Doktorns order
Nu är vi där igen. Det årliga återbesöket lagom efter att mercaton stängt och det allmänna tillståndet ska synas. Men doktor Lotito har tydligen en sträng förmaning att leverera.
Vi konstaterar så här efter fönstrets stängning att vi har problem där bak, vi har ett mittfält som är svårt att få bukt med och på toppen av det en fortsatt springande huvudvärk över vad som sker om vi går miste om vår viktige tysk. Vi suckar djupt och beklagar oss inför doktorns stränga min.
Men doktorn ger oss ingen förstående min eller instämmande nick. Istrället får vi höra att vi gnäller överdrivet och på gränsen beter oss hypokondriskt. Vi är starkare än förra året, även om vi inte känner oss som det. Vi ska minsann veta att han har försökt, trots att det inte syns.
Men vi får höra att han inte tolererar någon skit och än mindre någon utpressning som i fallet Yilmaz. Allt var på gång men så lade sig någon girig agent i det hela. Här ska det inte äventyras någon ekonomisk hälsa och vi ska allt vara jävligt glada över att vi inte har behövt donera något av våra mest värdefulla organ denna sommar. Vi är tydligen ensamma om det.
Det går dock att anmärka på doktorns tidigare operationer för att bli av med onödiga och belastande organ, men tydligen är tumregeln att inget ska bort om det inte faller av eller betalar för sig.
Vi får höra att vi minsann gnällde förra året om att vi endast hade Ledesma som regista. Nu när vi har fått avlastning på den punkten fortsätter vi att gnälla. Är det inte det ena, är det det andra. Det är oss det är fel på, eller snarare vår inställning. Vi är otacksamma jävlar som generellt borde hålla käften.
Vi gnällspikar ska nämligen ta ett piller eller Alka-Seltzer för att råda bot på de sura uppstötningar vi besvärar honom med. Vi får uppfodrande höra att om vi inte löser patientavgiften så har vi ingen talan. Vi borde istället förhålla oss positiva oavsett och stötta laget. För laget behöver det. Lite mindfulness så ska allt gå bra.
För det är nämligen inget fel på oss. Vi har aldrig mått bättre. Vi får tycka vad vi vill om det, för doktorn har talat.
Men problemet är, doktor Lotito, att det är tack vare gnällspikar och sjuklingar som vi som du ens har ett jobb att sköta. Utan vårt gnäll eller våra krämpor vore allt nämligen meningslöst. Din mottagning hade ekat tom.
