Den utdöende ungdomen?
Roma har som många andra italienska lag en mycket fin ungdomsakademi, frågan är bara varför vi så sällan får se dessa ungdomar ta sista steget. Ligger problemet i att storklubbarna alltid måste prestera?
Ordspråket som lyder: ”Ungdomen har en dubbel strid att utkämpa, den med sig själv och den med de gamla. Den sista är den hårdaste”, passar väldigt bra in på den italienska fotbollen.
Ska man se det hela från Romas håll är det bara att bittert titta på den italienska spelardjungeln. Det finns massvis med spelare som nästan nått toppen, som nästan kommit till ändstationen. Vi har spelare som Cesare Bovo, Daniele Galloppa, Simone Pepe, Gianluca Curci, Gaetano D'Agostino, Marco Amelia, Daniele Conti, Daniele Corvia och listan skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Dessa spelare är verkligen inga världsspelare men skulle trots det åtminstone gjort det lika bra och om inte bättre än utländska spelare som Doni, Lobont, Taddei, Faty, Cicinho, Adriano, Filipe, Defendi, Martinez, Xavier men även vår svensk Wilhelmsson.
Problemet för storklubbarna, om man nu kan definiera Roma som sådan, är att det inte finns någon tid för mellanår. Man har olikt Udinese, Palermo och Sampdoria inte råd med några mellanår där en 10:e plats accepteras, det skulle istället kulmineras med tanke på den kräsna fanskara som finns. Istället betalar man femdubbla löner till utländska spelare som bäst befinner strax efter toppen av sin karriär. Detta koncept kan funka, om man har tillräckligt pengar för att nå de bästa spelare, ett lysande exempel är Inter under sitt ”trippelår” eller rent av Milan denna säsong.
För en något mindre klubb som Roma lyckas man dock inte knyta till sig dessa namn utan hamnar istället med sina medelmåttor på de moraliskt fina positionerna, men helt utan titlar samt som denna säsong utan Champions League. Med andra ord är skiktet att vara det 4-5:e laget på lönebudgeten troligtvis det absolut svåraste. I detta skikt måste man ständigt leverera vilket aldrig ger något utrymme för ungdomar, men man får samtidigt nöja sig med de utländska spelare som ingen annan vill ha. Den onda cirkeln är således igång, en cirkel som man definitivt inte kan ta sig ur då man hela tiden sitter med mindre presterande brasilianare och deras långa dyra kontrakt.
Roma hade denna säsong, som så många gånger förr, ett av italiens absolut mest intressanta Primaveralag. I detta lag finns säkerligen flertalet kommande Serie A-spelare varav någon säkerligen kommer representera den italienska A-landslaget i framtiden. Frågan är bara vilken väg de kommer ta, via några mindre klubbar, eller genom Roma direkt?
Svaret på den frågan är enkel, mycket enkel. Det går nämligen inte att jaga en topplacering men samtidigt spela in unga oerfarna talanger. Roma har med Totti, De Rossi och Aquilani haft det extremt lyckat de två senaste decennierna och det kommer troligen dröja många år innan något liknande händer. Istället är det ett måste att låna ut spelarna till mindre klubbar, där de kan få tid att utvecklas och samtidigt få speltid utan att tävla om titlar. Ett bra exempel på detta är Andrea Bertolacci i Lecce men hur kommer det sluta för denna lovande grabb?
Roma kommer handla på spelarmarknaden denna sommar, detta är något som redan är helt klart och det är troligt att 2-4 stycken spelare kommer att anlända. Med dessa nya spelare som antagligen kommer gå rakt in i laget blir det trångt om plasterna. Det hjälper även föga att Roma sitter med fina kontrakt på spelare som Simone Loria och Rodrigo Taddei då deras löner hindrar dem från att bli sålda. Den lön de har fått av Roma gör det omöjligt för en mindre Serie A/B-klubb att ta in dem i sitt lag. Varför skulle annars nämnda Loria lugnt stanna kvar på Trigoria istället för att hjälpa Torino upp i Serie A?
Andrea Bertolacci blir således utan speltid i Roma, söker sin lycka i andra klubbar och slår tillslut igenom några år senare. Flera av Romas yngre spelare såsom, Crescenzi, Caprari, D’Alessandro, Florenzi, Viviani, Pettinari kommer troligen möta samma öde, sorgligt men säkert.
I och med Thomas Di Benedettos intåg i Roma kommer ynglingarnas redan små chanser bli minimala då fansen kommer kräva succé från dag ett. Visserligen kommer Roma få större ekonomiska muskler och likt andra klubbar kunna ”köpa titlar”, det är så det går till, men kanske till ett pris som faktiskt smutsar ner klubbmärket i sig, även om dess värde faktiskt ökar. Roma kommer inte längre ha stämpeln över sin goda ungdomsakademi, istället kommer Roma ses som laget med de amerikanska pengarna.
Sampdoria sitter på något sätt i en rätt fin sits, då de inte har några större pengar att köpa ett lag samtidigt som inga avdankade stjärnor är intresserade att spela i Serie B. Tänka er Roma i samma sits, med chansen att rensa i truppen, plocka upp 7-8 ungdomsspelare och satsa på dessa i några år men så kommer inte bli fallet.
Nu har vi ändå tur då framtiden ser ljus ut med Di Benedetto. Hans pengar, hur illa det än luktar, är trots allt vägen ut ur den onda cirkeln. Man kan få de spelare som annars hade varit för dyra, man kanske till och med lyckas köpa sig till en titel, för det är väl det allt handlar om? Men vad betyder den missade Champions League-platsen? Att man inte kan få de ”bättre” spelarna? I så fall är allt tillbaka på ruta ett, förutom att vi fått en riktigt dålig stämpel.
Med alla dessa spekulationer kan man minst sagt säga att nästa års säsong är extremt viktigt för framtidens Roma, och såklart numera även varumärket ”Roma”.
