltför mycket om han inte vill jobba i motvind redan från start. Framför allt då det finns en del skepsis till utländska ägare.
I ligaspelet är Roma redan en stark klubb, men man har haft svårt att nå hela vägen. Självklart kommer en ny ägare med ett stort kapital betyda att klubben tar ytterligare ett steg och blir en faktor att räkna med i ligan. Men på sikt kan Roma bli en viktig pjäs även ute i Europa-spelet där man också har haft svårt att nå större framgångar.
3) Kommer ägarbytet innebära att fler klubbar går samma väg eller kommer amerikanerna sväljas av det uråldriga italienska fotbollsetablissemanget? Vad tror och hoppas du?
Lindberg: Italien är ju som bekant ett konstigt land för en utlänning att vistas i, och förmodligen än mer konstigt att driva en affärsrörelse i. Utan att vara expert på varken ekonomi eller kulturella skillnader mellan USA och Italien kan jag tänka mig att det för en amerikansk affärsman, van vid raka besked, respekt för vad som blivit utlovat och effektivitet innebär en smärre chock att börja göra affärer i Italien, där i synnerhet fotbollsetablissemanget knappast gjort sig känt som någon instans som aktivt strävar framåt.
Å andra sidan: finns det pengar att tjäna och en ökad möjlighet att köpa upp klubbar lär fler utländska miljardärer följa i DiBenedettos fotspår. Jag antar att han får gå i bräschen som försökskanin nu ett tag, och går det bra står garanterat ett par ryssar och araber redo att kliva in på den italienska scenen. Jag ser helst italienska ägare som genuint bryr sig om det lag och den stad han eller hon företräder, men samtidigt finns det ju ett antal stolpskott på presidentpositionen idag med italienskt ursprung. Så länge man respekterar klubbens historia, och dess fans, och inte förvandlar klubben till ett nytt Manchester City hade jag haft svårt att klaga även om presidenten var ryss. En sympatisk, gentlemannamässig oligark från Ryssland som ser en stor ära i att få vara president i Lazio kanske hade varit ett betydligt bättre alternativ än Claudio Lotito, som ärligt talat varken är sympatisk, gentlemannamässig eller respektfull gentemot Lazios historia eller dess fans.
Mansjö: Nu är inte jag så insatt i vem DiBenedetto är, men vi kan säga så här; efter Tacopinas och Taçis parenteser i Bologna så tvivlar jag lite på att någon utifrån verkligen kan bryta sig in och etablera något varaktigt. Lite amerikansk rättframhet skulle dock göra den italienska fotbollen gott och jag hoppas att han bygger ett Roma som kan fortsätta att utmana klubbarna i norr. Fast vad vet jag, DiBenedetto kanske är av samma intrigerande skrot och korn som alla andra.
Dalaba: Italien är ett land där traditionens makt är stor och således är man heller inte särskilt öppna för större förändringar. Därför är DiBenedettos inträde i den italienska fotbollen en särskild stor händelse. Men jag har en känsla av att Roma kan vara en utmärkt klubb att "testa" utländskt ägande i. Skulle det falla väl ut så ser jag inga hinder för att fler utländska ägare skulle träda in i den italienska fotbollen.
Självklart så behöver den italienska fotbollen i allmänhet men framför allt Serie A i synnerhet ett nytänkande så att man inte hamnar alltför långt efter sina konkurrenter i fotbollseuropa. Det är ingen hemlighet att arenorna håller undermålig standard. En välbärgad ägare med seriösa planer kan säkerligen även förändra på det här planet och det är så klart ytterligare en positiv aspekt. Men som sagt, det absolut viktigaste är ändå att ägaren i fråga har seriösa ambitioner.
Redaktionen2011-04-19 07:00:00
