-
En situation inte ens Del Piero och Zanetti kan rädda?
Il derby d'Italia, eller som jag själv gillar att kalla det:"Il derby". När Gianni Brera 1967 myntade namnet på mötet mellan Inter och Juventus så trodde han nog aldrig att situationen skulle vara så som den är idag. Trots att mötet alltid varit infekterat av hat och då pratar vi rent hat, så har ändå hatet en gräns. Det här är dock undantaget. Det kommer aldrig bli bra mellan de här två lagen och mötet kommer alltid vara det mest infekterade i Italien.
Jag var på plats den senaste matchen lagen emellan när Juventus välförtjänt vann, jag skrev en krönika som hette:"Vi gjorde vårt" och syftade på den fantastiska stämning som alla Interisti den matchen bidrog till att skapa. Men utöver en fantastisk stämning så var hatet utbrett. Väldigt infekterat, om våra kära kusiner Milan gråter över ironiska banderoller som är en del av "Il derby della Madunina" så vet jag inte hur de hade reagerat på en rivalitet som den mellan Inter och Juventus där man fullt seriöst sjunger ramsor för att påminna Juventini om Heyselkatastrofen, om en till död Agnelli och när Juventini sjunger ramsor om den döda Facchetti samt önskar Moratti m.fl. döden.
Vi ska inte heller begränsa oss till ramsorna. Banderoller som hängdes upp under den senaste matchen och under matcher där Inter och Juventus inte ens har mötts, har fortsatt infektera mötet. Hatet har inget stopp, hatet är en del av det här mötet och det kan nästan ses som en tävling i vem som kan sjunka lägst i sina hån. Söndagens möte kommer inte vara bättre, med tanke på att Juventus Stadium har sålts ut och kommer att vara en kokande kittel ifrån helvetet för Inter. Men trots att hatet inte har några gränser och att mötet bara blir mer infekterat så finns det hopp. För när samma personer som har sjungit Liverpoolpositiva ramsor, kastat mynt på ankommande Juventini och önskat deras president döden ställer sig upp för att applådera en spelare som skall bytas in så betyder det att det trots allt hat finns hopp. Vi pratar såklart om Alessandro Del Piero som fick stående ovationer av Meazza.
Söndagens möte kan vara det sista där de här två lagens fanbärare och en utdöende sort av fotbollsspelare som sätter hjärta före pengar möter varandra och det är inte så sannolikt att vi ens får se de skaka hand och krama om varandra. Med tanke på hur Agnelli klumpigt gick ut och sade att det här blir Del Pieros sista säsong och hur han matchas så finns faktiskt möjligheten att det här blir hans sista match mot Inter och kanske sista säsong för Juventus. Då kommer vi alltså ha en färre av den redan sällsynta typen av spelare som inte bara sätter hjärta framför pengar, men som utanför planen representerar allt som en gentleman och en förebild ska göra.
Det här är bara en av många likheter som finns mellan de två spelarna och fanbärarna. De hamnar också ofta i en diskussion mellan Juventini och Interisti om vem av de som är bäst och jag säger bara, varför ska vi slösa tid på att jämföra två så stora spelare med syftet att försöka visa vem som är störst och bäst istället för att njuta av vad de båda åstadkommit och åstadkommer? Låt oss njuta av två spelare som hör till en utdöende sort som för varje år som går enbart blir färre.
Låt oss ta del av den enda strimla hopp för respekt det finns i det här mötet för när den dagen kommer då de här spelarna lägger skorna på hyllan så kan all respekt vara borta, men frågan är om det inte redan är för sent. Att det är för sent för två ikoner och legender att rädda. För när hatet har blivit så djupt och infekterat att det finns de som inte ens respekterar två spelare som Javier Zanetti och Del Piero, då är frågan om hoppet, som är det sista som lämnar människan, inte redan är långt, långt borta.
Kommentera gärna men pajkastning och calciopolidiskussioner kommer enbart leda till kaos.
Dödshot och eventuella synpunkter på skribenten kan tas till siavoush.fallahi@gmail.com
Gåshudsvideo om du kan Italienska: http://www.youtube.com/watch?v=tPyYKaVKUpw
