Derby della Capitale - vackrast i Europa
Det finns säkert platser i världen där stämningen är bättre, där koreografierna är mer nyskapande och där rivaliteten är starkare. Men det finns inget derby som är vackrare.
Det är två curvor där det fortfarande råder “vecchie meniere”. Det är läktarsång (och inte massa trummande), det är (mestadels) hemmagjorda flaggor, det är de klassiska mosaik-koreografierna ofta med en stor OH-flagga med någon historisk koppling till romarriket. Eller i Romas fall är det ibland inte ens någon koreografi. Det är bara ett hav av flaggor, banderoller och pyro. Det vi i Sverige skulle kalla ett kaos-tifo, med enda skillnaden att det inte är planerat utan det bara är ett härligt kaos som råder.
Rom är världens vackraste stad, med en mäktig historia, vilket gör att romarna känner en otrolig stolthet, med all rätt, att vara just romare. Kombinationen av lokalpatriotism och den stora passionen för fotboll gör att det ofta är runt fotbollen som denna stolthet tar sitt uttryck.
En av meningsskiljaktigheterna mellan romanisti och laziali är vilka som är de rättmätiga representanterna för Rom.
Lazio lutar sig mot historien eftersom klubben grundades 1900. Roma hänvisar till klubbfärgerna, klubbmärket och att de tveklöst till numerär har flest anhängare. Vem har egentligen mest kredibilitet att representera världens vackraste stad?
Den frågan avgörs i slutändan två gånger per år på en kritad gräsplan framför över 60 000 passionerade supportrar.
Romderbyt behöver inte ha de trendigaste läktarmelodierna eller de mest nyskapande koreografierna för att vara vackrast. Tvärtom. Ett Olimpico, med löparbanor och två stora klacksektioner mittemot varandra skapar en autenticitet och en unik derbymiljö som för tankarna till fotbollen som den en gång var.
Romderbyt behöver inte hävda sig. Romderbyt vet sin plats. Som Europas vackraste derby.
