Derby?
På söndag klockan 15:00 sparkas en match som jag tidigare kallade derby. Men denna söndag känner jag att jag inte kan kalla detta för ett derby med respekt för de som gett dessa matcher sin inramning och karaktär.
Derbyt börjar att komma allt närmare och det känns allt jobbigare att kalla denna match för ett derby, för vad är egentligen ett derby?
Frågar du mig vad ett derby är så är det en match utöver det vanliga där en stad delas upp i två läger där man i princip är tvungen att välja en sida. Kort och gott är det supportrarnas match. Ingen derbymatch är heller någon annan lik utan lever sitt egna liv och dessa matcher har en enorm betydelse oavsett tabelläge.
Arbetsplatser, familjer och vänskaper splittras och delas upp för stunden. Laddningen och spänningen ökar ju närmare man kommer avspark och min erfarenhet är att under en derbydag är det ofta ett stort och äckligt lugn före stormen. Under matchdagen har jag en klump i magen och känner mig rätt stressad. Under dessa dagar undviker jag att prata allt för mycket fotboll och resultat, såväl när jag är på plats som när jag ser matchen hemma.
På planen sker det avgörande slaget om vem som ska stå som segrare och härskare av staden. Men innan, under och efter slaget på planen är det ett annat slag som ger matchen sin karaktär och betydelse. Detta slag är inget mindre än kampen om läktaren där tusentals människor går in med all sin passion och kraft för göra sig hörda och sprida det ner på plan och ge spelarna den extra energin som behövs för att vinna matchen. Slaget om läktaren är den gemensamma nämnaren för alla derbyn oavsett land.
Vad är då en läktarkamp?
Läktarkampen är egentligen helheten av det som sker och skapas i curvan med inslag av tifon, politiskt inkorrekta och förnedrande budskapsbanderoller, läktarsång där man både hyllar sitt lag och spelare samt förnedrar och förlöjligar motståndarna och deras klack. Ni som har varit på något derby vet att under ett derby så kan beteendet ofta vara relativt primitivt i klacken om man jämför med det vardagliga livet, men detta är alla som befinner sig där på plats införstådda med och accepterar. Det kan ibland även spåra ur främst utanför arenan och man kan ha sina åsikter om detta. Personligen tycker jag det förstört och skapat en otrygg miljö på vissa platser kring Olimpico under derbydagen och därmed bara gjort det lättare för polis och myndighet att vidta hårdare åtgärder mot ultrasrörelsen och den aktiva suppoterskaran. Men att ta ifrån folk rätten att sjunga eller snarare vråla för sitt lag som man inte vill något annat än ska vinna staden, anser jag däremot vara extremt odemokratiskt.
Nu på söndag ska det spelas ett derby som jag personligen inte vill kalla för derby, med respekt för de aktiva som bara vill ställa sig på läktaren och skapa den inramningen som gör hela matchen, och ger matchen sin karaktär. Men detta kommer vi ej få se då myndigheter och polis har gjort allt i sin makt för att försvåra det och omöjliggöra det. Visst kommer det att finnas folk på plats som kommer att försöka stödja laget och sjunga för dem på sitt sätt, men det kommer inte vara samma aktiva skara som alltid stått i curvan och som rest land och rike runt för att följa sitt Roma i med och motgång.
Hela protesten började inför förra säsongen när man först delade upp Curva Sud utan att egentligen meddela supportrarna det, enligt myndigheterna ska klubbarna ha varit införstådda med det och haft förståelse för det. Om det skulle visa sig stämma är det ett skrämmande och svagt agerande av klubben, då de hade sålt många säsongskort till den sektionen utan att informera köparna. Vilket låter sjukt i mina öron.
Nästa steg i det hela var att supporterpolisen Digos började kontrollera folk i curvan och dela ut Daspo (böter och avstängningar) till folk som ej stod på den numrerade platsen på en ståplatsläktare. Något som är komiskt då fri rörlighet i curvan har varit lika självklar som för EU-medborgare inom EU:s gränser.
Jag är väldigt kritisk till ledningen i vår klubb i detta fall då man enligt mig inte visat någon större vilja eller gjort någon större ansträngning för att få tillbaka curvan. Fortsätter man på denna väg så är jag orolig att derbyt och Romas läktarkultur om några år utvecklas på samma sätt som den engelska, det vill säga helt utan atmosfär. Klubben bör inte ta ultrasrörelsen eller curva-kulturen för givet och förvänta sig att de kommer tillbaka om/när man bygger en ny egen arena.
Källor Jacob Gustafsson på SoloCalcio
