Juventus - Napoli1 - 1
En stark och viktig poäng i ett svårt läge
Efter många turer hit och dit innan matchstart blev matchen till slut spelad, och det med trion Zielinski, Rrahmani och Lobotka på plan. Det kanske inte var tack vare, men åtminstone med hjälp av, dessa som Napoli mot alla odds lyckades få med sig 1 poäng från Turin.
Ja, som sagt var var det kanske inte tack vare ovan nämnda trio som poängen från Turin kunde bärgas igår. Även om samtliga spelare gjorde en klart godkänd insats så hade en redan svag trupp och laguppställning varit betydligt svagare utan de tre tredje-spruta-befriade spelarna. En Elmas hade behövt vikariera på centralt mittfält och en Di Lorenzo hade behövt gå in i mittlåset tillsammans med Juan Jesus. En knappast solid centrallinje, om du frågar mig.
Men faktum är ju att vi efter mycket om och men inför matchstart fick ställa upp med Zielinski och kompani. Ser man till själva laguppställningen så var den långt ifrån det bästa man som Napolisupporter sett på länge, men Spalletti lyckades ändå fylla den så gott det gick och täppa till de där sista hålen i startelvan med provisorisk tejp (läs Ghoulam). Och känslan inför matchen var att med lite extra hjälp från högre makter så kanske det faktiskt skulle gå, att åtminstone få med sig en poäng, givet att inga spelare skulle skada sig eller behöva utgå.
Så matchen då? Tja, någon slags inverkan kanske kom ovanifrån, eller så var i alla fall känslan efter inledningen på matchen. Undertecknad hade förväntat sig att Juventus skulle komma ut och lägga in, om inte högsta gas (jag är ju trots allt medveten om att det är Allegri som sitter vid rodret hos de vitsvarta), åtminstone fyran. Juventus hade nästan alla sina ordinarie spelare till förfogande, och kom från en form med fyra vinster och en oavgjord på de fem senaste matcherna. Men domare Sozza drog igång matchvisslan och istället för att försöka begrava Napoli tidigt i matchen kom Juventus ut som passiva vilket ledde till att Napoli kunde koppla ett relativt starkt grepp om matchen. Juventus fick några chanser i början, likaså Napoli, men de som var spelförande var definitivt de ljusblå. Det ljusblå spelet å sin sida var som konstaterat lugnt och kontrollerande, men räckte inte direkt hela vägen fram och några riktigt heta målchanser saknade man.
In kommer då, som alltid kan man nästan säga, Dries Ciro Mertens. Inför matchstart var det barskrapat med profilnamn som skulle kunna göra det där lilla extra för Napoli. Lorenzo Insigne och Piotr Zielinski i all sin ära, men om det var någon som skulle fixa det för Napoli var känslan som så ofta att det skulle behöva vara den lilla belgaren som skulle behöva kliva fram. Och fram klev han. 0-1 Napoli efter ett säkert avslut i bortre, och det må vara en stretch att säga att det man var förtjänta av det - men man var å andra sidan definitivt inte oförtjänta av det.
Matchen rullar vidare på ungefär samma sätt och Juventus fortsätter att vara ganska försiktiga och tama i sina försök att ändra resultatraden. Andra halvlek kommer och lite förändring märks trots allt, framför allt hos de vitsvarta. Kanske den enda Turin-spelare som hittills, och som så ofta annars, under första halvlek visat upp någon slags glöd och vilja att pressa sig framåt blir också den som får trycka in kvitteringsmålet. Federico Chiesa. Samme Chiesa är också den som i några enstaka sekvenser efter kvitteringen har några lägen att uttöka resultatet, men faller ganska platt. Juventus såg oförmögna ut att kunna skapa någon rejäl press hos Napoli, och Napoli såg ut att vara mer än nöjda med ett oavgjort resultat. Så mycket mer än så händer inte sedan i matchen som kommer gå till historien som allt annat än en extraordinär sådan. Med det sagt var den inte direkt dålig, utan det var helt enkelt en ganska ordinär match två halvstukade lag emellan.
