En situation – vi bara måste acceptera
Är det någonting jag har lärt mig efter alla dessa år som passionerad småklubbs supporter, så är det att ha tålamod. Tålamod som ännu finns där. Tålamod jag aldrig kommer att tappa. Tålamod som till slut, en dag, gör att man uppskattar framgång oerhört mycket. Och när den dagen kommer, då är det småklubbs supportrar som gråter mest.
Fansen är uppretade, resultaten lidande, truppen ifrågasätts, klubbledningen får kritik. Är bara ett fåtal saker som händer kring Sampdoria just nu. Men jag vill gärna stanna där och ställa mig frågan vad vi egentligen vill? Det är egentligen enkelt, vi vill vara det lag som kan gå igenom ett Serie A utan turbulens och utan att vi ska behöva kriga. Men, vi måste vara realister och inse att så är inte fallet den här säsongen. President Garrone och sportchef Carlo Osti tillsammans med tränare Delio Rossi, har alla satt sitt tydliga språk vad Sampdoria egentligen vill den här säsongen, kanske inte bara den här säsongen men mer över en lång period framåt. Ett projekt, likt det Mantovani skapade för många herrans år sedan, nämligen att bygga ungt. Det gör man, och jag ser inga fel i det. Men problemet är att klubben måste fyllas ut med erfarenhet. Vi har Gastaldello och Palombo där bak, vi har ingen på mittfältet som kan bidra med den här erfarenheten. Det är synd. Och det är där ifrån vi måste börja, redan i januari. Ska vi acceptera detta projekt, som på sikt kommer att ge framgång, så måste vi ha tålamod.
Jag minns den dagen då Nicola Pozzi, efter ett turbulent år i Serie B, sköt upp oss till finrummet igen. Det var en fin dag på alla sätt, men det var inte bara det. Det var även ett skönt sätt att bli av med en tung ryggsäck, en ryggsäck där du med ditt tålamod hade klarat dig från denna tid i Serie B. I en mycket fin liga, men dessvärre en liga där Sampdoria inte hör hemma. Ditt tålamod du haft, gav dig chansen att äntligen få uppskatta något, och det rejält.
Jag skriver inte denna text för att vi (Sampdoria-supportrar) ska grotta ner oss, varför skriver jag då denna text? Jo, därför att vi ska inse att det inte är nu vi ska vara som bäst. Vi ska förlita oss på tålamodet, tålamodet vi har och tålamodet vi alltid lever med. Det som vid en punkt vänder, med all säkerhet, av erfarenhet.
För att du ska uppskatta framgång, så måste du kunna ta smällar.
Samp, con te per sempre.
