En gång i tiden var Serie A en slutstation
De bästa spelarna i Italien kan lämna ligan när de vill. Serie A är inte längre var den en gång var, fast det vet vi ju redan. Säsong efter säsong så suger de andra ligorna ur Serie A på deras talanger och profilspelare. Denna mercato är inget undantag, Ciro Immobile packar med all säkerhet väskorna redan i maj och flyttar till Signal Iduna Park, Dortmund.
En gång i tiden var Italien och Serie A en slutstation för de allra bästa spelarna runt om i fotbollsvärlden. Spelarna ser nog Serie A som något stort och vackert än idag, men det har blivit en språngbräda för de flesta spelarna. Ett steg innan de ska till den absoluta toppen, och det gör ont att se.
Vi har bevittnat många stora spelartapp genom åren. Thiago Silva, Ibrahimovic, Sneijder, Cavani, Lavezzi och Jovetic. Det är konsekvensen av Serie A:s tapp av popularitet, publiksnitt, usel ekonomi, spelskandaler och presidenter som gör allt annat än att sköta sin klubb. Samtidigt prövar Verratti hellre lyckan i franska Ligue 1 än i Serie A.
Jag kan inte klandra Ciro Immobile. Han fick aldrig en ärlig chans av Juventus, trots 28 mål i Serie B så slussades han iväg till Genoa innan ärkerivalen Torino tog saken i egna händer och valde att satsa full ut på Ciro. De valde att bygga ett lag runt Cerci, Immobile och El Kaddouri. Ett genidrag som kan resultera i spel i Europa. Ett genidrag som kan resultera i att Immobile kommande säsong får bilda anfallspar med Marco Reus och spela Champions League.
Jag menar, vem vill inte spela på fullsatta arenor vecka in och vecka ut runt om i Tyskland? Vem vill inte ha Jurgen Klopp som tränare? Bundesliga erbjuder Immobile allt vad Serie A inte kan ge honom. Samma sak hände Marco Verratti. Efter en lysande säsong i Serie B där hela världen såg potentialen i honom, så ville ingen italiensk klubb satsa på honom. Juventus stod på sidan och funderade, och medans Juventus funderade kom Paris Saint-Germain, hostade upp €11 och tog med sig talangen till Frankrike.
Jag har fått en känsla av att Serie A inte klarar av att ta hand om sina mest värdefulla spelare längre, de oslipade diamanterna. Framtidens storspelare. Nu blir vi av med en till. Vem står på tur? Pogba?
Det gör ont att se och vi kan inget göra åt det. Men Serie A har något som de andra ligorna inte har. De gamla och charmiga arenorna. Jag menar vad vore Bologna utan Renato Dall'Ara och det röda tornet som sticker upp över ena långsidan. Passionen och kärleken är något som de andra ligorna saknar. De mest hängivna supportrarna bryr sig mer om hur de ska få ihop pengar till nästa hemmamatch än om de kommer att ha mat på bordet på måndagmorgon. Egentligen är det den ekonomiska biten som sätter käppar i hjulet för den italienska ligan. Dortmund erbjuder ett femårskontrakt och en årslön på tre miljoner euro. Det är något som Serie A inte kan erbjuda. Då spelar passionen, kärleken och det röda tornet ingen roll.
Men vi är på god väg, Juventus är starkare än på länge. Roma har något riktigt fint på gång, Napoli lika så. Fiorentina står för första gången på länge på stadiga ben och Inter och Milan jobbar stenhårt för att hitta vägen till framgång.
Trots Serie A:s prekära läge så står vi fans fortfarande vid sidan om och stöttar. För vår kärlek till Il Calcio dör inte ut bara för att de största lämnar. Vi står enade och vår kärlek till Serie A består.