En oväntad seriefinal på bästa sändningstid

Jag ska inte trasha Marcus Birro, som numera är helnykterist. Det valet måste alla, i ett sunt och demokratiskt samhälle, få göra själva utan att bli kritiserade eller hånade. Jag tycker att Birro är stark som vågar prata om ett tråkigt förflutet på ett så pass öppet sätt som han gör. Däremot håller jag inte med honom då han påstår att det är tragiskt att se folk häva bärs och sitta och tycka till om fotboll. Den kulturen är, oavsett hur omogen eller förlegat manlig den må vara i vissa individers ögon, något jag personligen högaktar och verkligen uppskattar. Öl och fotboll är en rentav fantastisk kombination, ibland, under rätt förutsättningar. Och Lazio-Juventus bjuder på riktigt goda förutsättningar.
 

Senast lagen möttes, hemma på Olimpico i maj, hade jag lyckan att vara på plats. Att se ett derby har definitivt sin tjusning, och ett Romderby är tveklöst den största matchen för en Laziosupporter. Dock upplevde jag något unikt nu mot Juventus i våras; ett smockfullt Tribuna Tevere med uteslutande laziali. En utsåld curva. Till och med en relativt välfylld Curva Sud. Antalet Laziosupportrar på Olimpico har i min bok bestående av sju matcher aldrig varit fler. Stämningen var fullständigt magisk, med Laziobröder- och systrar överallt, och det kändes verkligen som att jag kommit hem. Trots att italienskan är högst medioker kände jag mig så otroligt trygg, omgiven av femtio tusen laziali, av hundraelvaårig historia, av lazialità, av kärlek till Lazio. En sådan enstaka gång kan jag faktiskt göra en Birro och skippa ölen helt och hållet, för att istället verkligen kunna insupa intryck, känslor och händelser.

Ingen med normalt och luttrat ljusblått sinne tror på scudetton i maj. Vi kanske kan tro på en CL-plats, men vägen dit kommer att bli oerhört svår. Matchen på lördag kan dock sätta ribban för vad vi verkligen kan förvänta oss och inte. Vid vinst har Lazio visat att man inte har anledning att frukta något lag. Vid förlust får vi däremot kanske stå upp gentemot faktumet att vi inte är ett topplag att räkna med, trots allt.

Fru Fortuna var inte med Lazio i våras. Man var det bättre laget, men lik förbannat fick vi inte in bollen, lik förbannat blev vi blåsta på säsongens klaraste straff, lik förbannat avgjorde romanistan Pepe matchen i slutminuterna. Om det finns något som heter rättvisa vinner Lazio på lördag kväll. Om Lazio ska kunna ha ens minsta lilla chans att hota Milan plockar vi hem tre poäng. Om vi någon gång unisont ska kunna hylla Edy Reja så är det efter att vi vunnit mot Juventus nu på lördag.

Nån jävla gång måste det ju lossna för Cissé...