En mörk kväll för italiensk rasism
Finns det fortfarande inga svarta italienare...?
Få spelare har fått utstå så mycket spott och spe på italienska arenor som Mario Balotelli. Faktiskt kommer jag inte på rak arm på någon annan spelare som varit så illa omtyckt av så många. Balotelli har heller inte gjort några påtagliga ansträngningar för att göra sig populär, med sin stöddiga attityd, sitt dåliga humör, sin buttra uppsyn och sina fula efterslängar. Men så är det inte heller därför han blivit så kontroversiell. Huvudorsaken är att han är svart. Det handlar inte om vare sig vett och etikett, fair play eller klubbsympatier. Det handlar om rasism.
Det bör påpekas med en gång att situationen nog har varit allra värst i Turin. Juventus har dragit på sig upprepade böter för att ha låtit som apor och skanderat ramsor i stil med "En neger är inte italienare." och "Om alla hoppar dör Balotelli.". Stora delar av Juventus publik har vid upprepade tillfällen uppträtt fullständigt vidrigt, och bara en idiot skulle få för sig att rycka ut i Juventuströja och försvara dem.
Att vara rasist (eller för den delen xenofob, homofob, antisemit, anti-muslim, ja vilken annan intolerant läggning ni vill) är väldigt besvärligt. Hela tankesättet går ut på att människor inte är individer, utan att deras värde, personlighet och egenskaper styrs av deras ursprung eller identitet. Det funkar någorlunda så länge man får häva ur sig svepande omdömen om stora grupper av människor till sina likasinnade - som att smålänningar är snåla eller att invandrare är kriminella. Men det kräver också uppoffringen att man begränsar sitt umgänge till människor med samma fördomar som man själv har. Generösa smålänningar och laglydiga invandrare brukar inte alls bli särskilt imponerade av just de här två utsagorna, för att bara nämna några.
Och än värre blir det när man fattar tycke för någon , trots att han/hon har fel bakgrund. Vissa försöker kosta på sig att göra undantag från sina dogmer i stil med "Jag gillar inte invandrare, men Ibrahim som har livsbutiken nere på hörnet är schysst.". Även den dummaste rasist förstår innerst inne att den sortens inkonsekvens inte kan tolereras. Invandrare startar ju gängbråk och lever på bidrag och brottslighet.
Men allra värst är det när ett av föremålen för ens hat tar det egna landslaget till EM-final med två skitsnygga mål mot Tyskland, och man för ett tag sen stod på en fotbollsläktare och skrek att han inte är italienare för att han är svart och att man vill att han ska dö. Ska man hata honom ändå…? Ska man undanta tvåmålsskyttar i EM-slutspel från sitt generella hat mot svarta…? Ska man välja bort glädjen och firandet och sura istället – av hänsyn till sina värderingar…?
Jag har inga svar, ingen hjälp att erbjuda. Jag är jävligt glad över att Italien får spela EM-final på söndag. Jag är ännu gladare över att jag inte är rasist. Forza Balotelli!
- - -
Kommentera gärna - men med värdighet!
