Det allra mest förbjudna
Värre än att skilja sig och gifta om sig, värre än att byta politisk åsikt eller religion...
Varför är det förbjudet för en fotbollssupporter att byta favoritlag?
Att skilja sig från sin partner och gifta om sig är tillåtet och accepterat i väldigt många länder idag.
Att byta religion är också okej, det är få som tittar snett på en person som konverterat till en ny tro. Det respekteras, det är hans eller hennes ensak, skulle nog de flesta anse.
Byta politisk åsikt är även det tillåtet - ingen höjer särskilt mycket på ögonbrynen om en socialdemokrat går över till moderaterna eller om en centerpartist blir miljöpartist i nästa val.
TABU
Men att lämna sin gamla favoritklubb för en ny, det är tabu. Det är ett moraliskt brott, vars svärta nog aldrig kan tvättas bort.
Har du en gång valt är du fast vid det valet livet ut. Visst kan du i teorin byta lag, men du kommer då aldrig att ses som ett riktigt fan. Du har i praktiken bränt dina broar åt båda hållen.
HÖGRE KRAV PÅ SUPPORTERN ÄN PÅ SPELARNA
Som supporter har du ett långt större ansvar än spelarna att alltid vara lojal mot en och samma klubb för evigt. Detta trots att spelarna erbjuds hundratals miljoner kr för att hedra tröjan och klubbmärket.
Visst, i enstaka fall blir det starka reaktioner när en spelare byter klubb, men alltsomoftast accepteras det utan invändningar. Som supporter får du inte ett öre, men kravet på trofasthet är desto större.
Så hur kommer det sig att detta anses vara värre än till synes större saker, som att byta fru, man eller Gud?
PATRIOTISK FÖRKLARING?
Man skulle kunna tänka sig att det har med patriotism att göra. Ofta håller man på en klubb som härstammar från den stad man själv kommer ifrån. Att då svika sina egna rötter, sitt ursprung, blir en grov synd. Man skändar sin - och hembygdens - identitet. Människans historia är ju präglad av ett tydligt stamtänkande.
Men denna förklaring håller inte riktigt i dagens läge, eftersom favoritlagen numera är de globala jättarna. De flesta av Barcas fans har förmodligen aldrig ens varit i Barcelona.
Frågan är när man är mogen att fatta ett så här livslångt, avgörande beslut. Många väljer sin klubb i unga år. Få andra beslut i livet tvingas vi leva med tills döden skiljer oss åt.
INGET ÖPPET KÖP
Det finns inget "öppet köp" här. Du kan inte välja Leeds och testa dem i ett år, för att sen säga: "Nej, Leeds passar inte mig, jag tar Liverpool istället". Har du en gång valt Leeds är det Leeds som gäller, tills du drar din sista suck (och helst ska deras märke pryda din dödsannons också).
Så vad gör du då, om du efter x antal år inser att du har valt fel - att din klubb skänker dig mer smärta och förtvivlan, än glädje och spänning?
VAD KRÄVS?
Man skulle kunna likna situationen vid Knutby-dramats kärnfråga: Pastorn Helge Fossmo ville skilja sig från sin fru, för att han hittat en ny kvinna. Men den kristna sekten accepterade inte skilsmässor, han skulle förlora sitt anseende och sin maktposition om han skiljde sig. Så han blev desperat och lät mörda sin fru.
Kanske är det det som krävs? Är det den enda tillåtna ursäkten för att få byta lag, att ens klubb går i konkurs och upphör att existera? Eller räcker inte ens det?