Krönika inför mercato: Tomma löften från en fransk ikon?
Un romano che casualmente è nato in Francia*, säger Carlo Zampa till Philippe Mexes efter segern i Supercupen mot Inter sensommaren 2007. Fransosen nekar inte till påståendet och det finns väl än idag inga direkta tvivel att om att Mexes efter Totti och De Rossi är den största romaren i truppen. Men är det något vi romanisti fått lära oss de senaste åren är det att man aldrig kan lita på de löften som spelarna ger.
Under de senaste säsongerna har viktiga kuggar i vårt lag lämnat för att söka lyckan i andra klubbar. Med blandat reslutat har spelarna anlänt till sina nya klubbar mot en oftast ansenlig summa pengar, framförallt i affärer med Inter ska sägas. Men när Aquilani sommaren 2009 skrev på för Liverpool kändes det som en viss gräns dock hade passerats.
Visst kan man sälja klasspelare, det är en del av den nya kommersiella fotbollen men att sälja Aquilani, kändes som att sälja en del av sin egen familj. Nu fanns det dock tröstande faktorer såsom de ständiga skadebekymren, vårt redan relativt starka innermittfält samt den höga prislappen. På något sätt kändes det trots allt acceptabelt, åtminstone halvåret senare då Aquilani knappt hade debuterat för sin nya klubb.
Vi hade dessutom kvar de tre med störst hjärta för klubben. Totti, De Rossi och så denna utmärkande fransman. ”-Jag skulle bara lämna klubben ifall Roma ber mig” kan låta som ett klassiskt citat av De Rossi men det är Mexes egna ord, ett uttryck som han förr om åren (knappast längre) använde vid åtskilliga tillfällen. Det är mitt egna personliga favoritcitat och efter de gångna årens tunga försäljningar har det blivit en vana att spara dessa uttalanden som bokmärken för att kunna läsa och lugna ner sig när väl transferryktena sätter igång.
Citaten från vår kapten är numera inte så värdefulla då ingen klubb längre jagar den ålderstinga ikonen. Citaten från De Rossi känns visserligen betryggande men den dagen kommer förhoppningsvis aldrig få se sin gryning. Sen har vi då citaten från Philippe Mexes och med det troliga facitet i hand lär han ses som den största svikaren av alla de spelare som lämnat Roma de senaste säsongerna.
För vart har nu situationen hamnat? Under hösten har Mexes gång på gång nekat en kontraktsförnyelse med Roma. Den som säger att ledningen inte har försökt tillräckligt är totalt ute att cyklar. Även om en ledning varken kan eller ska ta hänsyn till spelarnas hjärta till klubben på samma sätt som fansen så ser åtminstone ledningen vilken enorm ekonomisk förlust vi håller på att få i och med Mexes försvinnande. Ett marknadsvärde för Mexes ligger uppskattligt på cirka 15 miljoner €, helt förlorade pengar om han nu skriver på för exempelvis någon av de engelska klubbarna som jagar honom.
Corriere dello Sport har tidigare under hösten rapporterat att Roma erbjudit summan 4,5 miljoner € per säsong under de tre kommande åren, som ett försök att få behålla Mexes. Det hela är en fördubbling av Mexes nuvarande lön vilket skulle göra honom bäst betald tillsammans med Francesco Totti och Daniele De Rossi, vad exakt mera kan man begära av Roma (?) som knappast är en klubb med överflöd av tillgångar.
Men det än så länge, eventuella, sviket av Mexes upphör inte där. Vissa fans menar vidare att Mexes har blivit orättvist behandlad av klubben, att han för länge sedan borde erbjudits ett nytt kontrakt. Under förra säsongen när Roma ville få igång en kontraktförhandling med Mexes och agent så tackade den franska firman bestämt nej, med motiveringen att Mexes inte längre kände sig säker på en startplats. Visst Mexes hade rätt här (ironi), för första gången under sin Romakarriär hade han konkurrens om en av mittbacksplatserna och när man även var tvungen att prestera för att spela ville fransmannen inte längre vara med att leka. Kanske hade alla Laziofans trots allt rätt genom åren, Philippa kanske skulle ta ur hårsnoddarna för att istället på allvar bita ihop och visa att han förtjänade sin startplats men istället surade han ner sig och valde att sitta ut sitt kontrakt?
Efter att både Burdisso och Ranieri hade stadgat sig i klubben fick Mexes infinna sig att för majoriteten av matcherna sitta sig på bänken, med alla rätt ska sägas med tanke på det spel han visade upp vid denna tidpunkt. Sen kom sommaren och ledningen, fansen och så tillslut även Ranieri insåg att griniga Mexes faktiskt kunde försvinna. Inför säsongen påstådde dessutom Mexes att hans eventuella kontraktsförnyelse låg i Ranieris händer, han ville ha speltid eller så tackade han för sig.
Vad har hänt sen dess? Han har spelat i 16 av de 23 matcherna med Serie A, Champions League och Supercupen inräknat. Men tydligen är det inte nog för Mexes som med två veckor kvar till hans Bosmanmöjlighet ännu inte kritat på något nytt avtal.
Älskar verkligen Philippe Mexes denna klubb så mycket som han en gång i tiden har sagt är det bara för han att skriva på det nya kontraktet. Ingen annan spelare i modern tid har yttryck sådana känslor för Roma, trots det har vi hamnat i denna situation. Mexes kan inte försvaras på några som helst grunder, han har erbjudits mer än 100 miljoner kronor för ytterligare tre år i Roma, duger inte det så kan vi inget göra...
*En romare som råkade bli född i Frankrike
